ARVSMASSA och våra dagliga önskningar.

 

Det var en tid där människan fick vara som idag vi föreställer oss en människa är: två ben, två armar, en hjärna och ett hjärta osv. Där börjar vi vår analys, kring beteende, psykologin. Allt som skrivs här grundas på ett friskt foster, människan i sitt oliktänkande, åkomma till eget fall. 

 

Arvsmassan innehåller vårt beteende som skapades via tidens plasma som finns i vår anpassningsförmåga och det kan förstärkas, förändras, formas genom kommunikation till det nya JAGET i oändlighet.

Vi lever medvetet och omedvetet var för sig och i symbios i livets utveckling: 1) Vi mäter vårt beteende efter våra omedelbara och långsiktiga behov. 2) Rädslor och belöningar är kärnan till att vi i vårt fysiska skal lever och förökar oss.

Men, Kom ihåg att belöningar är fler och starkare än rädslor och självförintelse vilja” och att föröknings behov är starkare än rädslor. Om så inte vore då skulle vi  redan vara försvunna som ras.

 

- Myten att människan föds våldsam eller godartad i den generaliserade mening kan inte mätas var för sig genetiskt eller i samband med livet och det kan vara gränser till mänskliga kunskaper eller någon övermakts vilja sk. gudomlig.

Skulle kunskap och vetenskap komma så långt att skapa den matematiska, kemiska etc. relationen med resultat att varje individs arvsmassa och oavgjorda liv på jorden, då har jag inte ord för det.

Det är möjligt att mytens gränser nås av den vetenskapliga i den fysiologiska och tom astrofysikiska omedvetna, men kommer aldrig att förutse oändlighet, inte ens (i all min omedvetenhet) så att hela den mänskliga hjärnan har mognat totalt.   

 

Människan föds FRI och frihet innebör också KAOS i den positiva och negativa meningen  kan vi tolka det. Vår frihet är styrd och kommer att styras grundläggande av människans behov, av visdom och kunskap, kontraster och makt onda eller goda vad det kan vara.

 

Vi kan dra slutsatsen om ”Myt: goda eller onda” genom att angripa frågan. Vi gör precis som MÄNNISKOR ANGRIPER FRIHET och skapar FÖRÄNDRINGARNA i arvsmassa och UTSTUDERAD RELATIONSFÖRMÅGA så att ett MÄNSKLIGT PROGRAM SKAPAS, men som skrivit blir det med förlust av frihet i stor mening och inte minst den ”individuella friheten (icke tänkande, överlevnad, primitiv, djuriskt liv)” med resultat att svaret blir möjligt.

Resonemang närmar sig till ”Paradoxen” där religioner och filosofier bland annat min egen som serkunskap över makthantering och mänskliga behov med slutsatser av ett fattigt liv i balans med överlevnad i harmoni med det jordiska livet”, att det är alla slutsatser LIKA: ”BARA EN TRO” med mening att vi skall vara så lika för att undvika det negativa kaoset det ”pluralistiska (frihet m.m.)” som än är en del av det mänskliga eller jordens undergång.  

  

FÖRFÄDERNAS ÖNSKAR

Nej till livet.

Önskar du inte att du har haft en sådan barndom som du har haft? Behöver inte vara precis din barndomsupplevelse som skrämmer eller få dig att tro det. Det kan vara en spegelbild som du bär inom dig och som gör sig påmind från dina förfäder av ett eländigt liv som de har upplevt. Rätt eller konstig tanke, det stör förmågan till din egna fortplantning.

Det kan också ses som fragment av självmordstankar.

Ja till krig och rättvisa.

Idag finns folk som gillar, önskar, ha hobby eller fritidsintresse, arbeta med, har valt

Det är del av en fri arvsmassa som gör sig påmind, det ger, för dig välja, styr. Det kan vara med enklare ord en promilledetalj eller mycket mer. Det beror på din egen kombination, perception, generering i samband eller utan dina förutsättningar och omständigheter.

Gillar man vapen så kan det vara en närmast eller långt tillbaka förfäder som påverkar dig. Det kan också vara du som är den förste i skaran som breder plasman med ett nytt tillägg, så att dina avkommor bär i sitt bagage detta via denna nya inlärning.

Rättsväsendet, militärer, krigare av olika slag, vapensamlare eller utövare det är tänkbart att tidigare i släkten eller från omgivningen har utövat eller fått ett oerhört starkt intryck så att idag gör det sig påmint och fullbordas av dig.

Det kan också vara så att meningen att just du som krigare inom domstolars arena eller terapi behandling som ledare eller patient, ute på fältet för att upprätta lag och ordning eller frilansare som ensam rättvisans riddare, som polis, militär eller politiker att är det som är mening med yrket att det inte är det som du eftersträvar. Det kan betyda att du är det som skapar förändringar för dina avkommor än det yrke eller utövandet menar. Istället än att vara en plågare, kan din mening vara att få stopp på det och delvis kan se du i din inställning till handlingar inom yrke eller utövande och dina egna beslut. Du offrar dig själv, ett mödosamt liv, martyrskap eller hjältestund för radikala förändringar, men som inte behöver för det ge just resultat som var önskade och som du önskar, MEN viljan fanns och kanske finns och påverkar på annan grad.

Ja till krig behöver det inte betyda!

 

Jag önskar egen stor familj.

En personlig upplevelse som skapar sex frågetecken med flertal parenteser.

Min önskan var att ha, skapa, göra (kalla det som du vill) en stor familj med min älskade kvinna. Vara bofast i min födelseby, ha ett arbete och leva ett vanligt familjeliv med allt äventyrligt, trygghet, spännande, lugnt, kreativt, stark och svag en berg och dalbana ett utvecklande liv.

Vad hände då i mitt liv?

Jag nu mer ”vi kan säga” 36 år ålder har: 1) Lämnat min födelseort och Land. 2) Lyckades som vuxen (över 25 år) att välja själv mellan att vara apolide (utan nationalitet), nomad, utan rättigheter och skyldigheter, kosmopolit (världsmedborgare) eller ha ett nytt medborgarskap och som sådant blev det utan dubbel nationalitet. 3) Är far till fem pojkar och fem flickor. 4) Det blev fyra olika kvinnor av olika kultur som blev mödrar till våra barn. 5) När allt var på sin plats: toppenbra fysisk form, gift, uppfylld önskan om en bondgård på landet med många smådjur och biologisk odling, överlevnads princip också uppfylld med egen vattenbrunn, tro på relation som i alla relationer jag haft och trott på och en framtid tillsammans med mening att bygga en familj, så, vände det att vi blev barnlösa så länge vi levde tillsammans oavsett alla försök via läkarkontroller. Det var som jag kan definiera det kemisk antipati.  När det var dags att bryta naturliga gränser för att få barn via insemination, då ansåg jag att i praktiken var det mot mina principer. I stället respektera naturens mening och oss själva som en del av det globala livet. Mot resignation att leva utan stor familj för mig som för min dåvarande partner inte överensstämde så tog jag beslut för skilsmässa. Naturen gick då sin gång och tre månader efteråt blev hon gravid med en annan man och en tid därpå fick också jag glädjen till en fortsatt tro att NU ÄR DET DET SOM GÄLLER! Nej, varken för min före detta eller min nya relation som redan från början inte var som den skulle vara när det gäller inblandning av andras barn, så vi lyckades inte. 6) Annan konstighet och frågetecken som bl. vetenskap inte kan definiera fast det finns svar på allt om så man vill är att bara sex månader på tolv, ett halvår per år, är jag ofruktbar! Jag är fruktbar bara månader mellan september till februari. Det har jag dokumenterat med levande bevis genom mina 10 barns födelsedatum och andra fem förlorade. I det hela blev två eller tre konstigheter eller frågetecken A) Bara en gång blev bland fyra mammor, det andra barnet en flicka till och flickan skulle födas samma dag och månad som vår första flicka! Jag kan bara svara på det, alltså det handlar om att båda är mina biologiska flickor eller bara en av två, det genom faderskap som pga. omständigheter inte blev uppfyllt fast mina försök. B) Den minsta av alla mina barn föddes mitt i mars och det innebär att partnern i fråga blev gravid långt senare än det vanliga. Kan vara så att temperaturen påverkar min kemi så att värme som inte jag gillar riktigt, och kyla som jag föredrar är delar av fysiskt samt psykiska faktorer. C) Senaste partnern som blev gravid vid flera tillfällen blev också gravid under en ovanligt kylig vecka sent en vår och avslutningsvis frågar till mig själv varför jag drog mig från Medelhavet eller blev jag ledd till kyliga Norden? D) Den sista partnern kan vara vidare en fråga om så skulle var möjligt bygga på gällande att alltid en flicka först oavsett kvinna och andra barnet en pojke och några till av samma kön. Undrandet avslutningsvis går vidare: kan vara så att Naturen vill garantera genom första barnet en ras och överlevnad och sedan blir det hur många pojkar som helst som vid vår Europeiska kultur och dels naturens mening som menas med krigarfolk och muskelarbete? Märkligt, vid sista partners relationen var bådas önskningar och mål en bondgård, verksamhet och stor familj på ett sätt uppnådd, istället, är jag här nu utan ett enda barn hos mig och barnen bortrövades från deras rätt till pappas uppfostran! Har i så fall det också en MENING?

 

OMGIVNING och dess påverkan.

Människan är ett rovdjur samt är själv ett bytesdjur på land och i havet. Tills relation mellan natur håller sig i balans så är det så. Människor fiender på landet är i alla högsta grad tiger och vit haj i havet m.fl. Kannibalism av olika orsak. Sjukdomar, pandemier av olika slag. Naturstyrka från vind, vatten och eld. Jordens skorpa i ständig rörelse. Kosmos eller universum som ständigt påverkar mot jorden från t.ex. lilla gula stjärnan solen med sina höga explosioner, meteoriter bombardemang mot jorden, klimatförändringar osv. Det är vår omgivning och i vad vi lever i.

Omgivningen formar och påverkar oss. I familj får du de första rötterna och sedan du integreras i skolan, arbete, socialt och du expanderas via nya kunskaper nu förtiden i en globalisering på jorden. Kunskap utvidgar möjligheter till hälsa, smarthet, överlevnad och tom. hopp som ett falskt mål griper in, men du kommer att vara det som du är: opportunist, egoist, offer och rovdjur. Det är gränser som omgivningen gör dig till sådan.      

Summa summarum vi förändras, förändras som en del av påverkan och slut. Allt detta storskalig sanning och den lilla samlevnads problematik med ansvar eller passivitet är vi direkt och indirekt påverkade. Vi är plötsligt små ingenting men vår lilla hjärna gör stora steg för att hålla livet i schack! Just det, gör man det för mycket, för lite, lagom (det gör vi inte och det är bevisat), det räcker med viljan? Räcker resurserna, skall vi hämta svar från den outforskade eller outvecklade delen av mänsklig hjärna eller och? Är vi som vi tror att vi är? En tanke som gör dig, återspeglar din tid och relation med omgivning som slussar oss till frågan: vem är vi? Faktum är att människan är en etymologisk ”faktor”.

Våra förfäders önskningar och sanningar är än idag en del av det som styr oavsett vår omgivning. Är vår omgivning på sitt sätt i plural menad del av ”Helhet” så är det bevisat att en inte kan leva utan den andra. I den naturliga meningen går att mäta påverkan i både fall och samband som gör skillnaden men det är inget svar, ingen sanning än. Tiden och materian är i förändring själv och stabilitet går inte att mätas. Påverkan (från förfäder och omgivning) vill man tro att det idag är starkare än önskningar (individuell frihet osv.), men då har vi nya frågetecken och ett av dom är: står vi stilla?                            

Kan påverkan ta slut? 

På vilken grad påverkar omgivning sig själv och oss och som effekt påverkar vi dom fram och tillbaka på ett naturligt sätt eller atomkedjereaktion? Evolution är första svaret och för det andra är svaret ”oansvar”. Oansvar som en länk av det absurda som inte är knutet till omgivningen typ hopp och medgivandet långt inne eller ut till ”onaturligt”. Det är då när människan är en del av hundra och tusentals bitar av andra instick som i slutändan inte låter oss fortplantas på ett naturligt sätt eller skapas. När en eller olika nya fortplantningssätt typ robot eller andra begränsningar blir ett faktum, då faktum själva inte klarar trycket att vara ett faktum, så hur kommer då påverkan att kallas? Fortplantning med syntetisk arvsmassa? Slut? Infinit? Ovisshet? Evig åtta? Gudomlig? Känslor? Tankar? Intet… att inte kunna  gå, se, talar, äta, sova, tänka… … … vad… vem…

 

Min fråga: har du dags önskningar? Är du i så fall säker att din önskan är en sådan eller är det bara en falskhet?

 

När jag skriver denna analys gör min hjärna en massa relationer härs och tvärs stimulerad av kunskap, omedvetna via arvsmassan och omgivningen men det finns ett men… för de som kan förstå vad jag menar eller vad är meningen…

 

 

Tor Svärdtorp

 

www.vi-pr.com