MED 2012 VI ÄR PÅ NÄTET I 10 ÅR (förstaredovisning)  

MED 2018 VI ÄR PÅ NÄTET I 16 (andra redovisning)

MED 2020 VI ÄR PÅ NÄTET I 18 År på nätet. (tredje redovisning). 

Välkommen till PPP (politiska Partiet Personrörelse) http://www.vi-pr.com/

Ett barn Ett barn som kritiseras, lär sig att fördöma - Ett barn som får stryk, lär sig att slåss - Ett barn som hånas, lär sig blyghet - Ett barn som utsätts för ironi, får dåligt samvete - men.. Ett barn som uppmuntras, får självförtroende - Ett barn som möts med tolerans, lär sig tålamod och förlåtelse - Ett barn som får beröm, lär sig att uppskatta - Ett barn som upplever ärlighet, lär sig rättvisa - Ett barn som får känna vänskap, lär sig att knyta kontakter - Ett barn som får uppleva trygghet, lär sig tilltro - Ett barn som blir omtyckt och kramat, lär sig att älska livet.

Jag har levd i århundrade och kunna uppleva att i hela världen där socialtjänsten är upprättad förekommer familj krasch och barn lidande. När jag grundade före detta ”sårade tigrar” dagens ”varning för socialtjänsten”, det var mening att upprätta ett inne organ med syfte att i praktiken skydda barn rätt till föräldrar och familjens (föräldrar, syskon och släkt) rätt till barn och inte minst Staten rätt till sina skyddade friska medborgare.

Säg till mig nu ”varför denna levande del av organisation inte har kunnat upprättas?”  OBS! Säg aldrig… aldrig!

I Sverige finns många mindre eller mer hämliga organisationer som med deras kanske rättvis verksamhet ställer reda och oreda, så varför inte rätta till händelserna som gäller våra barn?

Här tillägger jag syn om skillnaden mellan lag och rättvisa: en person skall dömas för ett misstänkt brott. Varken erkännande eller bevis förekommer, kvarstår bara mistankar. I lagen står i generell mening att på sådan grad mistankarna skall denna anklagade dömas till fängelse. Men, domarna tar till sig syntförnuft och besluta att den anklagade inte skall dömas. Här har vi ett rättvist beslut.

Från våran arkiv en smula i havet elände Ni som är drabbade av dessa smärtsamma upplevelser och som vill bevisa att ni verkligen älskar era barn, ni frivilliga som sympatiserar med oss håller samma. Se över din ekonomi så att när det är dags kommer VI TILLSAMMANS ATT BESÖKA REGERINGEN I STOCKHOLM…


Det som lovat är gjort!

haparandaFALLETm.m.

http://www.vi-pr.com/haparandafallet24.htm

tillHyperlänkar22st.

http://www.vi-pr.com/haparandafallet_2018.htm

http://www.vi-pr.com/hapfalvidare_undersokning.htm

http://www.vi-pr.com/fars_anmalingar.htm

http://www.vi-pr.com/senaste_mars2015_hapfall.htm

http://www.vi-pr.com/lvu.htm

http://www.vi-pr.com/hapfall_moteasp.htm

SIST HAPARANDAFALLET 2019 doc. att läsa

http://www.vi-pr.com/ejje_far_illa.htm

http://www.vi-pr.com/brev_karkiainen_ida.htm

http://www.vi-pr.se/haparanda_resume.htm

 

VIDEO

https://www.youtube.com/watch?v=i8gMJjup6Is&t=455s

https://www.youtube.com/watch?v=f_X63PG1NOU&feature=youtu.be

https://www.youtube.com/watch?v=XXE-5LWeff4&t=163s 

https://www.youtube.com/watch?v=n9TihK7xEAE&t=122s

https://www.youtube.com/watch?v=PY1LBrdUedY&t=123s

v=aP4hDNUH3sw&feature=youtu.be

https://www.youtube.com/watch?

https://www.youtube.com/watchv=uAkcyPEDXF4&feature=youtu.be

https://www.youtube.com/watch?v=mBT2gRNThTA

10 https://www.youtube.com/watch?v=kv2rwcWk32k

11 https://www.youtube.com/watch?v=Ip9IbR0zPG8

HUR MAN LÄSER utredningar, presentationer, tidningsartiklar, uttal i media osv.? KRITIK och SJÄLVKRITIK är sättet som leder dig till en objektiv gallring om vad det är väsentlig och objektiv. Du måste kunna granska dig själv, rädda dina omdömen från risk att fångas i andras lögner. Haparandafallet är ett exempel som en far och medarbetare har GJORT FÖR DIG för att fria Dig från myndigheter ställning och manipulation så att sanning sticker ut. OBS! Går att granska en granskning? Det gör du med ovan premisser med tanke på att en granskning har uppstått pga. olika faktorer och en av väsentlig just här i Haparandafallet är att myndigheter beslut grundas på påstående och ingen bevis. Det innebär att alla beslut därtill från sociala myndigheter och domstol är uppenbarliga felaktiga och därtill är i stort behov av omprövning. http://youtu.be/ydejy53xJDg

 

OBS! SENAST 25 februari 2015    Haparandafallet 30/de länk mars 2015
 

Frågor? kontakta mig via tor@vi-pr.com eller bara kom till möte. 

TOR Svärdtorp

DEMONSTRATION. Souleymane Diaw och Tor Svärdtorp protesterar för att fler pappor ska få träffa sina barn.
Bild: Linda Danhall

Pappor demonstrerar för sina barn
07:34 | 15-06-02 Kommentera 1 Skriv ut   Share on email Share on twitter More Sharing Services

HAPARANDA I flera år har Souleymane Diaw och Tor Svärdtorps barn varit omhändertagna. Nu protesterar duon i Haparanda.
Den 10 augusti år 2015 har Tor Svärdtorps fyra barn varit omhändertagna och placerade i familjehem i fem år. Ett faktum som han i alla år har protesterat mot. I december i år flyttades hans barn från sitt familjehem och splittrades i flera olika familjehem.
Mina barn befinner sig nu på okänd plats och barnen är splittrade från varandra, det är en tragedi, säger Tor Svärdtorp.
Souleymane Diaw kom som flykting till Sverige och sedan dess har sonen varit omhändertagen.
Jag har fått träffa honom en kvart för flera år sedan. Vad som ligger bakom socialförvaltningarnas beslut att omhänderta barnen framkommer inte, men klart är att papporna vill få möjlighet att träffa sina barn. Jag tänker på min son som nu är 15 år varje dag och saknar honom, säger Souleymane Diaw.
Nu kämpar fäderna för en lagändring, de kräver att föräldrar och barn får större rätt till varandra.
I Haparanda protesterade duon med megafon utanför Haparandas kommunhus och utanför tingsrätten.

Linda Danhall 0922-298 82 http://www.nsd.se/nyheter/tornedalen/pappor-demonstrerar-for-sina-barn-9313805.aspx

Så var det så att jag Tor Svärdtorp planerade protesten angående mina barns bortförande. Kom sedan i kontakt med en pappa till som var drabbad av samma tragedi och bad honom följa med till Haparanda ett stöd som var uppskattat. Protesten handlar om mina barn i första hand, men, som jag sade till min medföljare, att om reportern frågar dig om varför du är med så berätta din familjetragedi och så blev det. Mina barn och hans son får veta att deras pappor inte har glömt dem. Se vidare kampen på youtube: http://youtu.be/aEcYVvdyiQM


För oss (pappa barn dagens levande zombies) tillägnas denna symboliska sång av Hussni Mörsare http://www.youtube.com/watch?v=VlN6QxSW_8Y&feature=related, http://www.youtube.com/watch?v=7JD_5VaXQ9U


www.domglomdabarnen.se  www.barnasrett.no  http://enmorskamp.blogg.se  http://www3.redcross.se/templates/Page____13419.aspx  http://dominicjohansson.blogspot.com  Här dessutom utöver tragedin framhävs rätt till hem undervisning som är en av P.P.P. FAMILJens centrala frågor. www.bris.se  www.pappa-barn.se  www.nkmr.org  www.nodaddy.nu  http://pappa.blogg.se  www.minpappa.nu  www.pappaliv.se  www.stulenbarndom.se  www.socialensbarn.n.nu 553 signaturer (en droppe i havet men vettigt och viktigt) att ha i åtanke för rättvisans skull se på www.socialensbarn.n.nu  http://namninsamling.se/index.php?sida2&nid=3781 http://stoppa.lvu.nu  www.styvmorsviolen.se  www.styvbarn.se http://www.styvbarn.se/e107_plugins/links_page/links.php  http://www.foraldra-jouren.se/  http://www.foraldra-jouren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=17&Itemid=43  http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=395  Parental Alienation Syndrome PAS, är otillbörlig påverkan av barn i syfte att få barnet att ta avstånd från den andra föräldern. PAS är allmänt förekommande vid konfliktfyllda separationer och utförs oftast av boföräldern. Alienering underlättas av att barnet står i stark beroendeställning till boföräldern. När en boförälder har haft framgång med PAS så har domstolar ofta "belönat" alieneringen med att ge boföräldern enskild vårdnad och/eller "straffat" barnet med att minska eller slopa dess rätt till umgänge med sin andra förälder. I ämnet kunniga psykologer anser att PAS är psykisk misshandel av barn.  http://www.dn.se/insidan/barn-kan-fas-att-hata-sin-pappa-1.160748  http://www.styvbarn.se/e107_plugins/links_page/links.php?cat.1  http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2045263.ab  Otillräcklig utbildning – Man gör en utredning som passar det redan fattade beslutet. Jag har varit med om ett antal LVU-ärenden i Stockholmsområdet och runt om i Sverige och jag tycker att den bilden ofta stämmer. Ibland tar man inte ens med allt material man själv har tillgång till. Det kan handla om samtal som skulle gynna klienten.  http://www.youtube.com/watch?v=SnwtbqT79xU&feature=player_embedded  http://www.youtube.com/watch?v=BzlDEfY2FV4&feature=related

Vi är jättemånga föräldrar som kämpar för våra stulna barn. Sluta gnälla, skrika, bråka och tro att det ordnar sig... Det är bra att det finns organisationer och modiga föräldrar som uppmärksammar eller kämpar för barnens rättighet, men alla dessa krafter går ut till INTET. Rätt till vårda våra barn HÄR och NU är det som gäller, eller hur? Stöd mig POLITISK så att vi tillsammans skapar rättvisa för våra barn och våran rätt som biologisk förälder en gång för allt och snarast! Läs följande länk http://www.vi-pr.se/skilsmassorsnas.htm, det jag står för. Ta din tid och läs, läs och läs om igen innehållet på www.vi-pr.com, njut, lär dig eller avsky, ring eller mejla till mig och berätta... Öppna din plånbok och stöd mig-oss som verkligen står vid din sida av samma orsak! Det är bara med engagemang och pengar, hur mycket det än kan vara, det är med dessa två grunder som vi förverkliga våra gemensamma mål. Börja nu och propagera våran hemsida. Kontakta mig och se vad vi kan göra för dig och dina barn. TOR
Lyssna följande:  Inkompetenta socialarbetare http://www.youtube.com/watch?v=SnwtbqT79xU&feature=related  och följande Matriarkatet på Soc. http://www.youtube.com/watch?v=BzlDEfY2FV4&feature=related osv. Soc. berättar... http://www.youtube.com/watch?v=3JUoSyVP3UE&feature=related Intervju med socialtjänsten http://www.youtube.com/watch?v=8JgfuHnfCu4&NR=1&feature=endscreen

VARNING  FÖR  SOCIALTJÄNSTEN

Av Kent Sändh, laboratoriechef och fd barnhemsbarn.

Kent Sändh är laboratoriechef, uppfinnare och fd barnhemsbarn. Han är grundare av föreningen "Samhällets styvbarn".

Varningen återges här med författarens benägna tillstånd.

Varning: Innan du söker hjälp hos socialtjänsten, vad det än gäller, tänk på att det kan resultera i tvångsomhändertagande av dina barn!

Varning: Allt vad du säger till socialtjänsten kan komma att vändas emot dig. De låtsar förtroende och hjälpsamhet, men har ofta endast som mål att fylla HVB hemmen (barnhemmen) och familjehemmen (fosterhemmen), som drivs kommersiellt och där de själva/deras vänner har ekonomiska intressen.

Varning: Har dina barn omhändertagits så syftar nästan alla utredningar och samtal endast till att motivera en fortsatt tvångsvård.

Varning: Det finns ingen offentlig insyn och kontroll av institutionsvården. Misshandel, barnarbete, sexuella övergrepp och annan vanvård är vanligt förekommande.

Efterlyses: Där du själv träffar på god och kärleksfull barnavård inom institutions- och familjevård, samt hos din socialtjänst – meddela oss detta, så att vi kan vidarebefordra exemplen till dem som bör lära därav! 

ALVHEIMS TIO BUD
Av John Alvheim, Stortingsrepresentant

John Alvheim er Stortingsrepresentant for Fremskrittspartiet (FrP). Han er også lederen av Stortingets sosialkomite.

Tio bud till dem som kommer i socialtjänstens/barnevernets blickfång:

1.         Håll käft, allt du säger kommer att användas emot dig.
2.         Ta omedelbart kontakt med en advokat.
3.         Skaffa en psykolog även om du är frisk, du kan ha behov av det.
4.         Ta inte emot någon hjälp, det kommer att tolkas som att du inte klarar dig själv.
5.         Ta inte emot erbjudande av plats på mödrahem: Det är inte en hjälpinstitution, utan en övervakningscentral.
6.         Begär skriftlig motivering till alla beslut som du utsätts för.
7.         Överklaga alla beslut.
8.         Ta inte emot erbjudande av placering i jourfosterhem. Du får inte tillbaka barnet.
9.         Kom ihåg att när socialtjänsten pratar om hjälpinsatser, så menar de i regel omhändertagande eller övervakning.
10.       Behöver du hjälp, använd vänner och släktingar - eller klara dig själv.

Alvheims 10 bud for alle som kommer i kontakt med barnevernet:

1.         Hold kjeft, alt du sier vil bli brukt mot deg.

2.         Ta umiddelbart kontakt med advokat.

3.         Skaff en psykolog selv om du er frisk, du kommer til å trenge det.

4.         Ta ikke imot noen hjelp fra barnevernet, det kommer til å tolkes som at du ikke klarer deg selv.

5.         Ta ikke imot tilbud om plass på mødrehjem; det er ikke en hjelpeinstitusjon men en overvåkingssentral.

6.         Forlang skriftlig begrunnelse for alle vedtak som fattes om deg.

7.         Overklag alle beslutninger.

8.         Ta ikke imot tilbud om plassering i avlastningshjem eller beredskapshjem. Du får ikke barnet tilbake.

9.         Husk at når barnevernet snakker om hjelpetiltak, så mener de som regel omsorgsovertakelse eller overvåking.

10.       Hvis du trenger hjelp, så bruk slekt og venner  -  eller klar deg uten. 

 

BARNEN OMHÄNDERTAS I LÖPANDE BAND!!!!!!!!!!! Över 160 barn är omhändertagna av socialtjänsten som placerar allt fler i familjehem. Det bara i Östersund och det är en ökning mellan de 9 procent jämfört med 2003. Det framkommer av skribenter Anita Brorsson blicken över sociala verksamhet. Dan Osterling socialchef i Östersund "Vi ser stora brister i hemförhållandena och vi ser stora brister i omsorgsförmågan  hos föräldrarna."  Frivillig överenskommelse med att barn skall placeras det låter mer acceptabelt än tvångsvård! Men, vi vet också att många chockade föräldrar går med frivillig på att barnen placeras tillfällig eller på längre tid det pga av rädsla att barnen omhändertas för alltid. Föräldrarna tillfälliga svaghet är en styrka för denna enorma förtryckt apparatur som socialförvaltning representerar idag hemma här i Sverige. Ödet för placerade barn är det som följer: för de små barn blir det familjhem  och för tonåringar institutionshem. Notera att dessa familjer eller institutioner granskas aldrig av oberoende kritiska röster precis som vi vet att högt antal av dessa placerade barn blir framtida kriminella... Angående rätt till åtgärder mot dessa oskyldiga barn låt oss fråga öppet till Dan Österling och alla andra socialsekreterare i hela Sverige: Har ni blivit någon gång  granskade som personer i eran privat liv och blev er verksamhet i huvudtaget granskad?  Skulle ni accepterar att blir granskade av de föräldrarna som ni har tagit barn ifrån? Eller, på ett mer neutral plan, skulle ni accepterar att blir granskade av VI-pr LOKALA KOMMITTÉER, VI-pr FOLK KOMMITTÉER? Socialförvaltningsverksamhet om familjeproblematik är en globalt politisk fråga. Varför, frågar vi, finns intresse  av stor media skribenter att belysa sådana händelse och skriva på ett sätt att det skulle vara så bra att omhänderta barnen och att så hemskt ser ut idag i våran svenska familjerna? Svar kvarstår för de som inte våga vara självkritiska och kritiska mot media och politik. Slut frågan är: varför inte bibehålla familjeintegritet och undvika familjens splittring? Slut svar är: Finns bara en politik som klara av det: VI-PR globalt politik. Det är den enda politik som klara motsättningar i samhället. De andra politik har en permanent behov av motsättningar, alltså VÅLD, för legaliserar sig och existera. NI SOM TROR HA LÖSNING TILL FAMILJEVÅLD ELLER TILL ATT SÄTTA STOP PÅ SAMHÄLLETS VÅLD MOT OSKYLDIGA BARN SOM SOCIALFÖRVALTNING UTSÄTTER BARN FÖR, SVARA TILL OSS OCH VI PUBLICERAR DET INTEGRAL.


Sociala tog mitt barn!

De som har ansvaret över våra barn, det sociala i Vällingby, tog mitt barn för nio år sedan! Utan att göra någon utredning! Ingen har ringt mig på nio år...!

Om din granne misshandlar sina barn eller om ni misstänker det skall du ringa polisen. Polisen skall i sin tur kontakta det sociala, och det sociala skall hjälpa barnen eller rättare sagt familjen. Gör de det?
Så gjordes inte mot mig och min son, vi fick ingen hjälp och jag hade inte misshandlat min son.
Barn och ungdomsgruppen" på socialbyrån i Vällingby i Stockholm, har ansvaret över alla barn och ungdomar i Hässelby - Vällingby. Sektionschefen Ulf Haag och två socialutredare Yvonne Elkström och Lisa Strååth tog mitt barn för nio år sedan, utan att göra någon utredning.
Jag flyttade till Hässelby Strand i oktober 1995. Min son var sju år och han började i första klass i Maltesholmskolan. I november 1995 bad jag en förälder i min sons klass vara barnvakt åt min son. Jag försov mig på morgonen när jag skulle hämta min son. Då gick denna kvinna till fröken i skolan och talade om det. Denna förälder pratade och klagade mycket, och eftersom jag var nyinflyttad var jag väl hennes nya samtalsämne. Skolpsykologen ringde då det sociala.
I december 1995 ringde det på min dörr. Det var två kvinnor. De sa att de var socialutredare. I en halvtimme satt de i mitt kök. De frågade om jag hade pengar över julen. De gick inte in i min sons rum. Jag hade tre rum och kök. Jag var ordentlig, varken rökte eller drack. Jag hade gjort julfint, skulle iväg och köpa julgran. Min son var i skolan. Sedan kallade utredarna mig till fyra möten på socialbyrån i Vällingby, jan - feb 1996. På ett möte var min son med i ca 15 minuter. Jag sa bara att jag letade efter en barnvakt till min son, så att jag kunde gå ut ibland. Jag hade knappt varit ute på dans på åtta år. Jag hade bara varit hemma och tagit hand om min son.
Så träffade jag en person, han presenterade sig som Ulf Haag, sektionschef på barn och ungdomsgruppen. Han pratade med mig några minuter. Han frågade mig om jag gick med på att flytta till ett utredningshem med min son. Han talade inte om varför. Så jag förstod inte frågan, sa bara nej, då slutade han mötet direkt och gick. Fyra dagar senare, tisdagen den 5 mars 1996, gick de till skolan och tog min lille son, som bara var sju år, på hans fritidshem, med poliser. Jag var på mitt arbete, hade nyligen börjat arbeta på ett beredskapsarbete som städerska efter att ha varit hemma på grund av en olycka. Jag hade planer att byta till hemtjänst igen, har gått utbildning till undersköterska.
Sektionschefen skrev ett intyg att anledningen till att de tog min son var att jag skulle vara paranoid och psykotisk och farlig för min sons utveckling. Han hade sett mig några minuter i ett rum. Jag hade inte varit hos någon läkare någon gång, det fanns inga läkarintyg.
De tog min lille sjuårige son till Hässelby Gårds utredningshem, på aprikosgatan, en grå ful villa som inte finns kvar längre. Där låstes han in. Han fick inte gå till skolan längre. Jag fick komma dit 1,5 timme i veckan. Jag fick inte komma dit och bo med honom. De gav senare bort min son till två främmande människor som gömde honom i fem år.
Jag polisanmälde dem men polisen tog mig inte på allvar. Då lurades jag in i deras system att överklaga det som de så fint kallar för LVU. Först skulle jag då överklaga till socialnämnden. Det är alla politikerna i Vällingby. Nu har de bytt namn till stadsdelsnämnden. Jag kallades till ett rum på socialbyrån, med politiker. De ville se mig i tio minuter sedan bad de mig att gå så avslog de min överklagan. Socialutredarna hade då skrivit falska, lögnaktiga tjänsteutlåtanden om mig och min son och givit till politikerna. De bad inte om att få se läkarintyg.
För att fatta mig kort, socialchefen och socialutredarna, på barn och ungdomsgruppen i Vällingby 1996 stal mitt barn.
Min son och jag har inte haft brev- eller telefonkontakt under nio år. Ingen från myndigheterna har ringt mig under nio år. De bara tog honom och gav bort honom. Politikerna i socialnämnden, länsrätten, kammarrätten, osv hjälpte det sociala. Det socialas advokat behövde inte visa bevis för något av det de påstod, inte läkarintyg, ingenting. De träffade inte min son. Ingen av dem som bestämmer har någonsin träffat min son. De enda som har sett honom är de två som har honom.
Jag slutade på mitt arbete. Jag blev svårt chockad, vettskrämd. Efter några månader började jag få hemska panikanfall, läkare skrev ut lugnande medicin åt mig. Jag blev handlingsförlamad. Slutade att träna, slutade att se på TV, slutade lyssna på musik, jag ändrade mitt sätt att leva. Jag fick inte se min son från mars 1996, tre timmar 1997 med socialsekreterare, några minuter 1998, en timme 2000, inget mer.
Jag har mist den viktigaste tiden med mitt barn. Det går inte att polisanmäla dem. De arbetar kvar fortfarande.
Min son var sju år när han försvann, han är nu sexton år. Den dyrbara tid som har gått förlorad får jag aldrig igen. Jag känner sorg. Mitt liv kommer aldrig att bli detsamma som det var innan jag råkade ut för detta. Jag är inte trygg längre. Det känns förnedrande.


Jag miste i samma stund, våren 1996, vår lägenhet. Jag hade bara ringt på grannarnas dörrar och sagt att skolpsykologen hade sagt att en anonym granne hade sagt något till henne och att det sociala hade tagit min son. Då sa en granne att det skiter hon i och så drog hon igen sin dörr. Hon och en annan granne skrev sedan till stockholmshem att jag hade anklagat dem för att det sociala hade tagit mitt barn och att jag därför trakasserade dom. Jag fick hem en varning från hyresvärden och om jag ringde på deras dörr igen skulle jag bli vräkt. Jag trodde då att min son skulle komma hem igen, grannarna hade barn i samma ålder som min son, jag ville vara vän med dem, det skulle inte vara bra för barnen om vi inte var vänner. Jag ringde på igen för att fråga om deras konstiga brev, de drog igen dörren igen skrev så till stockholmshem ännu en gång. Jag blev vräkt. Jag överklagade till hyresnämnden, men när det var dags för mötet med dem, låg jag hemma i sängen, helt förvirrad över att min son var borta. Jag bara lät det vara, så miste jag vår fina trea.
Sektionschefen U. Haag hade fått veta genom post från hyresvärden att jag hade blivit vräkt. Han frågade mig inte vad som hade hänt, han sa bara att om jag förlorade i hyresnämnden skulle jag inte få någon försökslägenhet. Ingen annan på det sociala hörde av sig till mig. Jag fick ingen hjälp av det sociala att komma till hyresnämnden.
Jag hade kämpat i 18 år för att få denna tre rummare. Jag miste den för att jag ringde på en dörr två gånger och hann inte säga någonting innan människan drog igen dörren. Så enkelt är det att bli vräkt.
Hyresvärdarna bör bli noggrannare innan de vräker ut människor på gatan. Nu idag är jag hemlös men jag bor på ett fint ställe för hemlösa. Här har jag fått mycket hjälp av vänliga människor. Jag har mist min son, vårt hem som var fullt möblerad, alla saker är borta, våran katt Mimmi, akvarium, möss, allt. Har endast några fotoalbum och videofilmer kvar, sådant som ingen vill se. Min son fick inte med sig någonting när de tog honom.
Jag kan passa på att tacka dem som har givit mig pengar när jag har varit ute och tiggt. Ni har räddat livet på mig! Jag har kunnat köpa medicin när jag har haft mina panikanfall. De kommer inte så ofta längre.
Ni får blommor av mig Jeanette Österstål Än idag olöst fall.

Birger Hjelm är jägmästare i Uppsala.
I socialstyrelsens publicering ”Jämförelsetal för socialtjänsten år 2002” finner vi följande siffror. Den totala kostnaden för ”Individ och familjeomsorgen” var 25 miljarder kronor år 2002. Av denna kostnad uppgick ekonomiskt bistånd/socialbidrag till 9.6 miljarder kr. ”Insatser till barn och unga” uppgick till 9.8 miljarder kronor (9 800 000 000 kr) vilket är en ökning med 11% eller cirka en miljard kronor från året innan. År 2002 var alltså en brytpunkt där dessa insatser nu har passerat socialbidragen i årliga kostnader.
Vari består då dessa 9,8 miljarder kronor av? Huvudsakligen, med några procents undantag för administration o dyl., är det utbetalningar till familjehemsföräldrar och institutioner, varav övervägande delen är privata i form av t.ex. HVB-hem, Västrumsgården i Oskarshamnsfallet faller även under denna kategori. Man finner i publikationen att kommunernas kostnader i genomsnitt i familjehem för varje barn är ca 700 kr/dygn, och i institution ca 3 200 kr/dygn. Man behöver inte vara världsmästare i huvudräkning för att räkna fram ungefärliga månadsintäkter. Det kan vara en synnerligen lukrativ verksamhet. Om delar av denna verksamhet vilar på ovetenskaplig och bräcklig grund så förorsakar det inte bara mänskliga tragedier, det är även monumentalt slöseri med skattemedel.
Varje arbetande medborgare betalar årligen tusenlappar till detta som kunde komma till bättre användning. 9.8 miljarder skulle till exempel räcka till - många mils konstruktion av nya eller bättre motorvägar, anställning av flera lärare och förbättrade villkor i skolorna, anställning av fler poliser, byggandet av fler och billigare bostäder osv.
Sammanställningen för jämförelsetalen år 2003 kommer senare i år och då får vi se om kostnaden för omhändertaganden av barn kommer att passera 10 miljarder kr (10 000 000 000 kr).

 

BEGRÄNSA SOCIALFÖRVALTNINGENS MAKT
Adv. Tryggve Emstedt. Gävle.
Om ett barn far illa är samhället inte sällan snabba att omhänderta barnet med tvång - s k tvångsomhändertagande.
Att denna möjlighet finns är i och för sig bra. Tillämpningen är däremot sällan särskilt bra. Det har jag kunnat konstatera efter att ha hållit på med den här typen av frågor under 20 års tid.
När det felaktiga beteendet har lett till ett ordförandebeslut placeras barnet i ett jourfosterhem och sedan blir det inte sällan en placering i utredningshem. Efter en tid kanske det visar sig att barnet måste omplaceras och det är dags för ett tredje hem inom loppet av några fä månader.
Inte sällan placeras föräldrar och barn långt ifrån varandra som leder till oerhörda praktiska och ekonomiska problem när de biologiska föräldrarna skall försöka upprätthålla ett umgänge.
Socialnämnden skall var sjätte månad se över om vård enligt LVU (tvångsvård) skall fortgå eller ej. Det är man dåliga på och många gånger får inte de biologiska föräldrarna klart för sig att så skall ske och att de har rätt att överklaga socialnämndens beslut var sjätte månad.
Vidare skall socialförvaltningen var tredje månad ompröva umgänget och även ett sådant beslut skall vara skriftligt med besvärshänvisning. Här felar socialförvaltningen regelmässigt och i många fall har det gått flera år utan att de biologiska föräldrarna fått klart för sig att man kunnat överklaga den här typen av beslut.
Barnen är normalt sett placerade i ett familjehem och här uppstår ett ytterligare problem.
Familjehemmet blir ofta så angelägna att behålla barnet - och har naturligtvis stor ekonomisk vinning av placeringen - att man aktivt motarbetar de biologiska föräldrarna vilket i sin tur leder till att relationen mellan omhändertagna barn och deras biologiska föräldrar snabbt försämras.
Socialförvaltningen kan också sätta upp praktiska hinder för ett umgänge genom att vägra utge ersättning till resor om man anser att de biologiska föräldrarna har tillräcklig egen ekonomi för att klara av att betala för umgängesresorna.
Fr om den 1 jan. 1997 skall socialförvaltningen aktivt arbeta för en återförening mellan barn och deras biologiska föräldrar. Jag har hittills sett väldigt lite av detta.
Det är skrämmande att se vilken enorm makt socialförvaltningen har i den här typen av ärenden. Det är av yttersta vikt att det omgående sker en översyn av socialförvaltningens agerande när barn är tvångsomhändertagna. Det måste ex bli nödvändigt för domstol att aktivt kunna gå in och ändra i en vårdplan.
Som det nu är styr socialförvaltningen i principiellt över densamma.
Att hela socialkontor tvingas stänga som i Gävleområdet (Bomhus och Valbo) är en helt given följd av socialförvaltningens utomordentliga förmåga att vägra samarbeta för att nå lösningar som kan vara till gagn inte bara för socialförvaltningen utan också för de placerade barnen och deras föräldrar.
Skapar man ständigt trassel för sina "klienter" så får man också räkna med merarbete.
Vad socialförvaltningen ägnar sig åt just nu är inte sällan aktiv familjesplittring i kombination med att aktivt försämra den psykiska hälsan för de inblandade.
Familjesplittring är något som inte skall vara tillåtet vare sig enligt Barnkonventionen eller europeiska människorättskonventionen.
För att fä till stånd en ändring tror jag att samhället aktivt måste arbeta för att en del socialsekreterare fungerar som advokater för barn och föräldrar tillsammans och gör allt vad som står i deras makt för att hålla ihop den enheten. Nu skall man både vara advokater och åklagare och det klarar man inte av.
Nu är risken stor att familjesplittringspolitiken leder till att barn psykiska hälsa undergrävs och att vissa barn på sikt väljer att ställa sig utanför samhället. Att utbilda den här typen av "värstingar"' kommer att på sikt bli förödande för ett samhälle som snart inte tycks ha råd till annan vård än att låsa in folk och gärna så tidigt som möjligt istället för att aktivt arbeta preventivt för att förhindra utslagning.

Doc. Utdrag 1) Tryggve Emstedt
I Sverige skall man följa bl. a följa barnkonventionen och se till barnets bästa. Enligt Föräldrabalkens 6 kap 1 § skall barn behandlas med aktning för sin person och egenart och de får inte utsättas för kroppslig bestraffning.
Det är gott och väl att man skyddar barn från misshandel. Det bör en rättsstat göra. Samtidigt så får konsekvensen av den "noll-tolerans" som i princip gäller i Sverige numera innebörden att stora delar av min föräldrageneration skulle ha varit brottslingar om innan applicerar dagens regler på hur uppfostran bedrevs på 50-60 talen. Att skydda barn är som sagt en självklarhet men samtidigt så innebär det en stor fara när ett samhälle gör väldiga utredningar av örfilar eller misstankar om aga i hemmet. Agaförbudet är sannolikt det främsta instrumentet för socialförvaltningar runt om i riket att fortsätta sitt oerhört kränkande och klandervärda beteende där bristande respekt och nonchalans är vardagsmat. En i mängden av utredningar kom återigen fram till det i mitten av juni 1999.
Det måste rimligen vara en tydlig balansgång mellan samhällets maktmedel via socialtjänsten och respekten för inte bara barnens utan även föräldrarnas integritet.
En utredning - i det enskilda fallet - kan mycket väl vara motiverad MEN den får inte få vilka proportioner som helst utan borde åtminstone vid första påstådda eller uppenbara örfilen eller agan leda till en kort och koncis utredning som är avslutad inom 1-2 veckor. Är agerandet brottsligt kan åklagaren med förtur besluta om strafföreläggande och så är det bra med det. Om rättsintyg visar blåmärken och andra spår av ren misshandel kommer självfallet saken i ett helt annat läge.
För närvarande har jag i egenskap av advokat ett ärende på gång som rör en styvpappas aga av en 7-åring som i sin har lett till att en socialsekreterare skall studera familjen minst fyra dagar per vecka och utredningen skulle pågå mer än en månad. Styvpappan som erkänt tycker liksom modern att utredningen är enormt kränkande.
I ett annat fall så har sociala placerat modern och en sexåring på utredningshem, under ett par månader p g a att barnet påstått att det blivit
slaget. Under tiden får inte styvpappan träffa pojken och utredningen verkar inte vara på väg att avslutas trots att det gått mer än två månader sedan den påstådda misshandeln.
Sammanfattningsvis så anser jag att socialförvaltningarnas enorma makt och bristen på tillsynsansvar från samhällets sida är det största enskilda hotet mot samhällets överlevnad. Om man inte snabbt gör något åt allt godtycke inom socialförvaltningen och inför ett effektivt sanktionsansvar så får vi inte bara enskilda övergrepp på socialtjänstemän utan vi får också ett ökat ohälsotal som kanske gör människor arbetsoförmögna och psykiskt insufficienta - som i sin tur innebär uppenbara risker för misshandel inom hemmet.
Vidare är risken stor att den brottslighet som beskrivits på sistone bland unga som angriper unga och andra i utsatt position ökar än mer om föräldrar inte vågar vara föräldrar i rädsla för samhällets sanktioner.
En statlig utredning bör omgående ta en titt på hur man skall komma till rätta med socialtjänstens övergrepp på såväl barn som vuxna i namn av "barnets bästa" som man alltid åberopar.

Doc. Utdrag 2) Att JO-anmäla en socialförvaltning eller socialsekreterare lönar sig sällan. Att anmäla till socialkonsulenten på Länsstyrelsen - som har tillsynsansvar - lönar sig än mindre. Där sover man sin sköna Törnrosasömn och vill inte stöta sig med sina f d kollegor.
Socialförvaltningar kan således år efter år ostört missköta ett ärende. Det händer ändå inget. Detta är man säkerligen väl medvetna om från socialförvaltningarnas sida.
Det är en obehaglig utveckling i ett land där man kan bli av med en anställning för att man lånat pengar från sin arbetsgivares kassa över natten.
Sverige är känt utomlands för att på lösa grunder tvångsomhänderta barn. I ett fall inför Europadomstolen -"Olsson 2"- uttalade sig tre domare i Europadomstolen kritiskt över de sociala myndigheternas allsmäktiga ställning i Sverige och över Regeringens oförmåga eller ovilja att utöva kontroll över socialarbetarna.
Det är på tiden att våra folkvalda politiker tar ett rejält tag i örat på de sociala myndigheterna och inrättar ett effektivt sanktionssystem för felaktigt och klandervärt beteende.
Det kan börja med böter och avstängning under någon månad men måste också innehålla risken för att bli av med sin tjänst. Så länge det nuvarande regelverket får leva kvar kommer socialförvaltningarna att peka långt finger åt de drabbade och fortsätta att år efter år förstöra människors liv ostraffat. Det händer inte sällan. Det händer alltför ofta enligt min 20-åriga erfarenhet som jurist/advokat i sociala frågor.
Doc. Utdrag 3)
Det handlar om det i hela landet uppmärksammade Karlskoga-fallet som ställt institutet tvångsomhändertagande på sin spets.
Det är tyvärr alltför vanligt med tvångsomhändertagande och så även i Gävle kommun. Särskilt den hårt kritiserade centrumgruppen gör många tvångsomhändertagande
Särskilt invandrare känner stor skräck inför risken att få sina barn tvångsomhändertagna. Vad denna psykiska ohälsa kan betyda för föräldrar och barn kan vi bara gissa oss till men det kommer knappast att vara till fördel för samhället i stort.
I Karlskogafallet använde man sig av just försåtliga och föga distinkta termer för att beskriva vilka problem som Eva påstås ha.
Enligt artiklar från Karlskoga tidning hade Eva "svårigheter att trygga Adrian" som "behöver få växa upp i en miljö där han får trygghet, kontinuitet och stimulans". Det sägs vidare att Adrian haft blöt blöja på sig vid något tillfälle och han "har en svag anknytning till sin mor". Han behöver "knyta an till en omsorgsperson för att eliminera att hans känslomässiga utveckling allvarligt riskerar att skadas.
Karlskogafallet tar upp frågor som är mycket vanliga i tvångsomhändertagandesituationer. Sa vanliga att man starkt kan misstänka att social sekreterare går på kurser i sitt flummiga social/psykologiska språk så att man kan lägga sig till med ett språkbruk som Länsrätt och Kammarrätt särskilt lyssnar på. En typ av betingad reflex skulle man kanske kunna säga.
Eva är en person som inte haft problem med det sociala innan det här inträffar och på det sättet är hon typisk för gruppen som
socialförvaltningarna "ger sig på".
Enligt juristen Siw Westerberg som antagligen är den som med framgång drivit flest mål mot Sverige i Europadomstolen - sa har 8-9 av de föräldrar som får sina barn tvångsomhändertagna vare sig alkohol eller narkotika eller psykiska problem i någon omfattning. Jag har själv 20 års erfarenhet av tvångsomhändertagande och har en snarlik erfarenhet. Ofta handlar det om starka människor som har barn med särskilda problem eller söker socialbidrag eller på annat sätt söker socialförvaltningens (SF) hjälp. För socialförvaltningen framstår de inte sällan som obekväma/besvärliga och prestige uppstår i ärendet som gärna vill visa sin makt och då föra fram "barnets bästa" som ett mantraliknande uttryck.
I Gävle är det märkligt nog - såvitt jag känner till - nästan bara Centrumgruppen som figurerar när det gäller tvångsomhändertaganden.
När jag pratade med områdeschefen för Andersbergs socialförvaltning, Rolf Qvist, i våras så sa han att man bara haft ett fall av tvångsomhändertagande under de sista två aren och det ärendet ledde för övrigt inte till något tvångsomhändertagande.
Uppenbarligen arbetar man helt olika inom de olika socialförvaltningarna i Gävle kommun. Om en socialförvaltning (SF) inte tvångsomhändertar ett barn då slipper man också problemet med att hitta ett familjehem - som nästa alltid ligger långt från den plats där de biologiska föräldrarna bor- och man slipper problemet med att arbeta för en återförening av familjen. Något som nu ofta glöms bort helt av SF.
I Eva-fallet använde man sig också av ett språkbruk som är typiskt för tvångsomhändertagande: 'knyta an, omsorgsperson, trygghet, kontinuitet, familjehemsplacering etc. Jag blir fysiskt illamående av att i utredning efter utredning se denna "new - ageterminologi" som alltid skall vara så flummig som mojligt för att det skall vara sa så svårt som möjligt att överhuvudtaget förstå vad socialutredarna åsyftar. Dessutom skall da socialutredningar följas av psykologutlåtanden och utlåtanden från utredningshem vars språkbruk går i samma anda. Ett barn som man vill omhänderta anses ex "känslomässigt självförsörjande" och med det vill man säga att de biologiska föräldrarna inte räcker till. Därefter kan tvångsomhändertagande - cirkusen sätta i gång på allvar med jourhem, utredningshem, första familjehemmet och inte sällan också andra familjehemmet etc. och under tiden bryts föräldrarna ner och besöken av barnen blir allt färre och vara under allt färre timmar.
Snart är det sedan dags för fällan att slå igen och det sägs nu att det familjehems placerade barnet behöver "lugn och ro" i sin nya miljö och behöver tid att "knyta an" till familjehemsföräldrarna. Då får självfallet inte de biologiska föräldrarna vara där och sörja och skapa ovälkommen stress och otrygghet.
I Karlskoga hade man i Eva - fallet en genuint flat socialnämnd som litade på sina socialsekreterare. I Gävle verkar tilliten vara lika stor. Jag kan inte på rak arm påminna mig ett enda tillfälle där socialnämnden sagt nej till tvångsomhändertagande trots att jag vet att många i nämnden har hjärtat på rätta stället och också har en stor kompetens i sociala frågor. Frågan är då om samma nämnd också har modet att sätta Centrumgruppen i karantän och ej gå med på fler tvångsomhändertaganden i väntan på att socialkonsulentens stora utredning av Centrumgruppen är klar.

Tvångsomhändertagande av nyfödda barn
Av Tryggve Emstedt, Advokat.

Här kommer ytterligare en reaktion mot den grymma behandlingen som Christina Ekman i Stockholm utsattes för av socialarbetarna som avlönas med skattemedel.
Tryggve Emstedt är advokat i Gävle. Han är också samhällsdebattör.
Denna artikel har sänts till flera tidningar norr om Klarälven, men redaktionerna har vägrat publicera den.
Artikelserien återges här med författarens benägna tillstånd.

Sverige har gång efter annan försökt bevisa att man inte för en sekund ligger efter vad gäller forna Sovjetunionens gulagarkipelag. Allting vad Ni gjort kan vi göra bättre (läs sämre) tycks man nynna för sig själva. Vad gäller dokumentation av övergrepp mot mänskliga rättigheter på senare år så har ju svensk television blivit allt bättre på att dokumentera dessa övergrepp. Ett av de allra bästa reportagen var det om den gravida kvinnan Christina!! Det visades i Dokument Inifrån den 27 januari. Låt mig redan nu erkänna att programmet framkallade en helig vrede hos undertecknad.

1. I programmet får man följa någon slags förnumstig "överklassdam" inom det sociala som är den som "drabbas" av Christinas bristande samarbetsvilja. Denna representant för det sociala och statsmakten kan vi kalla Eva. Eva upplever Christina som jättejobbig för hon vill ju inte tacksamt ställa upp på den begränsade hjälp som samhället kan erbjuda. Hon vill ju inte ens bo hos missbrukande kvinnor för att tillfredsställa Eva. Christina är fräck nog att villa ha en bostad p g a att hon är gravid.

Kommentar: Samhället har en skyldighet att hjälpa ALLA, som behöver stöd enligt socialtjänstlagen och bistånd skall ges enligt 6 § socialtjänstlagen till bl a bostad.
2. Christina bär på ett barn. Ett barn skall skyddas enligt europeiska människorättskonventionen och enligt barnkonventionen. Samhället skall till "det yttersta av sin förmåga " skydda barn så ock ofödda barn. Således dr Evas dvs socialförvaltningens ovilja att skydda det ofödda barnet ett flagrant brott mot bl a barnkonventionen såvitt jag kan se.
3. Christina vill inte samarbeta och väljer att bo med barnets for i tält för att slippa konfronteras med socialförvaltningens direktiv.

Kommentar: Christina har alltså rätt till bostad och hon har rätt att enligt grundlag bli behandlad lika bra som alla andra samhällsmedborgare. Hon har ingen skyldighet att slaviskt gå med på socialförvaltningens direktiv. Däremot skall socialförvaltningen aktivt arbeta för en förlikning med modern så att inte Christina utsätter fostret för risker för dess överlevnad.

Även om det skulle vara så att socialförvaltningen beslutar om något mer tvång så skall l görligaste mån den enskildes fria vilja beaktas och respekteras.
4. Christina kommer in till sjukhuset innan hon skall föda och hyser välbefogad rädsla för hur socialförvaltningen skall agera. Läkaren ljuger för henne och påstår att hon inte har kontakt med socialförvaltningen. Läkaren synes läcka hemligstämplade uppgifter i patientsekretessen på ett lättsinnigt sätt till det sociala. Självklart skall läkaren ha en anmälningsplikt men kan rimligtvis inte ljuga om denna plikt. Det borde ankomma på Riksåklagaren att ex officio -å ämbetets vägnar - utröna om den behandlande läkaren verkligen handlat rött. JO torde ha en liknande skyldighet att "gå igång" p g a tv-programmet och vad som framkommit där

5. När barnet är fött så vet alla utom Christina att barnet kommer att omhändertas. Det är vämjeligt fullständigt vämjeligt och vedervärdigt att Christina tvingas framföda barnet för att det sedan på tämligen godtyckliga grunder skall kunna tvångsomhändertas p g a det vårdintyg som lämpligt nog kommer till stånd i anslutning till omhändertagandet och sociala "kan ju bara inte låta bli" att ta det nyfödda barnet från sin mor. Eva är så oerhört övertygande när hon talar om varför hennes agerande var följdriktigt. Att sedan modern råkar vara fullt frisk några dagar senare kan ju bara inte Eva rå för. Hon tycks ju göra gällande att hon om någon år ett verkligt offer.

6. Fadern får sedan - märkligt nog enligt mitt förmenande chansen att ta hand om barnet och sociala lyckas få denna svaga man dit ett lydigt redskap för deras syften. Om han låter Christina träffa barnet sa innebär det risk för att han inte - på nåder - får behålla barnet.

Kommentar: det finns en regel i avtalslagen om att man Inte får använda sig av annans trångmål, oförstånd eller lättsinne för att betinga sig förmåner. Det er precis det som Eva gör. Hon kan sedan rättfärdiga sitt beteende mot Christina genom sitt stöd till fadern. Cirkeln är därmed sluten. Sociala har skyddat ett barn från sin uteliggande mamma som blivit uteliggare mot sin vilja bara för att socialförvaltningen inte kan uppfylla sin förbannade skyldighet att frambringa en lägenhet till en människa i kris.

Socialförvaltningen har skenbart varit hyggliga genom att istället "ge bort" barnet till dess far. Min uppfattning är sammanfattningsvis att när det gäller socialförvaltningar och deras agerande så finns det ingen bortre spärr. En socialförvaltning kan ostraffat göra i stort sett vad som helst och man är oerhörd snabba att betona att man "bara gör sitt jobb" och ser till barnens bästa.
Om Christinas fall vore unikt eller näst intill så vore det ju en sak, men när samma saker händer i stort sett varje kommun varje vecka då är ju något i grunden genuint fel. Socialförvaltningen har alldeles för mycket makt. Det handlar om att begränsa denna makt så snabbt det bara går. Det krävs handfast politiska beslut och utredningar som kan ställa de relevanta frågorna. Om inte statsmakten tar kommandot och tar initiativ till ändringar i regelverket så kan det bara fortsätta att gå bakåt. Sverige blir ett moraliskt/etiskt u-land på ännu ett område. Är det verkligen dit i strävar?

Till Fallet Christina - Att ta ett barn Tillbaka till Pågående rättsfall  Till Artiklar

 

Runda Bordet AUTENTISKA FALL

Ni har tagit våra barn, vi tar ert liv. Det är inte mer än schysst!Dagens samhälle är så komplicerat med allt förtryck av olika former, så att det kaotiska sammanhanget som uppstår helt utesluter en dialog mellan medborgarna. Realiteten idag som kännetecknar en rättvisa är rent ”nonsens”. Parlamentarisk demokrati – representativ demokrati, är så motsägelsefullt att det finns ingen lösning till dagens våld och det är uppenbart att medborgarna som drabbas tar till sig sin rätt att försvara sig med alla medel.

VI-PR:s förslag är att en direktdemokrati via lokala kommittéer skapas och samkör med nuvarande statliga system. VI-FOLKETS DEMOKRATISKA UPPGÖRELSE, ett ORGAN för INDIVIDENS RÄTT (VI-FDUOIR) är ett radikalt exempel. Anser ni att detta organ, vilket syftar till att skydda individen och alla minoriteter i samhället, vara olagligt. Då blir våldet ytterligare ett faktum. Ni får då ta konsekvenserna som är inskrivna i VI-FDUOIR:s formulering. Vi backar inte, vilket förstås av nedanstående exempel!

ETT EXEMPEL AV EN NATURLAG SOM KRÄVER EN OMEDELBAR UPPRÄTTELSE ÄR GEMENSAM VÅRDNAD AV BARN

Människan är inte enkönig och för att föda ett barn behöver det vara två olika kön, alltså en man och en kvinna. Där båda föräldrarna önskar ett gemensamt barn är denna princip naturlig och inte politisk. Både föräldrarna bär ansvar för uppfostran och ingen annan.

Föräldrar som separerar sig med eller utan sin vilja, leder till att vårdnaden förfaller automatiskt naturligt till både föräldrarna. Allt annat är onaturligt.

2005 – ”RUNDA BORDET” AV FÖRÄLDRAR SOM PÅ ETT ELLER ANNAT VIS HAR FÖRLORAT SINA BARN TEMPORÄRT ELLER FÖR ALLTID.

Ni är bjudna på detta runda bordet för att uttrycka era djupa känslor av smärta mot dem ansvariga för åsamkat barbari! Våra åskådare kan bära ansvaret som alla medborgare är del av. Ansvaret av svenska medborgares lidande där myndigheter, domstolar, politiker och övriga medborgares passivitet, medverkar i detta våldsmaskineri som inte går att stoppa utan en radikal politisk förändring. Detta tysta inbördeskrig förenas med andra orättvisor i samhället och denna blodvåg går att stoppa bara om vi enas med VI-PR:s politiska lösningar…

Vi finner inga andra utvägar.

Väljer du att inte vara en av oss, med oss, då kan du inte heller vara med dig själv. Tveksamhet är en förlust. Du kommer att gå under på ett eller annat sätt nu eller senare i ett medvetet tillstånd eller under omedvetna former. Du kommer att bli en slav och bevaras som sådan.

Svaghet kommer att ta dig i graven!

För att vinna kriget måste Du vara motiverad och för att överleva måste Du ha en tro. Rättvisans anda är det som tar dig till fronten och på barrikaderna! För att leva vidare måste du vinna!! Frihetens och rättvisans kämpar har bara en vilja, SEGER!

VI-pr:s riddare är sådana… bara VINNARE!  

 Mari, Västerås kommun Jag var för snäll och känner att jag blev utnyttjad av pappa till mina barn och myndigheter. Mitt ex har slagit till mig flera gånger, under skilsmässan polisanmälde jag han men det lade jag ner. Det som var märkligt är att på familjerätten togs det upp och konstigt nog kändes det som jag var anklagad för det. Det och annat blev då grunden till att mitt barn omhändertogs. I dagens läge har jag bara umgänge, pappan har vårdnaden. Umgänget är aldrig med fasta rutiner och bryter mot barnkonventionen, men det händer inget fast allt överklagande och överklagande… Man blir då så slut i nerverna. Det här är inte klokt. Jag ser att kontakten med mina barn försämras så pass att snart finns ingen mening för att ta en kontakt med dem. Jag vill strypa dessa människor som ställt till mitt helvete. När jag säger så allvarliga saker blir jag själv rädd för mig själv, då jag inte känner igen mig. Jag som var så förståndig, samt hade tålamod och älskade livet. Nu vill jag bara dö, men helst ta med mig dessa monster som obefogat tagit mina tre barn ifrån mig!

Anita, Västerås kommun.  Jag var missbrukare men lyckades ta mig ifrån detta helvete. Jag bär på två ärr som aldrig kommer att läkas. Det första är en ungdomsupplevelse som troligen ligger i botten för mitt kortvariga narkotika-, samt alkohol-, cigarett- och sockermissbruk. Jag accepterar att mina barn var i behov av hjälp så gick jag med på de sociala krav som ställdes under min behandling. Det var då nödvändigt att ta avstånd till mina barn. Jag blev sedan bra och är fri från missbruk nu, men jag fick aldrig tillbaka mina barn. Jag blev grundlurad av myndigheterna. Min man hamnade i fängelse för en del brott medan jag var under behandling och sedan dog han i en bilolycka. Jag har inte riktigt svaret varför mina barn träffade mig mer och mer sällan. De hamnade sedan i ett barnhem och vidare på ett familjehem långt ifrån mig… ursäkta jag gråter, men socialen tog mina barn ifrån mig för alltid och idag önskar jag bara att dessa personer skulle få samma upplevelse. Det känns som att mina barn är döda och jag önskar att dessa myndigheter, vilkas anställda som har barn skall känna på att deras barn dör.  Jag kan inte tänka mig vara kapabel att ta livet av andra, men nu känns det så svårt. Socialen hotade mig med att jag aldrig skulle få se mina barn igen, om jag avbröt min behandling. Det gjorde jag inte. Jag fullföljde behandlingen och blev fri missbruket, men hotet från socialen blev förverkligat.

Anna-Greta, Stockholm kommun. Hej. Jag är här idag för att vittna om eländet som drabbade mitt barn och oss alla närstående. Det är snart två år sedan mitt barn tog livet av sig… Jag önskar att repet som hängde min pojke skulle användas och ta alla som inte lyssnade på hans rop på hjälp, samt även mitt och min familjs rop. Han var en duktig arbetare, eget företag och så klart för små företagare är det inte lätt i dagens samhälle och de ekonomiska bekymmer som finns. Firman gick i konkurs. Han lånade pengar av oss, arbetade intensivt för att betala sina skulder och var så nära att bli kvitt dem. Då hände det som inte skulle hända, skilsmässan. Hans fru som skulle vara ett stöd för han och ömsesidigt dela livet tillsammans i nöd och lust, det blev hon hans död! Arbetsstress skonas inte någon ifrån och fast man är en skötsam person och familjefar kan man någon gång ta sig friheten att dricka sig full, kanske för koppla av eller…  Jag vet inte, vi i familjen är nykterister. Hon tog ut skilsmässa, tog barnen med sig för hon kunde sköta om det en tid. Min son arbetade då dag och natt för att betala sina skulder. Han gick med allt som hon bad om. Han blev grundlurad och hon fick ensam vårdnad, samt försvann långt ifrån honom. Senare fick Vi reda på att hon är med en annan med mina barnbarn. Min son fick aldrig mer se barnen och på slutet orkade han inte mer. Vi tog alla de lagliga vägar som fanns och de media som blev uppmärksammade på fallet lyssnade inte. Jag är gammal och aldrig haft en tanke på att mörda någon… hemska tanke. Men lika fullt så bär dessa myndigheter min sons blod på sina samveten och händer, så önskar jag åtminstone att dessa händer skärs bort som straff för denna ofattbara orättvisa!

Karina, Örebro kommun. Kan någon förklara för mig hur det kan vara möjligt att mitt ex har vårdnad om våran enda son fastän han är missbrukare! Jag har två flickor hos mig hemma från en tidigare relation och vi hade ständigt problem just när jag skulle lämna mina barn till flickornas far, vilken hade problem med sitt beroende. Jag separerade mig från fadern till min son efter att han fortsatte missbruket. Jag och fadern till flickorna har gemensam vårdnad, men jag har inte något praktiskt umgänge med min son! Har min före detta sambo sålt narkotika till domarna för att kunna få ett sånt partiskt beslut. Det känns orättvist och meningslöst, samt är farligt för mitt barn! Mannen fortsätter än idag att missbruka, jag har bevis på det men varken det sociala eller polisen gör något. Aldrig mer en missbrukare i mitt liv!  Vi lever i ett sjukt samhälle som inte har den minsta empati för barnen. Rättvisan kan vi kasta i sopkorgen. Murar och åter murar framför mig. Han, mannen som vägrar prata med mig och som saboterar umgänget med mitt barn, hotar mig i telefon m.m… jag är så arg och besviken att jag vill hoppa på han och flå han levande! Han kan inte kallas far om han inte respekterar våran sons rättigheter. Jag förstår inte att det är sant! Jag är så hatisk… tur bara att jag har mina döttrar att ta hand om, annars lovar jag att det skulle vara mödan värt att bli kvitt denna galna man som inte förtjänar att leva!!  Socialsekreteraren är tydligt partisk för honom och värd att få en smäll som tar med sig honom in i den andra världen. Ändå efter döden, så skulle jag aldrig förlåta dem för att de lät detta ske!!!

Sanna, Sala kommun. Jag är ganska ung än och har börjat för tidigt, men jag ångrar mig inte. Jag är lycklig att vara mor, men jag tycker att människor lever för egoismen skull. Jag har förlorat min dotter och kämpat nu i 14 år och än ser jag ingen lösning för mitt förlorade barn. Tiden har gått och år lagts till år och min dotter och jag har kommit ifrån varandra. De sociala myndigheterna har separerat oss på något konstigt vis. Jag kan inte få barn mera och jag tänker aldrig förlåta dessa inkompetenta myndigheter, allt ifrån socialen, länsrätten och de inblandade advokaterna. Alla har i mina ögon trasslat till det. Jag tror faktiskt att det som jag fick höra om att vara politiskt aktiv är den enda lösningen. Jag har en tro, en vision av ett bättre liv här på jorden. För det har jag bestämt mig för att vara med i VI-pr för att skapa en ny människosyn som inte skapar sådana här familjetragedier, vilket jag och min dotter har upplevt. Jag gör det för min dotters skull men också för att jag tror på det. Teorier, de är goda om de kan gå att förverkliga.

Siv. Gävle kommun. Jag har varit kontaktperson för en del behövande barn. Jag vittnar här framför er hur ruttet det är bland det sociala. Språket är inte tydligt men vi måste göra vårt arbete efter direktiv, rapportering osv. Om vi inte gör det som sägs blir det omedelbart uppsägning. Det hände i den kommun där jag kommer ifrån att jag blev uppsagt pga. att jag fasthåll mig till det som begick mellan två partner. Det skulle ha favoriserat föräldrarna som inte hade vårdnaden, men det föll inte i smaken hos familjerättsenheten. Jag är här idag för att stödja er, jag vet att ingen kan skvallra om mig om mitt riktiga namn och jag har fullt förtroende för dem som har organiserat detta möte. Jag ville bara säga, ta det lugnt med en del personer som i olika sammanhang är med i erat lidande, en del av oss finns verkligen där för att stödja det bästa för era barn, vilket visar att det alltid finns ett gott hjärta. För mig var det en frustrerande tid och efter upptäckten av myndigheters maktmissbruk och manipulation vill jag inte vara med mer. Det verkar t.o.m. som att de myndigheter som vill förhålla sig på ett rättvist sätt, blir indragna i en form av maktkamp för att överleva i denna svåra tid av hög arbetslöshet. Denna myndighets apparatur skulle helt göras om och de ansvariga för detta maktmissbruk skulle lämnas till en bödel, detta för det otroligt medvetna lidande som de har utsatt många vuxna, men framförallt barnen! 

Sofie, Sandvikens kommun. Jag och Marko vi bor i samma stad och slumpen gjorde att vi träffades. Vi stödjer varandra i vår sorg och fastän vi inte bor tillsammans ibland, så tycker vi att det är tungt att leva med våran tragedi. Jag är långtidssjukskriven pga att mina barn bor i Stockholm. De är placerade där på ogrundad orsak. Jag drack tidigare kanske för ofta och tillsammans med medicinerna blev jag svag. Jag bad om hjälp hos det sociala för att avlasta mig då och då. Det sociala placerade då mina barn hos en familj, först under helgdagar, men sedan blev tiderna längre och längre. Jag dricker inte mer idag men har fortfarande mediciner som lindrar mina kroppssmärtor, men dom tar inte ifrån mig förmågan att ta hand av mina egna barn. Det sociala säger att det är pga. skolan och att barnen nu har sina kompisar och det fungerar i den familjen, än att barnen skulle vara hos mig. Jag ser mina barn bara under en del stora fester, samt under sommaren en kort helg. Min hälsa har försämrats just pga. att jag inte får tillbaka mina barn. Detta gör mig otroligt vansinnig. Domstolarna hjälper inte mig ett dugg. Jag önskar att dessa människor skall lida kroppligt som jag gör nu. Jag vill se dem dö före mig. Om jag bara var frisk nog… skulle jag slå hjäl dessa sinnessjuka människor. Dessa människor kan inte vara föräldrar, i så fall skulle de inte göra det som de gör mot mig och mina barn. Är dem föräldrar så är dem farliga för andra och skulle spärras in där dem kan torteras varje dag så att de verkligen lider.

Marko, Sandvikens kommun. Myndigheterna trakasserade oss så länge, så vi lämnade Sverige. Vi kom tillbaka efter 5 år, men statens långa arm hade också ett minne, så påbörjades utträdet igen. Dem lyckades splittra mig och min fru så att vi förlorade barnen och efter 2 år flyttade mitt ex. utomlands igen och nu vet jag inget om henne och om hon lever. Mina barn adopterades bort. Dem tog t.o.m. det barn som föddes utomlands. Nu har jag bara lust att spränga alla institutioner och med dessa även de inburade korkade idioter, som inte kan skilja på det som är svart eller vitt. Döda hela packet och förnya Sverige för allas bästa!

Anders, Gävle kommun. Min situation är ungefär som Anitas. Skillnaden är att jag föreslog att min släkt skulle ta hand av mitt barn, men de gick inte med på det. Idag känner jag mig pigg och glad för att jag är här med er och får uttrycka mig, men i annat fall känner jag mig som en levande död. Inte så sällan känner jag mig svag och deprimerad. Jag lever i en apati som inte får mig att känna efter på et naturligt sätt och min ohälsa idag beror på förlusten av mitt barn, så är det. När jag träffade mitt barn så var jag glad, ljuset var närvarande, solen värmde mig och detta är beviset för mig, att dessa myndigheter vill ta livet av mig. Jag har just förlorat en nära kompis i en bilolycka. Han hade samma problem med sina barn som jag med mina. Jag vet att han tog livet av sig och att det inte var en vanlig bilolycka. Detta hände även en bekant, vilken jag fick höra att han också tog sitt liv. Detta var inte för så länge sedan, men inte ett drogrelaterat problem utan det var för trassel med exfrun där det sociala var djupt involverat. Ett skott i skallen på dessa förbannade gamar skulle passa perfekt. Dem är inte värd annat.

Jimmy, Umeå kommun.  Kvinna som jag var med ville inte ha barn, sade hon. Hon var en av de snabbköpta estländerskor som gick att få på Internet. Vi fick ett barn tillsammans, men efter att hon såg alla förmåner med barnbidrag, bostadsbidrag etc etc, vilket var en lyx som hon bara kunna drömma om i sitt land. Hon har nu stuckit ifrån mig utan något som helst tack för allt som hon hunnit suga ut ifrån mig, tog även vårt barn med. Sedan dess har hon skaffat en ny man och ytterligare ett barn. Han var entreprenör, men gick kort därefter i konkurs. Inte att undra på, då hon har kostat honom skjortan! Nu har hon stuckit ifrån honom också och har 2 barn i bagaget. Hon har dessutom burat in honom i fängelse med en massa anklagelser som jag slapp. Jag var troligen lite smartare och håll en god kontakt med henne, för mitt barns skull. Det har dock kostat mycket för mig då jag betalade för hennes lön, så jag kunde få accepterat att träffa mitt barn. Denna kvinna är numera gömd i Sverige med myndigheternas hjälp och med en skyddad identitet. Sen dess vet jag inte något om mitt barn. Erfarenheten har lärt mig att ju mindre myndigheter det är inblandade, så löses problemen bättre och snabbare i dessa frågor. Men plötsligt såg man hur lite detta gäller då en massa kriminella element tar skydd bakom våra myndigheters fasad. Allt är då kört. Vad livet är knasigt? Nu tänker jag skaffa flera av dessa slampor och efteråt får dem för min del en spark i arslet och sticka tillbaka till sina mardrömmar. Jag vill gärna förstå dem fattiga som söker sig det bättre, men att ta ifrån mig mitt barn det kommer jag inte att förlåta och då främst de myndigheter som ställt till det. Fråga inte mig om jag är ilsken, jag känner adrenalinets upphetsning i mig, vilket en mördare skulle känna igen. Om myndigheterna inte var inblandade skulle jag ha klarat denna situation själv och med ett långt tålamod och diplomatisk agerande få mitt barn att känna vad den har rätt till, bägge sina föräldrar! Satans myndigheter!  

Sune, Jag vill inte berätta vad jag kommer ifrån. Jag tycker att samhället idag är helt sjukt och det kommer att kvarstå så tills vidare, då det finns sociala myndigheter som tar barn utan påtaglig grund från sina föräldrar, poliser som skjuter utan riktig orsak, domare som dömer på grund av andra lögner, arbetslösa som tvingas till sk. samhällsåtgärder och arbetar som slavar medan arbetsgivaren lovar anställningar men istället avskedar efter åtgärden. Nej du, det är något tok på gång. Vi behöver ett världskrig och fastän jag inte äter något kött, så är jag redo att äta upp dem som har stulit min dotter: mitt ex, bedragaren (min bästa kompis) mannen som är med och myndigheterna, kvinnojouren och andra som hjälpte till. Dessa människor som under utredningen och efteråt har blåst upp sakerna, som hade gått att lösa med en enkel dialog. Jag kan inte beskriva min smärta att inte veta vad min dotter finns. Jag är full av hat och i dagens läge njuter jag med tankens hjälp att ha fångat dessa sjuka människor, smaskar i mig dessa, dag efter dag, flera dagar. En bit av deras kroppar tills dess att de dör en efter en eller tills dem dör som flugor, det spelar ingen roll. Bara att dem får veta att dem skall dö lidande. Jag är en vanlig man som kan ta en sup då och då, men ej för ofta. Jag arbetar och sliter, men känner att mina tankar är så sjuka, vilket dem ej var förr. Nu tycker jag dock att våld är motiverat. Jag vet inte jag hur jag skulle reagera om jag träffade en av dessa oansvariga galningar.

Vidar, Ljusdal kommun. Vid skilsmässan ville jag, troligen som de flesta män nå en fredlig lösning och det innebar gemensam vårdnad. Jag tänkte att jag skulle hämta och återlämna mina barn hos mammans bostad eller på något annat sätt. Hon var då sambo med en man som hon numera är gift med. Paret fick då komma och hälsa på barnen när barnen var hos mig och att jag också skulle kunna hälsa på den nya familjen som gamla vänner. Jag bjöd mitt ex och mannen att komma på middag, vilken jag hade lagat för det kan jag väl. Jag bjöd på en helt fredlig relation med goda förutsättningar till en ökad samhörighet för barnens bästa. Under domstolförhandlingarna bad kvinnan om ensamvårdnad och som då var lätt för kvinnorna att få igenom.

Idag har det gått precis 10 år och efter upprepade gånger på min begäran till vårdnad av mina barn, så har jag inte fått denna rätt! Under dem tio åren som gått har det hänt så mycket att dem flesta jag känner som har gått igenom ungefär samma domstolstrassel blivit lika knäckta. Två stycken går än på samtal och på lugnande medel. En fick ensam vårdnad av sin pojke, vilket jag tycker är lika taskigt mot den andra föräldern. En annan har ökat alkohol missbruk, en annan jobbar ihjäl sig och har resignerat att inte kunna få träffa sitt barn. Nej, mig knäcker dom inte, jag kommer att kämpa på tills mina barn får sin rätt.

Det som har hänt mig under dom 10 åren, är att min ex fru, hennes föräldrar och nuvarande man har spridit lögner om mig så att t.o.m. mitt arbete har påverkats så att jag blivit arbetslös. Polisanmälningar för sådana lögner blev omöjliga att bevisa och därtill formulera själva anmälningen. Ingen av dom personer som jag intervjuade och inspelade samtal från ville ställa upp med namn och vittna. Förtroende för familjerätten har jag inte mer efter att i min synpunkt är utträdaren partisk, alltså, smart gjort med utträdesformuleringen så att för en oerfaren person och även oss är vi alla i en ny situation när den uppstår, vilket kan upptäckas av myndigheternas språk, finesser och manipulation, och då bara när det var försenat under domstolsförhandlingarna. Efter första smällen det blev bara värre och värre, så att jag nu befinner mig i ett behov av att göra en ny ansökan om vårdnaden, vilket kommer att ske under dom närmaste månaderna. Under dessa år, tänk dig: polisanmälningar mot privatpersoner som lades ner, anmälningar mot myndigheter!, beslut, överklaganden i hovrätten, kammarrätten, regeringsrätten, begärda samarbetssamtal som aldrig besvarades av mitt ex, samt alla beslut om umgänge som saboterades ständigt av mitt ex i förlust för våra barn, osv. osv. osv. Från att vara oerfaren i juridik känner jag mig idag nästan som att vara lika kompetent som en advokat. Det hände i den tidigare kommunen där jag var bosatt, men det blir inte bättre i en ny kommun för dessa apparaturer som handlar om familjeproblematik o annat, vilka är statliga och alla går ut på samma resultat och jag har inget förtroende för någon av dom. Numer, har det gått så lång tid att mina barn blivit så negativt påverkade av sin mor att när jag ringer till dom så lägger mina 12- och 11-åriga söner ner luren! Nej du, idag känner jag det som jag inte trodde skulle vara möjligt: Suget av total rättvisa utan återvändo för de ansvariga till mina två barns lidande. Jag känner att denna kvinna som kallar sig mor till mina barn är inget annat än en barnplågare, en barnmördare, en barntjuv, en kidnappare och som sådan kriminell med alla som har medverkat i denna plåga. Det finns då bara en dom: försvinna från detta liv och från mig och mina barns minne i evighet.

John, Uppsala kommun. Jag fick ensam vårdnad av min son, men jag blev fråntagen min rätt efter att jag blev anklagad för sexuellt ofredande mot min son, en anklagelse utan det minsta bevis. De sociala myndigheterna med polisen kom till dagmamman och tog barnen utan min vetskap. Efter en undersökning så låg inte heller mitt ex bakom detta. Jag är högt avlönad och har en social ställning att försvara. Har en egen hemsida angående mitt fall för att belysa min oskuld mot dessa perversa anklagelser. När jag fick med domaren att läsa dokumentationen som fanns på hemsidan fick jag ett fast och bättre umgänge med min son. Jag hade inte en aning att det skulle gå till så i socialförvaltningen och rättväsendet, att den var proppad med så mycket lögner. De säger och besluta si och så, sådana rättigheter har vi som föräldrar och social lag vilket är till för barnens bästa blaha… blaha…, men myndigheterna gör annat än det dom beslutat. Just nu är jag uppsagd från jobbet, har ett till jobb på gång med lika mycket stor ansvar. Jag skall flytta inte bara på grund av jobbet, det är pga. att fastän man är oskyldigt anklagad blir man ändå dömd av de flesta, så fungerar våra hjärnor, folk tar avstånd, kyla som sprider sig är stort, man blir så ledsen att förlora kontakterna med andra människor som man har känt så pass länge och det hjälper inte att en del säger rakt ut att de känner mig och tror att det är lögner alltihop. Det svider och går inte att få tillbaks hela förtroendet igen. Tur att man har ett jobb, men hur länge då. Vilket kan vara det nästa steget som kommer med en käpp i hjulet och får mer människor att bråka ytterligare igen? Finns inga gränser för detta förmynderi? Jag har inga ekonomiska bekymmer och det är svårt för mig att tänka våldsamt, men ilsken blir man och det är inte hälsosamt för dom som har gjort sig fiender. Vart skall man ta vägen när man plötsligt står där förlamad av en sådan förlust som inte verkar ha ett slut? Hat, det är det minsta som kan sägas!  

Erik, Eskilstuna kommun. Jag blev långtidsarbetslös och fastän att jag har färgad hud och kolsvart hår, så är jag svensk. Vet att jag inte heller är adoptiv barn och fastän att mina asiatiska drag gör att jag ser ut mer som en same är jag barn till mina ljusa underbara föräldrar. Mina föräldrar var bönder i generationer och p.g.a. mitt problem har mina föräldrar varit ständigt engagerat i mitt öde och nu förlorat allt som de ägt och nu tillhör vi de fattiga i samhället. Vi bor nu i detta lilla brukssamhälle. Jag var studerande och hamnade på en slump i en s.k. gruppvåldtäkt. Mitt namn figurerade i fallet men jag blev friad, medan två andra bekanta dömdes för det. Inte tänkte vi mer på det tills den dag jag gifte mig för andra gången och denna gång med fel person. Hon var ursprungligen från ett annat land och kom till Sverige med sin son. Vi gifte oss och hon blev gravid. Det blev en son för oss och ett barnbarn för mina föräldrar. Allt ordnade sig, min fru fick uppehållstillstånd och kort därpå till vår förvåning tog hon ut skilsmässa. Allt hände så fort och vi som hade fullt förtroende för henne, vi hann inte alls med. Hon försvann från bostaden med barnet och några kläder från natt till dag. Vi trodde att hon var hos några av hennes landsmän, men så var inte, hon var hos sin ex man som också kommit till Sverige, troligen med falskt pass. Vi fick aldrig veta vad hon bodde under skilsmässan och inte heller fick vi kontakt med min son och inte heller mina föräldrar med deras barnbarn. Fick reda på efteråt att hon i början var hos kvinnojouren och i vår totala förvirring förstod inte allt det som hände. Ingen hörde av sig till oss och berättade hur barnet mådde, samt mamman och allt som man önskar veta under denna jobbiga tid. Under domstolförhandlingarna fick hon interimistiskt beslut om vårdnaden till vårt barn och efteråt, under familjerättens utredning skrevs att jag var dömd för våldtäkt och det var rena lögner. Fast detta rättades till utnyttjades detta i domstol mot mig av hennes advokat under vårdnadsförhandlingarna. Mina föräldrar är av gammal stämpel och inte ville ha någon gratis juridisk hjälp, de betalade två duktiga advokater och ruinerade sig. Mina underbara föräldrar fick mig i sent år, de är gamla idag och har församlat efter allt detta, vet inte hur länge dom står ut med allt detta, för allt som var deras glädje blir snart deras död. Senaste upplysningar om min son kom via en av mitt ex landsmän, invandrare bruka hålla ihop, vilket blev vår förvåning men också en chock. Hon berättade att min son blivit misshandlad flera gånger och nu har familjen försvunnit i deras ursprungsland efter att mitt ex blivit misstänkt för stöld eller köp av stöldgods. Besked om min sons försvinnande var så otroligt att vi inte lyssnade mer, bara grät och grät. Nu vill jag inte ha med kvinnor att göra mer…   

I ena o andra hemsidor fick jag läsa om VI-PR, vilken är en organisation som hjälper föräldrar med barn förvunna utomlands så vi tycker att det var värt att prova oss fram. Vi blev informerade om vad detta möte syftar till och jag som kallas ”det snällaste barn i världen”, när jag ser invandrare känner jag en avsky, får lust att spotta på dom fast jag vet att dom inte är inblandade i vår familjetragedi. Min ilska mot invandrare uppmuntras med min arbetslöshetssituation, när jag ser att dessa invandrare har så lätt att låna skattebetalarnas pengar för att starta företag typ kiosk med matlagning… det låter som rena maffian. Dom äger upp till 99 % av billiga gatukök i landet. Vi får inte ens låna för att kämpa vidare och hämta hem min son. Det är orättvist! Nästa val röstar jag för politiker som kämpar för svenska folket och vill rensa bort denna inhumana politik. Politik var aldrig min starka sida under studenttiden. Nu förstår jag mer och mer. Jag förstår samhället mera och idag hänger jag med VI-PR, resten kan få dra!  

X Jag vill inte säga vad jag heter eller vad jag kommer ifrån. Jag har varit och är med flertal föreningar som finns på nätet för att försöka skapa opinion kring de sociala myndigheters otroliga makt som i de flesta fall är obefogat och förstör obevekligt många människors liv. Det är dagens underverk att det finns detta mediala Internet till medborgarnas förfogande mot kända maktmedia som bara sprider billig information. Påverka i en liten skala det är som ett droppe i havet, men genom att tänka optimistiskt kan man börja någonstans för att förändra världen mot bättre tider. Det bra att dessa föreningar och modiga personer står upp, men den verkliga vägen för förändring är politisk makt. Jag är här idag för VI-PR:s hemsida är den enda hemsida som används av oss utslagna för ett politiskt syfte med radikal politisk förändring. Alla andra hemsidor som talar om orättvisor, samhällets problem av dessa slag är som ett skrik och att bara skrika löser inte problemet. Min situation är så pass allvarlig att efter en lång tids sjukskrivning blev jag mot min vilja för tidigt pensionerad. Jag blev anklagat för incest, mot mitt nekande, utan det minsta bevis. Det är dom lokala sociala myndigheterna som ligger bakom dessa orimliga påståenden med intyg av okunniga barnpsykologer som påstår att det kan finnas sådana misstankar. Än idag är det för mig en gåta varför åklagaren beslutade om häktning mot mig och att domarna dömt mig utan bevis. Med bara påståenden om misstankar blev jag dömd till fängelse. Det var en kort fängelsevistelse, men det är oacceptabelt, det handlar om människor liv och värdighet. Ett faktum är att sådana saker händer i vårt älskade land, vilket säger allt om att det handlar om politiskt mord! Jag som var politiskt aktiv anser att dom sociala lagar som finns och ger sådan makt till dessa myndigheter är ett sätt som missbrukas av andra att kuva motståndare. Ingen kan säga emot mig vad jag säger nu, för i min uppfattning är att man inte kan dömas till fängelse bara för misstankar. Men det görs idag och i många fall som jag själv har granskat allvarligare blir det när en misstanke om brott förenas med omständigheter, då faller domen helt. I mitt fall fanns inte omständigheter men domen föll ändå! Nu mer har jag resignerat mig på tanken att fläcken av dessa slag inte går att få bort och när man har gått så långt att man blir förtidspensionerad så betyder det en total förlust. Jag har kämpat i åratal, vilket gjorde mig sjuk och som ni har förstått har jag i alla tänkbara instanser nu kämpat på så att varje avslag blivit ett slag i såret, men inte bara för mig utan också för min familj som har kämpat med mig mot dessa tyranner. Min fru har aldrig lämnat mig, utan har alltid varit och är mitt stöd. Min son och min dotter som idag är vuxna fick vetskap om händelsen. De stödjer mig och min fru i vår börda. Vi har tagit nya juridiska ställningar men det är som om allt är förlamat, och Europa Domstolen är att glömma, ingen rättvisa någonstans. När det inte räckte med advokater så jagade vi upp dom ansvariga, inklusive barnpsykologen, som påstod att det fanns tecken på sexuellt övergrepp. Men vi kommer ingen vart, en har slutat att jobba, hemligstämplade dokument, ja, jag kan berätta all möda som vi lagt ner för att skapa en rättvisa för oss, men det verkar som om allt försvann upp i intet. Sexuella anklagelser är en av olika hemliga och godkända politiska vapen mot dom som tänker annorlunda. Så känns det och så är det idag! Det är snart ute med Sverige som en god nation. Om det inte finns en framtid är det lika bra ta lagen i egna händer och jag skäms inte om jag säger att det är mina egna som lärde mig att känna det som jag känner idag. Alltså, ta livet av alla dessa plågare! Om det skulle vara möjligt att få tag på dom som har plågat mig och min familj och att jag fick rätten att ta livet av dom och att mitt eget liv stryker med, då skulle jag göra det! Jag förstår då självmordsbombare!!

Olle, Gävle kommun. Jag blev mobbad när jag var ung, vi hade en osämja mellan syskonen angående fadern. Har själv blivit anklagad för s.k. ringa missandel och dömd för det utan bevis. Som de flesta har råkat ut för under spända förhållanden med sina ex. är det för det mesta inskränkande besökförbud. Alltså, du får hem ett brev från åklagaren där det står att du inte får träffa ditt ex med risk av… etc. Du har rätt att överklaga, men det blir ändå inga ändringar och det innebär att dom dömer dig först och frågar sen. Det i sin tur leder till att kvinnan tar upp detta i domstolsförhandlingarna sedan och under vårdnadstvisten så är man då redan underlägsen gentemot partnerns kvav m.m. Idag dricker jag ofta… går på lugnande medicin, går på samtal och vet inte hur det slutar. Har haft självmordstankar. Har upptäckt att i dagens samhälle finns bara tre saker att välja: att ta livet av sig, att mörda andra som ställde till det eller att resignera sig, vilket innebär en alltför tidig död för dom drabbade. Hon har tagit våra fyra barn, hon får då det bra med allt barnbidrag och hela köret. Jag trodde att vi hade ett s.k. rättvisa, men upptäckte att det bara är skit med den. Kvinnan har så lätt för att få sin sak hörd, medan mannen diskrimineras och förvandlas till boven. Allt började med ett gräl mellan oss, som jag inte tyckte behövde finnas. Vi hade det bra ändå fast alla svårigheter med stress och allt som en stor familj har i dagens läge då allt är så dyrt, existerar. Det är också idag praktiskt taget omöjligt att skaffa ett jobb utan mycket goda referenser. Hon ville flytta till en stor stad och hon fick det mot barnens önskan. Det som jag tycker värst av allt är att mina barns krav på att inte följa modern togs i beaktande. På landet har dom det bra, där kan jag släppa mina känslor angående myndigheterna eller dom som bestämmer och skapat sådana orättvisa förutsättningar mot fäder, män och barn. Jag vill så gärna smälla till alla ”myndigheter” så att dom blir brännmärkta för livet. Jag hoppas att det blir en förändring, men just nu så tror jag inte på det och inte under dom närmaste åren. Jag har ingenting att förlora och är redo att göra allt. Vill gärna vara med i VI-PR men jag måste andas först. Tack för att jag fick tala ut här och jag håller det klart för mig i tanken att ”ju fler vi är ju starkare vi blir”. Denna tanke glädjer mig.

MODERATOR

DÖDSTRAFF I SVERIGE!

Runda bordets syfte är i första hand att använda oss av ett mänskligt vittnesmål, en sköld, för att kunna tala om hur pass allvarligt det är att stifta lagar som i slutet ändå drabbar t.o.m. dom som har trott eller har fått rätt i sin sak. T.ex. hur mår dessa kvinnor som har personskydd och är ständigt på flykt? De blir oundvikligen psykiskt sjuka och därför är dom inte några bra vårdnadshavare

Hur mår ett barn som slits mellan sådana drabbningar? De blir uppenbarligen sjuka.   

Hur är med föräldrar som har drabbats, dels på obefintlig grund, orättvist dömda, vi har läst om det ovan!

Ska en lag, vars syfte är att skydda familjen, barn, föräldrar m.m. ha konsekvenserna att människor mår dåligt, insjuknar eller dör? 

VI SÄGER NEJ!!


Utdrag av senast inkommen info. 10 Jul 2009

Har läst er berättelse om den Svenska socialtjänstens agerande och förfarande! jag har också läst Bength Sändhs Barnhemsbarnsberättelse med lille Rustan och deras mammas beskrivning! Den boken och en Fågel Söker sin bur med Ewa Nowacka och Källkritisk utredningsmetodik av Bo Edvardsson Borde fasen ta mej vara dom första böcker en blivande socialassistent borde ha läst innan hon/ han får för sig att läsa till denna mentalstörda yrkesgrupp! och OBLIGATORISKT som vid militärmönstring borde dom blivande socialassistenterna genomgå en paragraf 7§ undersökning på rättspsyk. för en hälsoundersökning! Ja ni undrar kanske på vilka grunder man ska göra den granskande undersökningen då man ska läsa till Socialassistent?
Svaret är liksom på Militärmönstringarna från förr: Man ska kunna se vad dom duger till och vilket psyke dom har för sina ev. uppdrag! Jag yrkar på att folket själva med sunda moraliska och sakliga krafter samlar sig att binda ihop en egen social serviceorganisation och visa hur det sociala servicenätverket ska fungera vid extremt behövligt behov! Själv håller jag nu på att bygga upp MammaBarnLivs (MBL) organisation! vilka vi önskar fler medarbetare till eller som samarbetspartner för barn och familjer.  Nu måste vi visa lite mer Jävlarannamma!! Slå näven i bordet och KRÄV upprättelse ... Jag är en av er som själv drabbats!
Här följer några sjuka kommuner och deras brottsliga utredare:
Eslöv: Sirpa Tillikka & Eva Lundalh majbritt Ztolts och  Harald Trytger DDR:are.
Hörby: Marianne Normark Brogren. Gunilla Kaj Bevheden (går under G SKRAJ bevheden) från dom som drabbats av hennes bravader. Ann-Catrin Nilsson. samt Christina Gribbling! Totalt vanvettiga galningar inom socialt arbete!!
Hlm: Lisskulla Söderström enhetschef på familjerätten. Bodil Sundlövf Aronsson enhetschef på barn och ungdomsenheten. Åsa Lönnqwist Ann Linnborg och Camilla Almqwist och Anna-Lena Karlsson Bolihn. Totalt vanvettiga galningar och även här har dessa förstört många barn och familjers liv!!
Laholm: Nicoletta Strutie och Majbritt Holander.
Östersund: Socialchef Dan Osterlin
Oskuldsvik: Sonja Sjöstedt och Sara Edberger. Ja det finns säker fler inom dessa organ som är farliga att ens ha med att göra! Varna dina systrar och brödrar så mycket du kan så dom inte drabbas av dessa tokstollar!! på 2 sekunder kan dom rasera en 12-års arbetsuppbyggd stabil vanlig familj!! ...
Önskar er alla stridande kämpar oss ALLA lycka till med vårt arbete! NI/VI är så duktiga i att jobba för våra barn.


Datum:  Thu, 27 May 2010 22:38:47 Från:  Evelina Svensson <far-flying@hotmail.com> "...hej. Tjörns soc. tog min flicka idag, helt med påhittad anledning. känner ni till om hon Madeleine Segle, soc. tant på Tjörns kommun har dåligt rykte? mvh. Evelina som sörjer sin älskade 4-månaders flicka..."Hej. jag är gift, men vi bor inte tillsammans. jag har ingen psykologkontakt och har aldrig druckit eller tagit droger i hela mitt liv. Socialen kom in i mitt liv genom att vaktmästaren kom in i min lägenhet och skulle göra ett arbete. Då såg han att det var mkt stökigt i köket och sovrummet, så han skickade in en anmälan. Soc. kom på besök. Jag var nyförlöst via kejsarsnitt för 2 v. sedan ock mkt trött. Det var mitt första barn...     Socialen såg att det var städat och  det inte fanns ngt att anmärka på i huset, men de sa att de misstänkte att jag har svårt att knya an till barnet och ville starta en utredning angående det. Även min man som de då inte fann nga fel på skulle utredas. Vi skulle gå till ett familjecentrum för utredning ngra dgr i v. i en månad. Vi fullföljde inte utredningen, så ärendet gick upp i rätten.  soc. ville ha ett LVU, men fick avslag i rätten. Vi gick ju med på att bo på ett utredningshem, men fullföljde inte heller. Kontakter har upprättad och arbete pågår...


Datum:  Mon, 5 Jul 2010 08:53:54 Från:  Ela <graveyardhaulers@hotmail.com>  Snälla ni hjälp mig.  Socialtjänsten & rätten har tagit mitt barn i från mig. Jag vet inte vad jag ska börja med jag har en son på 8 år med en man som aldrig har visat något större intresse för honom tills han träffade en ny kvinna då skulle han ha min son. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva det är en så fruktansvärd situation. Jag förlorade vårdnaden i tingsrätten men min son vägrar att åka härifrån & Socialtjänsten säger att jag måste tvinga honom men jag kan inte. Snälla ni hjälp oss! Jag vet inte vad jag ska göra min son gråter & kräks för att han inte vill åka. Han har hotat att hänga sig i ett träd om han måste åka till hans biologiska pappa. Snälla ni ta kontakt med mig så jag kan få hjälp med att få min son att må bra. Mickaela Axh Kontakter har upprättad och saken finn just nu i rätten.


Datum:  Fri, 23 Jul 2010 21:49:35 Från: <jack.lundstrom@telia.com> Hej. Min dotter rymde, jag kontaktade socialen nu 3 månader senare bor min dotter på ett familjehem och jag har ingen kontakt med henne. Hon sms varje dag dom 14 första dagarna tills socialen sa åt henne att hon inte fick. Jag har haft en fantastisk advokat men vi har inte en chans. Jag är förtids.p efter en svår ridolycka och har tagit hand om min dotter själv, för ett och ett halvt år sedan fick vi hjälp med pengar så vi kunde flytta ifrån Malmö och svårigheterna med min mamma som är tablett missbrukare och min bror som är alkoholist. Vi köpte ett hus i Osby och allt funkade jätte bra Alexandra trivdes i skolan, fick vänner. Jag jobbar ideellt med en förening som hjälper hundar i Spanien och Portugal som heter www.Hundrondellen.se jag sitter i styrelsen sedan 4 år tillbaka. För ca 5-6 månader sedan började samtalen komma från Malmö att min mor var dö ende och jag var tvungen att åter ha kontakt med dem. Min mamma åkte in ett flertal tillfällen när hon inte var klar i huvudet, aggressiv och mycket våldsam. Jag åkte in o satt dagarna i ända tills hon blev bättre, åkte hem fick ett nytt samtal åkte in igen. Detta påverkade naturligtvis min dotter mycket och både hon och jag började må dåligt. Historien är naturligtvis längre än så här och min advokat tycker det är en massa felaktigheter och att där finns ingen grund för Lvu men vi vet inte vad mer vi kan göra. Hjälp mig snälla. Lisa Lundström.


Hej, Intressant att läsa din sida om olika öden. Vi bor i Karlstad, en av de mest anmälda kommunerna i landet. Soc ville ta alla våra tre barn men förvaltningsrätten avslog deras ansökan om Lvu som helt grundlös. En liten seger, får se om de överklagar. Har blivit anmälda över 10 gånger och 10 utredningar då barnen får lätt blåmärken. Men antagligen har de Ehlers-Danlos-Syndrom som gör att man blir överrörlig och många andra symptom som blåmärken mm. Hittills har vi klarat oss igenom alla utredningar och förhör och lärt oss en del av det på kuppen.  dan.hernehult@mailbox.tele2.se eller  dan.hernehult@tele2.se

 

Iemimas fall 2003-2010

Anita har varit ett långvarig exemplarisk aktivist på alla sätt. Hon var bl.a. sekreterare i "Sårade tigrar" i VI-pr då hette så dagens "Varning för socialtjänsten". Trots långa resor var hon där när behövs. Finsk och svenskt språkig, blodet ljög inte (bruk man säga) hon kunde kämpa på gata och torg.

av: Anita Saxton        Så länge pappor inte kan deltaga i graviditet och förlossning och barnavård till hälften, dvs. 50 %, så ska vi akta oss för att komma och påstå att pappor kan vara lika bra eller t.o.m. bättre som vårdnadshavare som min dotters far hävdade när han ville ha vårdnaden överflyttad till honom i domstolen! Trots att han varit praktiskttaget frånvarande de första sju åren av dotterns liv, då han hela tiden varit bosatt i Gävle, medan dottern och jag var bosatta i Stockholm. Sedan ska man komma ihåg att han alltid kom frivilligt till Stockholm för att träffa dottern varannan helg, medan dottern, när hon var nästan sju år, tvingades mot sin vilja till fadern i Norra Åbyggeby, Gävle med SEX POLISER OCH TVÅ SOCIALARBETARE. Är det någon som inga rättigheter har i Sverige år 2005, så är det definitivt det lilla barnet och socialen, domstolen, polisen, advokater= allihopa gaddar ihop sig in en komplott med "det stora barnet= fadern" mot barnet.         Glöm inte bort att en far som inte vill träffa barnet av någon anledning, riskerar aldrig någon överflyttning/polishämtning, men det gör barnet i dagens demokratiska Sverige. Är det rättvisa det är fråga om här? Jag önskar en seriös debatt om hur det är möjligt att man i en modernt, civiliserat land som Sverige håller på med en sådan "jakten på barnet". Obegripligt och ociviliserat, skulle jag vilja påstå! Detta är inte demokrati, barnens rättigheter, rättstat, rättssäkerhet för de våra allra minsta eller välfärdsland! Inte heller brist på resurser fattas i jakten på barnet!        Detta är ett ociviliserat och ondskefullt land i allra högsta grad!

  "Vakna alla Sveriges skattebetalare, det är ni som får snällt och lyckligt ovetande stå för notan för denna barnsfientlighet som riktas mot de oskyldiga, rättslösa barnen i Sverige.
Denna handel med barn är tydligen mycket lukrativt för alla inblandade parter."

Från Dalarna sept. 2010       
Hej, jag stöd på denna sida när jag letade efter hjälp på Internet.       
Sedan april i år är våra barn (gemensam son 10 år med min sambo, äldsta sonen 14 år före detta äktenskap) omhändertagna. Min sambo är misstänkt för grov fridskränkning. Efter två samtal (ej förhör och således utan advokat) blev jag också misstänkt för misshandel (jag skulle ha dragit mina barn i öronen flera år).       
Eftersom vi har flyttad till Sverige från tyskland för 9 år sedan skulle man väl ta i beakt att vi har en något annan social bakgrund. Jag vill inte säga att man ska slå sina barn, absolut inte!!! Men vi har väl medgett att vi då och då har använd oss av den såkallade aga men vi har aldrig misshandlat våra pojkar! De har varit i jourfamiljen tills denna familjen ville åka på semester ( cirka 3 månader) sedan var de i en annan jourfamiljen. Under tiden blev utredningen från socialen avslutat (socialsekreterare ville gå på semester) med beslut om familjehem placering.        
Tills nu har socialen inte letad aktiv (fast det var möte med familjehemsekreterare i början av september).        
Nu är barnen tillbaka i första jourfamiljen sedan 22 augusti. Efter flera brev där vi yttrade våra åsikter och sorg och ångest för våra barn och vårt missnöje blir de nu placerad enligt LVU.         Mitt umgänge blir nu begränsad till en gång per vecka i jourfamiljen. Sedan sommaren hade jag lov att hämta pojkar och gör något utan ”bevakning”. Sedan hade vi möte om umgänge i augusti där de tillät att även min sambo skulle kunna träffa pojkar på offentliga ställen (fotboll simning), även när jag fyllde år fick vi vara på restaurant utan en tredje person. Så hade jag tolkad att det är ok när vi bara träffas allihopa på offentliga ställen. Men jourmamman som rapporterar allt (om det är nu sant eller inte) till sos och även socialsekreterare som har sett oss på stad, har inte reagerad och sagt det i tid att vi inte få göra så. Nu har vi inte hållit oss på deras regler enligt dem.        
Det med jourfamiljen blir också svårt eftersom jag har lämnad in besvär mot dem. Jourpappan har vid några tillfällen skrikit på lilla pojken och till och med kastat något föremål mot väggen. Det har de pratad om med familjen och sedan är det är ok. Jag misstänkte också att han dricker, så han är väl reell sur på mig.        
Hur ska alltså umgänge i deras hus blir något positivt? Hela tiden måste man vara rätt hur det som pratas om eller hur man beter sig blir rapporterad. Polisutredning är inte avslutad och den tycker jag har också gjord på fel sätt. Pojkar var också på förhör men ingen av våra advokater var med.        
De dra ut på tiden och det finns ingen som kan hjälper oss. Att en myndighet kan få göra så tycker jag är mot alla mänskliga rättigheter.       
 Nu har skrivit rätt så mycket. Men det finns mer att berätta. Om ni är intresserad eller vet vem som kan hjälpa snälla hör av er. Vi är så förtvivlade. Vi vill inte illa våra barn, Men snart är det så att vi inte står längre ut och kanske man gör något dumt.       
 Mvh       
K von D

Kommentar. Genom tiden har vi i VI-pr, Konstaterad att kulturkrock ursaka omhändertagande om barnen. Då menar vi, varför ansvariga politiker och i fösta hand Socialminister som är chef och då högsta ansvarig på hela Socialstyrelse sättet att arbeta och lag formade procedurer inte än varken från röda eller blå sida kommit på ett sätt att rätta till dessa tragedier? Dessa tragedier som innehåller många andra destruktiva faktorer som t.ex. diskriminering, makt missbruk från myndigheter osv. När dessa politiker ansvariga lär sig om andras lidande? Vi byter gärna plats, TILLBAKA VÅRA BARN OCH VI TAR ERA BARN... INTE NI KAN BEVISA ATT NI ÄR BÄTTRE ÄN DAGENS DRABBADE HELLER, eller? Är ni bättre, visa då att något mänskligt händer! Ni lever på våra lön, så, vi vill ser att det händer radikala förändringar... ni får tänka på nästa politisk val eller hur? Så, lycklig vis ni får fortsätta jobba med en hederlig jobb och vi blir nöjda med rättvisa för våra barn. Tack på förhand.

7 Apr 2011        
Hej Tor,       
När blir det med marschen??? Hittar inget på hemsidan.       
Vi vill ju vara med!! Som drabbade föräldrar, kanske jag kan motivera flera. Vi håller på att bilda en grupp här i Mora.       
Förresten är mina barn nu placerad i två familjehemmen ( mor och dotter) varav mor är representant i socialnämnden , nämndemän i tingsrätt och i skolan. Min son som är 15 år och har ADHD samt Asperger lever i en familj där mor är 30 och hennes sambo 23. Min yngsta ska börja fritids eftersom familjehem jobbar mycket. Det måste hända någonting snart!! Har du läst genom det vi skickade till dig??       
Vad tro du om anmälan till socialstyrelsen?    Mvh    K och D

KOMMENTAR    Vi läste och granskade K och D på helt 3 cm tjock pappers utrednings bulten!  Från A till Ö och mönster känner vi om igen från andra utbredningar gällande svenska och icke. Det finns så klart hur mycket som hälst att anmärka, anmäla, bli förbannat arg och... finns ingen ord för uttrycka sådana ANTI-KÄRNFAMILJ metodik som socialtjänsten, domarna, nämndemän och politiker i högsta grad eller plats "Rosenbad & Company" använder sig i och som kallas OKUNSKAP I HANTERINGSFRÅGA GÄLLANDE MEDMÄNNISKOR!

Augusti Barnen är tillbaka.


Hej       
Det sker något märkligt i Marks kommun och dess socialförvaltning. Jag är en helt vanlig mamma med tonårsbarn som gjort dåliga val ibland. Socialförvaltningen beskriver mig som psykiskt instabil och att jag inte kan tillgodose min dotters behov på flera punkter, det är ingen sanningshalt i dessa påståenden. De påstår en hel del annat också som inte stämmer, jag tycker det är ofattbart att sådant här får pågå i ett rättsamhälle. Nu har de akut LVU placerat henne i den jourfamilj där hon är. Mer finns att läsa i min blogg, jag vet inte om ni precis kan hjälpa mig, men jag vill gärna ha upp en kontakt, för det måste bli stopp på detta myndighets övergrepp som får pågå i Sverige 2011.       
Min blogg: http://vonlocksley.blogspot.com/     
Ha en fortsatt glad påsk!       
Med vänlig hälsning       
Anne Höglund
Anne <anne.hoglund@telia.com>


 
Datum:  Thu, 27 Oct 2011 13:30:39 +0200 [2011-10-27 13.30.39 CET]
Från:  Maria Walden <maria.walden@hotmail.com>
Till:  vipr@vi-pr.se   
Ärende:  kiddnappade barn

Hej! Jag har en väninna som är politisk flykting från Ryssland. Hon kom till Sverige i oktober 2008  med barnen. Först bodde familjen i Sollefteå.  Sedanflyttade familjen till Stockholm. Från första dagen fick de problem med socialtjänsten som gav de en mycket dålig lägenhet. Hon och flickorna kritiserade öppet allt som de var missnöjda  med vilket gjorde att hon blev obekväm för socialtjänsten.  Den 16 december 2010 togs hennes tvillingflickor utan förvarning från en musiklektion i skolan och i en hel vecka hade hon ingen aning om var hennes döttrar fanns, tills dess att hon fick ett dokument från socialtjänsten där det stod att flickorna hade tvångsomhändertagits av myndigheterna. Bland anklagelserna mot henne angavs att hon och flickorna är psykiskt störda och detta kan vara tillräckligt att skicka hennes döttrar till fosterhem under överskådlig tid, enligt svensk lag, och utan tillräckliga bevis. Efter 7 månader fick hon möjlighet att tala med flickorna via Skype i socialtjänstens kontor i Skärmholmen. Hela samtalet var bevakad av socialtjänsten. Den bröts varje gång som hon frågade flickorna var de bodde. Det är viktigt att detta kommer ut och att så många som möjligt får reda på sanningen. Eftersom inte kan skriva på svenska så skriver jag om hennes fall. MVH Maria.


Den 24 december 2011 11:27    Datum: 24 Dec 2011 13:20:30    Ärende: Re: Hjälp mig.    Elvina Lelic  Hej. Tusen tack för svar. Vi pratades även vid igår. Jag var ganska ledsen och kunde knappt prata. Hur som helst här kommer mer info. Min syster är 33 år gammal och hon är svensk medborgare sedan många år tillbaka. Vi kom till Sverige när vi var 12-13 år gamla. Min syster har en utvecklingstörning lindrig. Hon klarar av och ta hand om vår Kevin jätte bra. Man märker att hon är speciell när man pratar med henne. Hon har svårt att lära sig komplicerade lätt saker men hon klarar av att lära sig ändå. Hon är verkligen en underbar mamma och hittills har allt gått bra med hennes son. Hon har oss som stöd vid sin sida varje dag. Våra föräldrar hjälper henne sedan Kevin var i hennes mage. Våra föräldrar älskar oss både och gör allt för oss. Min familj betyder allt för mig. För Kevin och min syster skulle vi vända på jorden upp och ner. Pappa till barnet finns i Bosnien och har träffat Kevin endast när han var spädbarn. Vi har dålig relation till honom och har ingen kontakt med honom och vill ha det så. Kevin har det bra med oss och han får all kärlek av oss. Jag vet inte hur socialförvaltning här i Mönsterås är kända på att använda sig av LVU. Befolkning i kommunen är på 4777 personer. Sosarna och centerpartiet är majoriteten. Kommunfullmäktiges ledamöter *Ordförande:* Lennart Karlsson (C), Smedjegatan 13, 384 30 Blomstermåla *1:a vice ordförande:* Edgar Askbom (S), Höststigen 9, 380 52 Timmernabben *2:a vice ordförande:* Agneta Landberg (C), Bankeberg 401, 570 76 Ruda

Min mamma och min syster gick för 2 månader sedan och ansökte om ekonomisk ersättning från biståndshandläggare ovetande att det skulle leda vidare till utredning av Kevin. Meningen var att vår mamma skulle få en mindre ekonomisk ersättning för att hon hjälper min syster och Kevin så att vår mamma kan jobba mindre. Nu när vi ser på det hela vill vi verkligen inte ha en enda krona från de. De fick av oss tillstånd att utreda Kevin och koppla in dagis, barnpsykologen, logopeden mm. Detta för att vi var till 100% säkra att inget negativt finns och att vår Kevin mår bra. Dagis berättade sin version av Kevin vilken var positiv men de vände på deras ord och bedömde att Kevins aggressivitet måste stoppas innan han är fara för sig själv och andra. Det var magstarkt sagt om en så söt lite pojke. Dagis håller med och känner att deras ord har blivit negativiserade. De tycker inte alls att Kevin är ovanligt aggressiv utan precis som många andra barn så slåss han ibland. Vilket vi alla försöker förhindra och lära honom att det inte är ok. Kevin är bortskämd men det kunde vi inte rå för för att vi älskar honom så mycket och vill ge honom allt. Kevin är sen med språket vilket kan bero att han är två språkig men han har börjat prata mer och mer. Hans utveckling går bara framåt med det håller inte soc. sekreterare med om. Psykologens bedömning ville de inte invänta på utan beslutade själva att detta inte behövs då de tror att det är på grund av Kevins hemsituation som han är sån som han är. DE bedömde att min systers relation med Kevin är ytlig och att hon inte kan tillfredställa hans grundläggande behov. Vilket är givetvis påhittat. Detta bedömde de genom att träffa henne två gånger med Kevin ca 2 timmar. Helt sjukt. I vissa kommuner observerar de 40 timmar innan de bestämmer sig. Men här räckte det tydligen med två besök. DE anser också att hon inte kan visa känslor och inte kan uppfostra Kevin. Vilket också är lögn. Hon kan leka med honom, uppfostra och sätta gränser. Det var deras egna värderingar. Sen har de haft egna påstående när de intervjuat oss. Skrivit felaktiga saker om oss så som att jag och min syster inte fick visa känslor när vi var små. DE har målat ut vår familj som värstingar. Jag har sagt det till de och bett de titta över detta samt att de borde ge oss chans att bevisa att vi kan göra allt och mycket mer. Att vi gör som de vill bara vi får behålla Kevin. De utredde mig om att få vara Kevins familjehem. Men jag fick avslag pga. min bakgrund.

DVS att jag går i terapi för stresshantering. Jag mår bra och jobbar som sjuksköterska i en väldigt stressad miljö. Det är väl bara bra att man vill lära sig vad man kan göra bättre. Sen har jag tidigare gått i terapi då och då men är det så konstigt vi är traumatiserade efter kriget i Bosnien. Sen har jag lite prickar i registret för snatteri för åtta år sedan och grovt fortkörning för 3 år sedan. Människor kan förändras och jag är inte samma människa idag. Jag är skötsam. Jag har utbildat mig till sjuksköterska och är en bra sådan. Jag räddar människors liv så hur skulle jag inte kunna duga åt att få vara Kevins familjehem. Min mamma och pappa tyckte de var för gamla för att vara familjehem samt att de anser att Kevin borde ha en morfar och mormor. Hur kan det vara orsak till att ta han från deras mormor och morfar? Familjehem kommer vi aldrig att släppa Kevin till. Han finns idag med min syster långt bortifrån Sverige där de kan aldrig ta honom. Men jag kommer att ta det här fallet med juristen ända upp till Stratsburg. Jag kommer kämpa in till mitt sista andetag. Min familj har varit med om många negativa saker. Det är som om vi har födds under en olycklig stjärna. Men vi har kunnat resa oss upp varje gång och bara blivit starkare av det.

Som ni hör kommer jag satsa till hundra procent för att Kevin ska få flytta tillbaka i Sverige utan att soc kan blanda sig in någonsin.

LVU har inte utfärdats än
men jag misstänker att de gör det. I torsdags fick vi besked att de inte godkänner mig som familjehem och jag fick chans att prata med soc. sekreterare som utredde Kevin. Jag har beskrivit för henne hur besviken jag är att
hon har misstolkat oss så djupt och att hon borde ha gett oss chans att bevisa att vi kan ta hand tillsammans med min syster om Kevin. Hon kommer att prata nu med sin chef och ev. skicka igen brev till nämnden där vi kommer att kunna säga några ord. Nu har jag ev. chans att få prata med vice ordförande i nämnden då
jag har en bekant som känner henne. Jag har en klasskompis som är journalist och kommer att bistå med hennes kända journalist i närheten i Mönsterås.

Påsk 2012     Thu, 5 Apr 2012 22:24:49 +0200 [2012-04-05 22.24.49 CEST] Elvina Lelic <elvinalelic@gmail.com>Beskrivning: Add elvinalelic@gmail.com to my Address BookRe: tor

Hej. Tack för att du hör av dig och bryr dig. Hela processen är avslutad. Socialtjänsten har valt att lägga ner ärendet då min syster befinner sig med hennes son Kevin utomlands och de vet ej när de kommer tillbaka. Detta gör att Förvaltningsrätten även lägger ner ärendet. Skulle hon komma tillbaka till Sverige kommer de att ansöka om omedelbar omhändertagande enligt LVU igen. Så med andra ord hamnar vi i moment 22. Kevin kan inte komma tillbaka till oss i Sverige utan blir tvungen att stanna och växa upp i Bosnien. Mitt liv är i stort sätt över. Jag lever endast för att se till att han ska få ett bra liv i Bosnien genom att jobba och skicka pengar till min syster och en familj som tar hand om de. I för sig så är det inte illa men nackdelen är att jag kan inte träffa Kevin så ofta. Och han får växa upp utan oss vid hans sida. Jag har gett upp allt och önskar att det fanns något sätt för oss att få tillbaka Kevin till Sverige utan att soc. omhändertar honom men inser att det finns inget mer vi kan göra. Jag har ingen styrka kvar i kroppen. Går som en zombie. Lever bara för den tiden då jag kan åka till Bosnien och hälsa på honom och hålla om han i mina armar. Jag vet att han har det bra med sin mamma och mina vänner som tar hand om honom men det gör bara så ont att jag kan inte finnas i hans liv dagligen.

Datum:  Fri, 13 Jan 2012 18:28:14 +0100 [18.28.14 CET]     Från:  Anna Mukanya mukanyashop@hotmail.com      Till:  tor@vi-pr.se     Ärende: AKUT DOM HAR TAGIT MITT BARN FRÅN MIG

Hej Anna heter jag vi pratade sist det gäller min son "Prestige" som socialen beslutade att ta honom ifrån mig med stöd av (LVU). DOM hade bestämt sig redan igår för att en som heter Marie Nilsson använde redan maktmissbruk. Här kommer lite info angående fallet. Placeringsbeslut "20120113 Prestige med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ( LVU)11." Jonathan och Maria Egerbo Namnteckning Thomas Jonsson Härmed beslutas att Prestige i avvaktan på arbetsutskottets beslut from 120111 placeras i familjehem hos Jonathan Egerbo och Maria Egerbo. Bo Larsson Chef IFO barn o familj Handläggare Annie Ingelskog och Marie Nilsson utredning Prestiges pappa dog i cancer, i feb 2011 och Prestige lever ensam med sin mamma. I samband med faders sjukdom ansöktes om kontaktfamilj, vilket beviljades. Prestige har efter det också beviljats kontaktperson. Anmälan inkommer till socialtjänsten 111 221 eftersom prestige den 19 dec uppgett för sin mentor på Vislandas skolan att han bli slagen av sin mamma. Mentor upplever att prestige har varit mer orolig den senaste tiden, hamnat i konflikter och använt svordomar. Den 20 dec pratar skolsköterskan Maria Lögren med Prestige. Prestige berättar även då att han blir slagen av sin mamma och det sker varje vecka. Slagen är i form av lavtter i ansiktet, slag med handflata och livrem i rumpan. Han upplever mamma som arg och att hon inte har tid för honom. Prestige utger flera gånger under samtalets gång att skolpersonal inte får kontakta hans mamma på grund av rädsla att bli hårdare straffad. Med bakgrund av det som prestige har berättat skickas en polisanmälan 111 228 av socialtjänsten. För att tillförsäkra hans behov av skydd, utifrån att det framkommit misstankar om våld i hemmet polisutredning är pågående och socialtjänsten behöver samla in mer information, innan ställningstagande kan tas, om prestige kan flytta hem igen. Mamma utöva påtryckningar i att få träffa prestige och hon ringer mycket till kontakt familjen, för att få pratar med prestige. Mamma säger att hon inte kan garantera att hon inte åker till Prestige. Prestige behöver få trygghet i familjen tills det att socialtjänsten är försäkrad om att trygghet kan ges i hemmet. Påtryckningar som mamma utövar äventyrar Prestige trygghet och anpassning i kontakt familjen. Social tjänsten kan inte försäkra att den behövliga vården inte störs eller avbryts och att Prestige inte förflyttas utan socialtjänstens medgivande.

Kommentar: Än en gång konstaterar vi en kultur krock, överbelastad mor och fråga är: "Finns inte andra sätt att skydda barnen än använda LVU"? Det klart att det finns... om bara man vill! Det handlar om en global politisk fråga som har sina rötter med invandrarflöde av en misslyckat integration förmåga från våra politiker och myndigheter. Det har varit då som nu, inga förändringar. I VI-pr har påpekat att problemet ligger hos föräldrar och det är där som åtgärder skall tas och inte med med missbruk av LVU! Det är så, om inte någon politiker, tjänstemän har än kommit med lösningar, lösningar som hjälper familjer att hålla ihop, får individen utvecklas och blir anpassningsbar, inte skydda barnen utan traumatiseringar, så menar vi att denna typ av politiken, deras anhängare skall skrotas och tjänstemän skall byta arbetsuppgifter eller görs arbetslösa.  


 VI fokusera fallet BOHMAN på brister hos Socialförvaltnings MEN läs vidare på http://www.zycannax.com>. Än en gång se vi hur socialsekreterare ansvariga lappar ihop berättelse t.ex. via dagis personal och utan grundlig bevis samt utan samtal med föräldrar i närvaro av en psykolog. Med det dra vi likhet, samma mönster i Haparanda fallet se senast http://www.vi-pr.se/hapfalvidare_undersokning.htm och över i huvudtaget så är det ständig rutin hos sociala omyndiga med förödande konsekvenser för de drabbade. Ibland önskar man vara en diktator som med ett fingerknäpp rätta de mänskliga fel eller perversa viljor så att rättvisan skipar utan reformistiska långdragna snack och okunskap!

Sat, 14 Apr 2012 09:01:41 -0700 [2012-04-14 18.01.41 CEST]

 

Från: Zycannax E <Zycannax@spray.se>

 

Till: vipr@vi-pr.se

 

Ärende: LÅT JOSEF BOHMAN FÅ HEM SINA BARN!

 

Prioritet: normal

 

All information som vi har om detta fall är det som står på <http://www.namninsamling.se> Rubrik: LÅT JOSEF BOHMAN FÅ HEM SINA BARN det är en namninsamling som vi harstartat nyligen. Men jag klistrar in det som står där här så ni får se det på en gång. LÅT JOSEF BOHMAN I FALKÖPING FÅ HEM SINA BARN !    SOCIALEN FEL OCH BRISTER!    Ska Barnen förlora båda föräldrarna pga. att den ena föräldern inte kan
ta hand om sig själv?
    Förskolan som barnen går på anmälde Bohmans familj till socialen då dom trodde att Bohmans familj gett medicin till fel barn och vi kräver nu en skriftlig ursäkt av förskolan och av socialen som inte kontrollerade om barnet fått en medicin som han inte skulle ha. Dom anklagar utan att kolla upp det ordentligt så alla tror att förskolans påstående är riktigt och familjen behandlades därefter som skyldiga till att ha gett medicin till fel barn! Det är en mycket allvarlig anklagelse och Bohman bad dom därför att göra en undersökning på barnet för att få upprättelse där men det var inget som varken Socialen eller förskolan tyckte var nödvändigt. Bohman tänkte haft hemma barnet som förskolan trodde fått fel medicin den dagen som dom anklagade Bohman för att ha gett barnet medicin för att han var hängig den dagen. Bohman bad personalen särskilt att vid minsta lilla sjukdomstecken ringa till Bohman så skulle han hämta sin son. Istället trots denna information på morgonen väljer Förskolan att anmäla Bohmans familj till Socialen trots att dom fått information om att barnet varithängig på morgonen. Det är ren diskriminering och personlighetskränkning mot Bohman genom att behandla honom som dom gör och det är OACCEPTABELT! Det är OACCEPTABELT att kränka Bohmans familj! Vi kräver att Bohman ska få hem sina barn och vi kräver en skriftlig ursäkt av både socialen och av Barnens förskola för deras bristande i sitt agerande och kränkande mot Bohmans familj. Vi kräver ett skadestånd för allt som Bohman har fått utstå genom allt som har hänt pga. Socialen bristande i sitt agerande i detta ärendet.    Senaste nytt :Socialen vill att Bohman ska skriva på papper utan att han har fått sett utredningen på svart å vitt/ om att han låter socialen TA BARNEN advokaten säger också att Bohman inte ska skriva på några papper. Inga papper är påskrivna. Ingen utredning är utgett till Bohman som socialen lovat på svart å vitt.    TACK FÖR ALLAS STÖD I DENNA OACCEPTABLA SITUATION !! Jag är absolut inte så kunnig inom hur man ska Agera men JAG AGERAR fördetta är OACCEPTABELT ! Jag en person som agerar när jag tycker att något är fel , jag är inte tyst precis då och nu gäller detta en mycket bra vän till mig. Har ni frågor så TVEKA inte att kontakta mig !! Detta är en akutsituation och vi behöver hjälp så fort som möjligt . Jag finns på mail:
zycannax@spray.se Min blogg <http://www.zycannax.com> och på
min mobil som Tor Svärdtorp redan har. Anna Eliasson OBS! Efter önskningar blev förändrat en spalt med tel.    Vägrar vara tyst, Vägrar se på, Vägrar LÅTA GÅ!
Sista nyheter kommenterade Anna via tel. att det ordnade sig...


Vi var i kontakt med Dominiks pappa länge sedan som vi uppmärksammade här i VI-PR, nu är än aktuell. http://dominicjohansson.blogspot.com Det är exemplariskt av följande sajt www.annonsera.se/posts/domenic.html att uppmuntra kampen för rättvisan. En tankeställare: tragedin Dominic följer samma mönster som andra tragedier som drabbar barn och föräldrar när barnen rätt eller fel omhändertas av socialansvariga och placeras med LVU. Dominic-tragedin grundas överhuvudtaget på att familjen bestämde sig för att uppfostra barnen hemma istället än via skolan. Fallet, fast den fått så internationell uppmärksamhet går den ändå inte att lösas. Hur skall det då lösas andra helt okända här i landet? Ja, svaret tror vi finns att makthavarnas personliga inställningar, okunskap, nonchalans och nuvarande lag om obegränsad socialförvaltnings makt, domstolarnas totala makt, politikernas absoluta makt... Ja, när lagar som vi har presenterad om Vårdnad om barn, LVU och Faderskap se på http://www.vi-pr.se/varning_for_domstolarna.htm  inte uppmärksammas och tas på allvar, då är det uppenbart i rättvisans namn legitimeras en sammansvetsad front med revolutionära krafter, motstånd och individuella utbrott.


Så började DET... kristina.ostensson@hotmail.se 

Hejsan
Vad är det du kan hjälpa med? Vi har förlorat våra barn på grund av falska påstående från min sambos son. Så våra barn är nu hos en fosterfamilj. Jag kan skicka dig en berättelse. MVH Kristina och Freddy

I - Det hela började med att Olivia flyttade hem till mig i Västerås den 6/9-11 på grund av att hon inte vill bo kvar hos mamman. Samma datum ändrade jag adressen... i Västerås. Beslutet från tingsrätten kom den 22/9-11 att mamman och jag fick gemensam vårdnad om Olivia. Trots att Olivia hade flyttat till mig så fortsatte försäkringskassan skicka barnbidraget till mamman för september, oktober, november år 2011. Jag fick till slut barnbidraget i december 2011. Från januari och februari 2012 skulle Olivia få studiebidrag från CSN, men dessa pengar gick fortfarande till mamman eftersom de använde mammans adress som Olivia hade från juni 2011.

SVAR: Du måste vara den som meddelar till olika instanser att Olivia har ändrat adress med allt information du kan 1) beslut om gemensamvårdnad och 2) från skattemyndigheter att hon är inskriven hos dig! 

Efter detta gick jag till Mamman för att återfå pengarna som hade gått till henne, men hon vägrade betala tillbaka dem. Då kontaktade jag tingsrätten för att anmäla henne för att tagit Olivias pengar på 5250:-. Mamman och jag blev kallad för muntlig förberedelse i Tingsrätten den 3 september 2012, denna förhandling är fortfarande igång. På grund av att jag hade begärt pengarna av henne, anmälde hon mig till polisen och påstod att jag hade hotat henne med att skicka folk till henne. I början av 2012 anmälde jag mamman för bristande omvårdnad om Rafael när det gäller kläder, och att socialen i Eskilstuna skulle kontakta henne om detta. Efter en tid ringde socialen till mig om att de ville prata med Rafael och Jessika, och de begärde deras telefonnummer, vilket jag lämnade. Socialen i Eskilstuna ringde mig igen för en träff den 17 oktober 2012. Allt detta som jag hade gjort påverkade Rafael och mamman till att hämnas på mig. Rafael brukar sällan komma hem till mig.  Han var även besviken på att Olivia hade flyttat hem till mig och ansåg att hon var en ”svikare”. Eftersom jag anmälde Rafaels, Olivias och Jessikas mamma till socialen i Eskilstuna för att hon inte köpte kläder till mina barn, blev Rafael antagligen arg på mig. Troligen har hans mamma berättat för mina barn att jag försökt ruinera henne, därför skickade de ett sms till mig natten till söndag den 29/9 där han skrev ”Du stinker” samt ”jävla babian” kl 2.46. Jag kontaktade Rafael via telefon nästa dag 28/9 och frågade honom varför han hade skickat dessa ”sms” kl 2 på natten. Han sa då att han kanske hade skickat dem tidigare och att de kom till min telefon senare? Samtidigt som han hotade mig och sa att du ska få se din Jävla babian! Han har tidigare också skickat några kränkande sms till mig i samband med min födelsedag den 3 maj-12. Jessika fyllde 14 år i samband med anmälan och jag hade beställt en mobil till henne, som hon inte kunde hämta förrän efter sin födelsedag (24/9). Jessika kom till mig helgen den 5/10 till 7/10-12 och fick sin mobil. Efter det så anmälde Rafael oss som ren hämnd den 8/10-12 efter det Jessika fått sin mobil.

SVAR: Svar: 1) Svårt att veta varifrån kommer de första lögnerna som sedan skapar våldspiral. Ett tips skulle det vara att du Freddy och mamma till dessa barn kontakta A- ”familjerådgivning” och se på vilken sätt ni kan fungera tillsammans. B- Alternativ finns med privat psykolog besök inriktade på familjerelation, jurister men allt kosta pengar. 2) Rappakalja kan skapa missförstånd och tom. fel beslut hos myndigheter och båda kan fara illa (du och din före detta som vårdnadshavare) INTE MINST BARN (skadas sin integritet)! 

Freddy

II- Det var en vanlig dag tisdagen den 9 oktober. Barnen skulle gå till skolan. Vi gjorde frukost och barnen klädde på sig. De var glada och kollade om allt var med i sina ryggsäckar. Min son skulle fotograferas så han gjorde sig extra fin. Vi kom överens om att pappa skulle skjutsa barnen till skolan. Min son hade redan glatt sprungit ut till bilen så jag han inte krama honom. Min dotter var kvar och jag hjälpte henne med kläderna, jag kramade henne och sa att vi ses i eftermiddag. Hon gick till bilen och jag vinkade till dem när de åkte iväg med sin pappa till skolan. Jag åkte till mina studier i högskolan. Klockan 15.30 ringde min mobil. En kvinna sa att det hade kommit en anmälan från en annan ort angående oro för mina barn och jag måste åka till ett möte vid barn och ungdom. Hela min tillvaro rasade samman de hade tagit mina barn på grund av min sambos son påstående att det fanns våld i vår familj, trots att han sällan är hos oss? Återigen vad det han som anmälde och återigen vad det hans mamma som anmälde min sambo. Ingen annan har anmält oss för detta, endast dessa två. Vad är anledningen att dessa två anmäler oss hela tiden och ingen annan. Detta kan kopplas till att min sambos f.d. fru lever på försörjning stöd hon har ingen annan inkomst än inkomsten hon får av sina barn. Detta är anledningen att hon anmälde med sin sons påstående nu också för att hon är rädd att bli av med sitt försörjningsstöd.

SVAR: Hon blir inte av med sin försörjningsstöd, det förlorar hon om bara hon inte fyller krav som ställs hos socialekonomi enhet. 

Hon vägrar att betala tillbaka min sambos dotters pengar som hon fick av misstag, eftersom min sambos dotter ville flytta tillbaka till sin pappa.

SVAR: troligen kommer ni inte att kunna får pengarna… svårt.

Min sambo hade anmält henne för bristande omvårdnad av sina två barn som bor kvar hos sin mamma. Så det görs en utredning. Nu måste hon göra något, så hon anmäler åter igen med sin son.

SVAR: Ni bär en stor sarg och det förbättra inte saken: bedömningar, fantasier blir orimliga och vidare fel steg kommer att upprepas. Så, var försiktig, ni måste samlas, släppa en del börda och ta objektiva åtgärder som t.ex. se vilka möjligheter ni ha för att träffa en jurist. För det måste ni ha en hemförsäkring som täcker ev. rättshjälp. OBS! Vid möte med myndigheter eller med barn försök att samla dokumentation som t.ex. beslut på papper och inspelningar  med direkt upplevelse som samtal och gråtande, det skada aldrig och ni kan ha nytta senare. Hota aldrig. Var tålmodiga och sansade oavsett börda.  

Och använder våra barn som offer. Tänk så lätt det är att använda sina barn till att anmäla andra. I måndag fick jag äntligen träffa mina barn efter två veckors oro att inte få se dem. När de kom in sprang jag och kramade mina barn, jag grät och de grät. Min dotter satte sig i mitt knä och vi kramades. Min son satte sig vid pappan mellan oss och vi kramades. Madeleine hade ett nytt hårband, och jag frågade henne om hon hade fått ett nytt. Hon grät och sa att det andra hade gått sönder och att hon hade fått låna detta. Jag sa att jag skulle köpa ett nytt åt henne när hon snart skulle få komma hem igen. Min son började titta i påsen vi hade med oss och upptäckte att det fanns äppelkakor där som han älskar. Vi satte oss och åt dessa med vaniljsås. Min son och dotter brukade alltid vara glada, nu var de allvarliga och rädda. Min son satt och petade i ett hål i byxorna när min sambo försökta tala om för honom varför de hade tagit dem att det var Rafael som hade sagt saker, Sebastian frågade när han skulle få komma hem. En handläggare kom fram för att kontrollera. Vi fick inte ens tala med våra barn, vi fick inte ens vara ensamma med våra barn. Till och med de från familjehemmet skulle vara med. Vad har de gjort med mina barn? Vi fick gå först och innan vi gick sa min dotter får vi följa med nu. Nej inte än sa jag men snart. Jag gick gråtande ut i ovissheten om när jag ska få träffa mina barn igen. Jag lämnade två glada barn till skolan och fick se två gråtande rädda barn två veckor efter. Jag har mist mina barn på grund av 2 svartsjuka och illvilliga personer. Vi längtar så efter våra barn. Kristina Östensson och Freddy Limache

SVAR: Tragisk och horribelt… Jag delar sarg med er och era barn. För ett rättvist samhälle och familj! Tor Svärdtorp

Så slutade DET!

Socialtjänsten ville fortsätta med LVU, men vi var till ett möte med socialnämnden där de skulle godkänna socialtjänsten beslut. Vi hade skrivit brev, vänner, grannar, fotbollslaget hade skrivit underskrifter. Vi hade tagit ut olika exempel från nätet vad olika professorer hade forskat om LVU lagen hur hemsk denna lag är. Vi hade tagit upp Europakonventionens krivik mot LVU lagen att den kränker de mänskliga rättigheterna. Allt detta lämnade vi in innan mötet med socialnämnden och innan de hade diskuterat med socialtjänsten. Nu har socialnämnden tagit bort LVU beslutet. Och vi gick med att gå olika kurser.

 



Vi har inte fått tillbaka våra barn än men hoppas på det snart. MVH Freddy Kristina

2012 11 08 Det är ett exempel där samhörighet, kontakter, solidaritet och kampvilja är tillgång till framgång, MEN  inte alla har sådana förutsättningar och då är där som statens cyniska väsen skördar sina offer!

Brev till Freddy och Kristina avslutade som följer:

Ni är välkommen som medlemmar i VI-PersonRörelse och att stödja oss stödjer ni er själva, eran barn framtid och andra som drabbas och kommer att drabbas av sådana barbariet. Ett bidrag till oss med er medlemskap är stöd för våran krav för vår radikala förändring som vi föreslår i vår hemsida gällande lag om Skilsmässor, Vårdnaden, LVU och Faderskap.

Upplysande telefon samtal med Freddy 19 nov.

Allt utrednings lades ner men socialförvaltning behåller barnen i sex månade och tvingar föräldrar att går på behandling… för vad? FRÅGA ÄR: finns ingen gränser för dess makthavarna? Mentalprogrammerade svenska folket som upplever orättvisor använder ofta under ilska tillstånd ordet ”Fascister! Gestapo! Och på andra sida Stalinister! Osv.”  Nämnda ideologier och personligheter är del av historia, döda eller dels levande allt har sin rätt till respekt. Vi respekterar också sociala myndigheter i sin roll men när gränser till självkritik i dagens Sverige inte är möjligt och gång på gång bryts mot mänskliga och barns rättigheter, det sker inne i vår tid 2012 i den tid som kan tyckas vara tid för mental utvecklade folk vid den positiva demokratiska samlevnad, då anser vi att i fall Freddy, familj och barn att ett statsbrott är ett faktum. Här det handlar om Barnkidnappning och inget annat! Det står jag för sådan definition, Tor Svärdtorp


Datum: 

Tue, 20 Aug 2013 07:43:41 +0100 [2013-08-20 08.43.41 CEST]

Från: 

Till: 

Svar till: 

Ärende: 


Hej Jag har läst "Annas nyfödda bebis togs av socialtjänsten efter tre veckor " och har varit med en liknande fall där en jävla, olycklig, avundsjuk skamlös svin psykolog har hittat på saker och tillsammans med skolan har anmält oss till socialen och från ena minuten från den andra med hjälp av 8 stycken poliser socialnämnden har omhändertagit våra barn. Utan någon tillsynundersökning, frågor, bevis, fråga grannar, kompisar, bekanta! Ingenting bara deras jävla skamlöse lögn och missbruk av makt!!! Efter 6 veckor fruktansvärda trauma, förnedring och terror har förvaltningsrätten avbrutit omhändertagandet omgående! En av 10.000 fal i Sverige!!!! Jag förbereder en process mot dessa skamlöse, svin, hänsynslösa socialarbetare och kommun politiker som under denna tid har på ett jävla korrupt sätt skrattat åt oss och med deras kompiskrets har ordnat att våra barn skulle adopteras om vi inte skiljer oss och inte går på terapi!!! Så klart gjorde vi inte eftersom all cirkus var ett påhitt svinaktig lögn av politiker som behövde barn till deras kompiskrets!!!!
 Jag skriver till "dig" med anledningen att jag försöker sätta ihop en riktig politisk rörelse mot dessa jävla barbarer för att på något sätt kunna övertyga Svenska folket hur i helvete kan tillåtas detta jävla korruption i Sverige utan att folk vågar slå på bordet att det får vara nog med dessa skamlöse avskum  socialarbetare, politiker som efter deras barbar uppfattning och lögn får göra vad dem vill med familjen utsätter dem för hot och terror, barnet för psykisk terror och ingen vågar och kan stoppa detta barbarism!!!???
Ingen ska kunna ta ditt barn innan ett opartiskt forum med intelligenta människor och tillsynsundersökning, konfrontering, samtal, tidskrävande närvaro för att se och samla bevis inte har gjorts!!!! Socialen och deras jävla barbar politiker ska inte adoptera bort ditt barn på grund av avundsjuka, uppfattningar, lögn, hämnd, och primitivism, barbarism. Varför detta rädsla av folk????
Varför detta jävla  tyranni kan praktiseras av dessa primitiva, svin och ingen vågar och kan ifrågasätta deras svindleri att bara deras ord som räknas och att deras ociviliserat, jävla barbarism kan fortsätta och förstöra Svenska familjens och barns framtid???
Hur i helvete kan en jävla 25 åring socialarbetar fitta övertyga omgivningen att en mamma och pappa inte är lämpliga för att uppfostra sitt eget barn????
Ja och mera - mera mera!!!!!
Har du någon advokat som vågar utmana dessa skamlöse, parasiter, politiker och socialarbetare????
Känner du någon som vågar utmana detta barnhandel som pågår i Sverige i den tysta med hot av makthavare som inte räds att ljuga , hitta vad som helst och skicka polis Säpo, och korrupta hemliga stats apparater som hotar dig, familjen och omgivningen om du försöker kämpa för ditt rätt och barn!!!??? 

Datum:  Thu, 19 Dec 2013 20:58:41 +0000 [2013-12-19 21.58.41 CET]
Från: 
Till: 
Svar till: 
Ärende:  SV: SV:

Hej
Reinfeld och hans sofistikerade falsk politisk allierade kompiskrets ska inte kunna överleva i makten dessa folk mord som dom sysslar med och utnyttjar maktmissbruket mot familjer och barn i Sverige! 
Just nu kommer ditt andra brev med telefon nummer.
Jag vill uppmana bara den Svenska folket som är så rädda och naiva att i dem andra länderna inte tillåts sådana förnedring och tyranni som pågår i Sverige!
Man måste ta upp detta på ett konsekvent sätt och med bestämd ton! Se alla andra organisationer! Alla kan framföra sina åsikter men inte den stora mängden folk  som blir utsatt dag för dag för detta traumatiska förnedring och lidande. Min och vår fal har resulterat i seger efter 6 veckor eftersom vi har inte kompromissat med socialen och politiker i Täby nära vi var så nära att förlora våra guld klippa på grund av skolpsykologen och rektorn som har gjort anmälan eftersom dem tolkade barnet på deras felaktiga sätt!
Vi är inte narkomaner, brottslingar, alkoholister, eller gått fel i livet. Vi är företagare med goda resultat som har integrerat i den Svenska samhället 100000%! Politiker och skolpersonal avundsjuka som vi har kritiserat för deras okunskap, dålig mat, skolgård som ser ut som gris farm, svaga lektioner osv. Dessa ville hämnas på oss och adoptera bort våra barn! Därför vill jag träffa er och se vilka ni er, vilka möjlighet finns och vad är chansen att lyckas att sätta ihop ett vettig motstånd. Dessa ansvariga som förnedrar Svenska barn och familjer, de skydda av Staten! Man måste kunna samla gruva ord, gruv vilja för att lyckas mot dessa skamlösa, korrupta politiker, familjebehandlare, alla myndighet som håller ihop och förnedrar den Svenska familjer och barn! Svenska folket som är feg och ovillig att konfrontera sig med verkligheten och vill vara anonym och opartiskt i andras problem! Dessa, måste veta att själv kan bli utsatt imorgon! Man måste förklara till den stora folkmassan vilka naiva bortljugna och fel informerade dem är!
Jag har blivit utsatt i 6 veckor för skam och förnedring av några okunniga politiker och socialarbetare och har i tanke att inte blir begravd tills före än att alla dessa ansvariga få sina straff!! Detta ska blir min livs vilja att kunna göra rätt för mitt barns framtid! Mitt barn ska inte leva med omhändertagande barnsstämpel över honom som har fabricerats i kommunhuset på grund av avundsjukhet och rasism!
Jag vill att vi ska hitta den rätta stämningen att övertyga folket att slå näve på bordet!  Att detta ska inte tolereras längre! Jag skäms att jag ville blir svensk och att jag har satt foten på det här landet! Så det känns idag.

Täby 2013 04 2 Vad är den smärtsammaste som är att en familj en mamma en pappa ett syskon kan utsättas för i livet? Dags att tala klarspråk - att vi aldrig får glömma! Jag ska upplysa dig. Att förlora sitt eget barn… om du inte visste det! Och då blir man galen! ”… att få ditt hjärta krossat – det gör fan väldigt ont - oerhört ont – fruktansvärt!!!” Och inte hur som helst! Detta ska du göra på grund av att några av din omgivning har annan uppfattning om livet och dig, och har makten att utnyttja en skamlös lag som dem ska tolka efter sina egna uppfattningar, påhitt lögn utan att du ska kunna försvara dig mot deras skamlöshet, eftersom det är bara deras ord som räknas. Dessa hjärtlösa… ”När jag har berättat till min pappa som har varit i fångläger under andra världskriget hur dessa svin socialarbetare, politiker har behandlat oss fick jag svaret att inte ens grymheterna som har pågått i deras läger och Nazitysklands  koncentrationsläger går  inte att  jämföra! Då var dem mycket mer civiliserat och mänskligt behandlade än vi har varit behandlade i Sverige av dessa skamlöse korrupta svin rasist gänget som ville adoptera bort våra lille ögonkast!” Ditt barn tas från dig på grund av dessa skamlöse pedagoger, politiker UTAN moral socialarbetare som i sin tur överlämnar barnet till några svin som får betalt för att utsätta barnet för psykiskt våld, förnedring, kränkning, hot och som i sin tur säljer vidare till barnhandlare runt om i världen! … Har någon förklarat till dig vart Amalia, Matilda, Muhammed mf. är och flera andra som är försvunna efter skamlösa socialen omhändertagande!? Har någon vågat träda fram och ifrågasätta dessa skamlöse TÄBY politiker och socialarbetare att få veta vad dem gör, vart dem har placerat dessa barn och varför? Vad händer med dessa barn under tiden? Varför har föräldrarna inte någon möjlighet att se deras egna barn? Varför hotas dem om dem vill kämpa att få tillbaka deras eget barn? Har du någon förklaring om detta? Varför är sekretessbelagd en sak där ingen skada kan ske om omgivningen får veta vad händer med barnet? Varför får man inte tillgång till dessa utredningar… ? Jag kan visa dig bild vad dem gör med dessa barn! Vilken utbildning dem skickas till på ett väldigt sofistikerat sätt som förklaras lätt av dessa skamlöse socialarbetares och politikernas jurister som också får betalt av staten Du tror inte på korruption… ja, på samma sätt som du inte tror att korruptionen finns i det här landet! Du tror inte att deras lögn används som täckmantel för att dem ska få lön och makt och ska kunna hota familj och barn utan att någon ska våga undersköka deras svinaktighet! Opartisk myndighet finns inte som ska kunna våga göra detta. … Du ska vara så naiv och så vilseledd att du inte ska tro på sådant! Ingen ska våga skriva och ha möjlighet att undersöka deras aktivitet och om någon vågar, sopas denne under mattan! Ingen spår ingen möjlighet att någon kommer ut till allmänheten Därför ska jag undanröjas för att inte sprida fakta som ingen vågar göra och tror att inte finns korruption! BARN SKA INTE TAS IFRÅN FÖRÄLDRAR PÅ UPPFATTNINGARNAS VÄG! Dessa korruption av kompiskrets som handlar med barn skyddat av staten omhändertar, rövar bort mitt barn med hjälp av polis eftersom enligt pedagogen, rektorn, socialarbetare politiker jag kränker mitt barn med att jag  lär honom idrott, språk och musik och dem skickar honom till terrorist utbildning på statens pengar till några skumma svin som för smutsiga pengar utbildar barnet  som ska vara rätt och acceptabelt enligt dessa Täby svin politiker socialarbetare och pedagoger och ska vara mycket mer givande utbildning än det vad jag ger barnet!!!! ”Jag är inte värdig att vara pappa - att ha mitt eget barn, mamma är inte värdigt att vara mamma - att ha sitt eget barn, syskon är inte värdigt att ha sin lilla brors syster enligt dessa korrupta falska ociviliserade socialarbetare och skolpsykolog, rektor, pedagog och rutten politiker som säljer barn till främlingar! Eftersom jag lär mitt barn språk och musik, att vara ödmjuk, civiliserat, kulturell och social är jag inte värdig eftersom jag kränker mitt barn med all detta enligt dessa idioter som har annan uppfattning och annan tro! Familjen ska inte ha integritet, familjen ska vara underkastat till dessa barbarers idéer och förtryck! Dem ska bestämma över vad jag gör vad är rätt och fel och dem ska avgöra mitt liv! Ta över mina rättigheter om jag är värdig eller inte för mitt eget barn! Så här roligt har Robin hemma tillsammans med pappa! Men enligt rotlösa socialtjänstens… är det kränkning och misshandel!”


Datum:  Tue, 25 Feb 2014 22:31:57 +0100 [2014-02-25 22.31.57 CET]
Från: 
Till: 
Ärende: 
Har googlat och hittat din hemsida gällande omhändertagande om LVU. Har en son på 5år som socialtjänsten ( pga av lögner, manipulering i deras utredning gått till förvaltningsrätten med ) vill ta genom LVU. Snälla min son är mitt allt! Kan du ringa mej på mitt nr ... så fort du har möjlighet? skulle gärna vilja prata med dej om du kan ge mej råd hur jag ska gå till väga. Eller har du något nummer jag kan nå dej på så kan jag ringa? Eller är det bara via mail du kan bli nådd? så går det bra.
 Ber dej av hela mitt hjärta, hör gärna av dej.
 Med Vänliga hälsningar
 Från en mor som älskar sitt barn mest över allt annat på denna jord


Kristianstad
Brev till regeringens utredare Håkan Ceder samt därefter det mönster som hittills upptäckts i socialtjänsters hantering av LVU. Till regeringens utredare Håkan Ceder 20140407 Angående tvångsomhändertaganden av barn och ungdomar. I Sverige finns barn som behöver hjälp att komma ifrån sin hemmiljö. Dessa barn borde då ha rätten att få bästa möjliga hjälp från socialtjänstens sida. MEN pågående ”barnhandeln” i socialtjänster regi förskräcker. Vittnesmålen är alltför många och ett antal protestgrupper på nätet talar sitt tydliga språk. Sjukvården får ta hand om drabbade föräldrar med allt från hjärtstopp till PTSD. Övriga anhöriga får även de sina liv kraftigt beskurna. De drabbades ekonomi slås i spillror. Sjukskrivning, sjukpension, socialbidrag blir vardag för dem som inte längre klarar av att arbeta.
Hur kan barn tillåtas bli en handelsvara genom omotiverade tvångsomhändertaganden? Hur kan våra domstolar besluta om LVU med ett underlag/en utredning som inte ens är värd namnet? Bo Edvarsson, Bo Vinnerljung, Uppdrag Granskning, drabbade föräldrar och deras advokater har under lång tid påtalat de allvarliga bristerna i socialtjänsternas utredningar. IVO gör samma sak i sin Tillsynsrapport 2013.

Det ska tilläggas att ytterligare märkliga beteenden från socialtjänstens sida förmodligen kommer att växa fram - som ett etablerat och avskräckande mönster. Varför finns inte kravet på socialtjänster i Sverige att leva upp till FN:s konvention om de Mänskliga Rättigheterna?
Rättsupproret Gotland (RUG)

Upptäckta mönster i socialtjänstens LVU-hantering

Anonyma anmälningar
1) Barnet blir ett redskap i anonyma anmälningar. I många fall en lämnad partner som önskar straffa den part som fått vårdnaden om barnet. Socialtjänsten tycks ha en oförmåga att upptäcka orsaker till dessa anonyma anmälningar.
2) Misstanke finns också om rent affärsmässiga anonyma anmälningar där en misslyckad ”affär” finns med i bakgrunden.

Omhändertaganden – några exempel
1) Ett barn luras till dagis på sin fridag under förespegling att någon skulle firas där.
2) Två barn hämtas på dagis utan föräldrarnas vetskap och förs till hemlig ort p g a falsk anmälan.
3) Tre syskon hämtas i skolan av inhyrd konsult på uppdrag av en kommunordförande och utan socialnämndens godkännande.

Mystiska samband
1) Titt som tätt dyker uppgift upp om hästgårdar som familjehem. Det händer då också att politiker i t ex socialnämnden eller någon organisation finns med i bilden när ett LVU beslutas och barnet placeras på hästgård.
2) Politiker är ägare/delägare/involverade i HVB-hem, anhöriga till riksdagspolitiker bedriver familjehem, kommunpolitiker startar HVB-hem.

Ställda diagnoser
1) Förvånansvärt många drabbade föräldrar diagnosticeras av socialtjänstens handläggare som psykiskt sjuka t o m med specifik psykisk sjukdom eller uppges lida av en utvecklingsstörning.

Förvanskade och bortslarvade handlingar
1) Handläggare klipper och klistrar i handlingar, direkta lögner fabriceras, påhittade ”fakta” skrivs, uppenbara felaktigheter kan påvisas, spekulationer om framtiden, handläggare ”anar”, ”misstänker” och ”tycker sig se”….
2) I flera fall har motiveringen från socialtjänsten varit att begärda handlingar inte längre går att finna, alltså bortslarvade.

Sekretess som vapen och skyddande mur
1) Stora problem råder när drabbade föräldrar försöker få ut handlingar från socialtjänsten som rör deras ärende. Kunskapen om rätten till partsinsyn som skadelidande tycks vara ytterst bristfällig.
2) Handlingar måste begäras från olika håll trots att de borde finnas med i socialtjänstens utredning.
3) Socialtjänsten skyller ofta på rådande sekretess – inte bara i de ärenden som rör barn utan
t o m angående anställdas behörighet – som är en allmän handlig eftersom den förvaras hos myndigheten.
4) Skriftliga avslag saknar överklagandehänvisning.

Olaga hot från socialtjänstens sida
1) Om uppgifter skrivs på sociala medier av förälder/anhörig så kommer barnet att flyttas till sekretessbelagd adress.
2) Om tvist råder angående t ex sättet att hämta/lämna på dagis så krävs rättning av ena partnern annars försvinner den av domstol beslutade umgängesrätten.

Övervakning av enskilda på sociala medier
1) Socialtjänster ägnar sig åt att övervaka föräldrar och deras aktiviteter på sociala medier.
2) Uppgifter om enskilda söks i olika forum på nätet av handläggare.

Umgänge
1) Umgänge får endast ske på neutral plats under begränsad tid och med s k kontaktperson/umgängesstöd närvarande. Neutral plats kan vara en lägenhet avsedd för ändamålet, en lekplats, McDonalds, bibliotek… Kontaktpersonens/umgängesstödets (ofta outbildad) uppgift är att notera hur umgänget ”sköts” av föräldern.
2) Socialtjänsten utfärdar samtalsrestriktioner vad som får eller inte får sägas till barnet. Kan gälla både vid umgänge och vid telefonkontakt.
3) Handläggare glömmer överenskomna umgängestider.
4) Handläggare glömmer att informera om inställda umgängestider.
5) Handläggare glömmer att informera skolan om umgängestid barn – förälder.
6) Umgängesstödet beslutar på egen hand inskränkning i umgänget – trots domstolsbeslut.

Straffmetoder
1) Inställda umgängestillfällen om något publiceras offentligt av den drabbade föräldern på t ex Facebook, om något skrivs i tidningen – t ex artikel om pris för engagemang, insändare, annan typ av artikel…
2) Totalt umgängesförbud under viss tid kan utfärdas.
3) Uteblivna överenskomna telefonkontakter.
4) Barnets telefon stängs av.
5) Barnet kommer att lvu:as om föräldern rapporterar på sociala medier.

Mötestaktik
1) Minst två handläggare närvarar vid ett bokat möte med en förälder. Att svara rakt och ärligt på ställda frågor är undantag – handläggarna slingrar sig och skyller allt som oftast på sekretess.
2) Möten ställs in p g a att socialtjänsten inte lyckats ordna transport eller ej har tillräckligt med personal.
3) Möten bokas under den enskildes (förälders) semester/arbetstid – därefter tillåts flera månader få gå innan nästa möte bokas.
4) Utlovad info eller kontakt per mail/telefon uteblir.

Uppmaningar vänds mot den drabbade
1) Handläggare uppmanar förälder att polisanmäla t ex hot, våld. Om anmälan görs så används detta mot den enskilde som beskrivs som bråkig.
2) Drabbade föräldrar uppmanas söka sjukvård/hjälp – detta vänds sedan mot föräldern.

Socialtjänster och domstolar
1) Trots att rätten beslutat att det är av ”yttersta vikt” att barnet ifråga fortsatt får bo hos sina anhöriga så beslutar socialtjänsten om ett lvu – efter 4 år. På direkt fråga om varför berörd socialtjänst inte följer en dom så blev svaret att ”de har ambitionen” att följa rättens utslag.
2) I rätten undanhålls dokument som talar för den enskilde, t ex psykolog utlåtande/undersökningar.
3) Ej kompletta dokument presenteras för rätten, dvs det som presenteras talar för socialtjänstens ståndpunkt.

Friad i domstol men fortsatt anklagad av socialtjänsten
1) UG visade på ett fall där fadern anklagades för sexuella övergrepp. Domstolen fann inga bevis men socialtjänsten fortsätter att straffa pappan.
2) En mamma i Umeå anklagas för misshandel. Domstolen friar henne men socialtjänsten fortsätter att anklaga mamman.
3) Sandviken – ett par anklagas för sexuella övergrepp på sina barn. Ärendet drivs ända upp i Hovrätten. Paret frias i alla instanser.

Vårdnad
1) Socialtjänsten ändrar vårdnaden av barnet utan biologiska föräldrars vetskap.
2) Vårdnadsplaner upprättas inte inom lagstadgad tid.
3) Information till vårdnadshavare uteblir.
4) Vårdnadshavare kallas inte till möten som rör barnet.

Familjehemmen
1) Några familjehem har systematiskt arbetat för att själva få behålla barnet, t ex bytt namn på barnet, hindrat barnet från kontakt med biologisk förälder.
2) Telefonkort fylls inte på så att samtal med förälder kan ske.
3) Aktiviteter för barnet planeras in på bokad telefontid (med förälder).
4) Familjehemmet får på uppdrag av socialtjänsten avlyssna samtalet mellan barn – förälder/syskon. Familjehemmet tilldelas också uppgiften att avbryta ett samtal.
5) Föräldrar blockeras på Facebook av familjehemmen.
6) Julfirandet för barnet förläggs till familjehemmet med motivering att allt julpyssel skett där.


Kvantitativ strategi.

Utredaren presenterar stora mängder uppgifter som ofta är irrelevanta för att ge läsaren intrycket av att utredningen är väl genomarbetad. Genom kvantitet försöker utredaren skapa en upplevelse av kvalitet.

 

Patologiseringsstrategi.

I denna strategi framställer utredaren aktörerna i utredningen som psykiskt sjuka och vårdbehövande. Utredaren tar till exempel hjälp av hela eller delar av läkarutlåtanden.

 

Resursförnekande.

Utredaren tenderar att uteslutande utreda brister hos aktörerna och samtidigt undanhålla deras resurser för läsaren.

 

Anmälan utifrån triviala tecken. Myndigheter,

utredare, lärare m.fl. samtliga påverkade av förföljandet söker efter fenomen som kan stärka utredarens hypoteser. Man anmäler saker som för utomstående skulle tyckas vara obetydliga.

 

Språklig tankestyrningsstrategi.

Utredaren använder sig av språket för att påverka läsaren till negativa tolkningar, en tankestyrning skapas hos läsaren. Värdeladdade ord och språkliga förstärkningar används för att ytterligare styra läsaren till negativa tolkningar i enlighet med utredarens uppfattning.

 

Övertro på egna experter.

Utredaren litar blint på sina sakkunniga som läkare, psykologer m.fl. Deras utlåtande ifrågasätts sällan eller aldrig och det anses ej heller nödvändigt med en andra åsikt.


U
nderförstådd personargument strategi mot modern/fadern.

Utifrån textformuleringen skapar utredaren underförstådda antydningar om tidigare händelser/beteenden vilket medför att läsaren gör negativa tolkningar om nutiden.

 

Omvänd successiv stegring.

Genom inledande positiv information och efterföljande negativ information om samma händelse sker en omvänd successiv stegring. som förekomsten mellan positivt och negativt minskar sannolikheten att läsaren ska göra positiva tolkningar om utredningens aktörer.

 

Förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet.

För att förklara olika beteenden och händelser riktar utredaren sin uppmärksamhet på aktörernas personliga egenskaper. Den omgivande miljöns inverkan på beteenden och händelser negligeras.

 

Negativ sammanhangsbetingad strategi.

Diffus och till synes obetydlig information kan få en negativ tolkning beroende på i vilket sammanhang och hur den presenteras. Vag information medför olika tolkningsmöjligheter och sannolikheten att den ska tolkas negativt är stor eftersom läsaren i regel är inställd på negativa uppgifter om aktörerna.

 

Förutsättande strategi.

Utredaren inleder undersökningen med att utgå ifrån att aktören har onda avsikter. Därmed kommer utredaren att tolka aktörernas agerande utifrån sina egna förutfattade meningar. Att utnyttja och förstora upp händelser. En till synes obetydlig händelse beskrivs, regisseras om och genererar till ytterligare förföljande av aktören

 

Maktens definition av verkligheten.

Aktörer tenderar att tolkas som omedgörliga genom att de inte fogar sig efter de åtgärder socialtjänsten föreslår. Genom socialtjänstens definition av hur det egentligen skall vara diskrediteras aktörerna.

Självgynnade attribution.

Eventuella framgångar i utredningen och positiv information attribuerar utredaren till sig själv. Vid negativ information attribueras vanligtvis den som utreds.

 

Fabulering.

Utredaren stegrar information så att den övergår från att vara osäker till att vara fastställd. Uppgifterna är vanligen inte preciserade och saknar substans.

 

Kompetensöverskridning.

Uttalanden om aktörer där utredaren överskrider sitt eget kompetensområde och gör bedömningar inom andra yrkesområden.

 

Kränkande värderingar.

Genom subjektiva uttalanden förs kränkande information fram om aktörerna. Informationen är ofta värderingar från utomstående vars relevans kan diskuteras.


OBS! EFTER SISTA MÖTE HAR VI BESTÄMT OSS ATT PUBLICERAR ALLA INKOMMANDE MEDDELANDE OM DE SOM FRÅGA HJÄLP VISA TÄCKEN PÅ SANNING MED T.EX. FÖRTYDLIGAD SIGNATUR, MEJL, TELEFON. VI VILL HA FRAMME SANNINGEN, FEJKA DU - NI NAMNET OSV. FÖR GÖMMA EGNA BRISTER VI KAN INTE KÄMPA FÖR DIG - ER. Dessutom tänk på att ta kontakt också med andra personer och organisationer, föreningar, sajter som kämpa för våran gemensamma sak, kan det blir extra hjälp just i din fall och för allas bästa.

INTE MISSA ATT VÅRAN ORGANISATIONENS EFFEKTIVITET GRUNDAS PÅ DINA - ERAN EKONOMISKA INSATSER och B I D R A G... bg. 5226 6004 2624 7700

Tor Svärdtorp


Se på följande  SVT dokumentär "Att rädda ett barn" juni 2020! tillgänglig 6 månader :

https://www.svtplay.se/video/27017013/dokument-inifran-att-radda-ett-barn/dokument-inifran-att-radda-ett-barn-sasong-1-natverkets-makt och

Bo Göran Bodin dokumentär  https://www.dn.se/kultur-noje/jack-werner-hjarnans-vilja-att-hitta-monster-kan-forstora-liv/ DN Dagens Nyheter

https://www.femina.se/5-saker-du-behover-veta-om-dokumentarserien-att-radda-ett-barn/ FEMINA


OBS! arkiv material från 2002!

 

Aktiviteter - Bidrag

 


INTRODUKTION


Vad är sårade tigrar gren (VI-ST) i VI-pr?

 

Det är förenade föräldrar som har förlorat vårdnad av barnen. Det är föräldrar som har regelbunden, sporadiskt eller sällsynt umgänge med sina biologiska barn. Det är för adoptiva föräldrar av föräldralösa barn som drabbats av ofattbara eller omänskliga beslut och förlorat sina adoptiva barn som de biologiska föräldrarna.


Vi är för ett lagförslag som helt slopar ensamvårdnad om barn.

Vi är för att i dagens reformistiska samhälle är en dialog mellan skilda föräldrar ett MÅSTE.

Vi är för att föräldrar som inte vill vara förälder respekteras fult ut.

Vi är för att tillfälliga föräldrars figur erkänns deras rätt som förälder under den tid de medverkar som föräldrars roll.

Vi är för att alla Dombeslut av olika former, i alla tider, som har drabbat barn o föräldrar ogillas och att alla dessa ärenden rättas till.

Vi är för en fri adoption av föräldralösa barn.


Vi vill hjälpa varandra här och nu utan onödigt ödslande av tid, krångel och risker av att annat beslut än gemensam vårdnad sker.

Vi använder oss av förenade metoder som kan vara konventionella o okonventionella. Det finns saker som inte går att skriva men som går att göra för att motverka förluster. Det är bra att komma ihåg att i ett deklarerat eller tyst krig är alla förlorare t.o.m. dem mest utrustade, makthavarna mf.

Utan för långa kommentarer anser vi att det i ett så pass utvecklad samhälle inte behöver finnas sådana smärtsamma upplevelser, som annars är bevis för att vi människor inte är så utvecklade som vi anser eller tror oss vara. DU BEHÖVER HJÄLP. Ditt problem kan lösas radikalt genom att under politiskt val välja en annan samhällsform som, t ex genom att rösta för VI-pr program som leder dig till utvidgad demokrati och att leva med DIN politiska tro eller, hel enkelt, bli en VI-are som innebär att vara medborgare i det framtida VI-samhället.

Bevis av okunskap som du är drabbad av:

Makthavarnas medvetna eller omedvetna kunskap av den mentala programmering som sker i vardagslivet och som följer dig t.o.m. i drömmarnas värld, som DU är drabbad av. En mentalt och beteende programmering som t ex ATT HOS DIG SKAPA EN TRO, ATT DU GÖR DET RÄTTA, UTAN ATT DU FÖRSTÅR VAD DU EGENTLIGEN GÖR, BROTTSLIGA O KRIMINELLA HANDLINGAR. Det är uppenbar t ex när du tror på ensamvårdnad om barn. Läs därför analys om MAKTSJUKSYNDROM på första sidan som visar vem DU är. Läs noga vidare och reflektera över följande lagförslag som i vår tids politik är ända lösningen av alla DINA aktuella problem, lösning för att dina barn inte ha problem i framtiden, lösning av överbelastade skattebetalares börda, lösning av samhällets våld.



VI-pr idé lag 1999, vårdnad om barn.
 

Termen ”Ensam vårdnad” upphör helt. Bibehåll enbart ”GEMENSAM VÅRDNAD” med lika stor rätt för barnen att vistas hos båda föräldrarna. I fall där föräldrar inte punktligt lämnar ifrån sig barnen, bör s.k. ”...hämtning...” ske. Där barn visar sig fara illa, hos den ena eller den andra föräldern, kan i grövsta fall hjälpåtgärder komma ifråga Kontaktperson eller dylikt, men som inte fråntar barnet dess rätt till umgänge -uppfostran och övernattning. Eller: ger en bostad till barnen där skilda föräldrar turas om att bo.


Svaret blev från REGERINGSKANSLIET Justitiedepartement Justitieministern Laila Freivalds: 1999-08-05, Ju1999/3486

” Tack för Ditt brev. Fråga om gemensam vårdnad och barnets boende efter en skilsmässa har som Du vet nyligen övervägts. Ett av syftena med de genomförda ändringarna var just att bereda vägen för en ökad användning av gemensam vårdnad. Det finns i dag inte några planer på att utmönstra möjligheterna till ensam vårdnad. Ett växelvis boende fungerar sannolikt bra för vissa barn medan det fungerar mindre bra för andra barn. Jag delar helt Din uppfattning att det vare bra om man kunde ordna det så att det är barnet som bor på ett ställe och föräldrarna flyttar fram och tillbaka. Tyvärr är det nog så att det är svårt för de flesta föräldrar att genomföra en sådan lösning. Med vänlig hälsing ”


 

Aforism nr 252 från ”Om oss människor (OOM)”
När du blir gravid börjar jämställdheten för fostran av foster…………………TILLS BARNENS FALL.

 


 


Du som har egen hemsida eller du som vill uttrycka din sak, du som vill samarbeta. NI behöver inte dela VI-pr uppfattning, men ni kan ändå reklamera via oss, berätta, skriva, få hjälp.


http://www.nodaddy.nu/


Kort om mina barns öde.
 Mitt första barn föddes när jag var under 18 år.  Jag anser då att jag inte var redo för att ta hand om ett barn. Mina föräldrar blev då en del stöd igenom att ta hand barnet den första tiden. Så blev att efter skilsmässa, alkohol vana tog över under ca ett år period. Då ansåg sociala myndigheter att barnet skulle omhändertas med stöd av LVU. Denna upplevelse blev 11 dagar. Barnet bodde sedan 3 månader hos mina föräldrar. Sedan kom barnet tillbaka till mig. Under livets gång träffade jag en man från en annan kultur och blev sambo. Då hade jag mitt barn tillbaka och ett gemensamt barn med denne nya mannen. Problemet blev ändå en kultur krock. Mannen gillade inte mitt barn från ungdomstid. Mannen slog mitt barn under skollämning. Jag var inte då i närvaro. Skolan anmälde händelse till sociala myndigheter och blev en utredning. Barnet omhändertogs och placerades i ett utredningshem, sedan till ett jourhem, sedan tillbaka till utredningshem och sedan till behandlingshem… i tre års tid (!). Under mitt barns behandlingstid skilde jag mig från mannen med vilken hade vi ett gemensamt barn med juridiska rätt för barnet av både föräldrar.  Då hände det ofarbara, mannen flydde med vårt gemensanna barn till ursprunget land! Långt innan upplyste jag sociala myndigheter att mannen hotade att han skulle fly med vårt barn utomlands, men ingen utrednings skedde. Ett år har gått men varken sociala myndigheter, regerings kansli med UD i spetsen har kunnat och velat gör något drastiskt av det! Tiden står stilla och utan ekonomiska möjligheter är det omöjligt att åka till barnets fars land och ta tillbaka mitt barn som idag är jag ensam vårdnadshavare. Vad kommer att bli av mitt barn i ett land där religiös fanatism och politiskt diktatur härskar? Här hemma i Sverige är mitt första barn numera placerad på ett familjehem med sociala myndigheter klar tecken att barnet skall stanna på denna familj under hela sin uppväxt! Nu funderar jag på: vad är det som är fel? Varför mitt numera 11 årige placerade barn inte får komma hem? Barnen vill komma hem! Varför då sociala myndigheter skall utsätta MITT barn för en garanterad risk att hamna på dem statistik att 90 % av placerade barn blir kriminella? Mitt barn är mitt kött och blod inte någon slags kött underhåll för krig o blod och ännu mindre för garanterar jobb till vansinniga okompetenta makthavarna. MITT BARN HAR SIN FRISTAD HOS MIG! Signatur, EMMA Händelse pågick och pågår i Gävle. Socialförvaltning Gävle på Skomakargatan Ann-Margret P., Gullinger S. 1999 och sedan socialförvaltning Sätra Norr Gävle Ann-Charlott A., Lars L., år 2003.


Jag söker dig Y.
 En stor tack till Sårade Tigrar gren deltagare för att ni våga vara med och säga som jag, våra meningar. Jag uppskattar Eran mod för att kämpa vidare trots allt. Stå på, som jag, än efter 22 år vidare kämpar jag för mitt adoptiv försvunnen barnens rättigheter, rätt till sin foster pappa. Juliana Gonzales, så hette många barn lämnade till deras öde av fattiga föräldrar i Bogota, Columbia i Södra America. Du kom till mig när du var 15 dagar. Din adoptiv mor jobbade på dagen som psykoterapeut och jag var hemma med dig. Matade dig med flaska och tvättade ditt bajs eller spy. JAG lärde dig dina första steg. Jag ser dig än på min fantasibild naken krypande på fyra, ute i trädgården mellan gräs och underbara blommor. Än faller tårar och än saknar jag din pappa DIG min lilla. Du var drygt ett år när du rövades bort från mig. Det handlar alltid om papper i ordning och skoningslösa föräldrar som barnen inte får rätt att veta vilken man är. Äventyr mamma fick hon en ny chans av adoption, det blev Emma, så hette på riktigt namn av din syster. Hör av dig om du läser denna spalt, om du känner igen dig. Jag är med dig i evighet trots det jordiska ödet. Signatur, pappa Lucio. Händelse ägde rum i Sala och Heby kommun.


Jämställdhet… Orättvisa… Att känna maktlöshet… 
De tre faktorerna är inte de enda, men de största när jag inte få ta del av mitt barns liv på ett tillfredsställande sätt. Att en myndighet kan stänga av en förälder från sitt barns liv trots att föräldern inte gjort något fel, är så nedbrytande och frustrerande. Inte bara för föräldern, utan det påverkar också barnen väldigt negativt. Att först bli falskt anklagad, inte få träffa sitt barn under många månader, sedan gå igenom utredningar, vänta på beslut, man är öppen för alla förslag och kämpar för att visa en god vilja, semestrar hos myndigheter, vänta ytterligare månader, och alla utredningar visar att det inte finns några belägg för något… Sedan kommer första domen: tingsrätten tillsätter en vårdnadsutredning och anser att mamman under utredningens tid ska ha ensam vårdnad och boende för att det varit så sedan separationen. Inte ett ord eller en tanke att det är på grund av falska anklagelser som barnet inte fått träffa pappan. Pappan ska få träffa barnet onsdagar och lördagar kl. 14.00- 16.00, och efter två månader utökas umgänget till onsdagar ojämna veckor, och lördagar jämna veckor 10.00- 18.00. Detta beslut betyder att det blir tio dagar mellan vissa umgängen… Det finns inte en tanke på barnet i den domen… Varken familjerätten, Bvc eller barnpsykolog trodde att barnet skulle känna igen pappan efter så lång tid från honom. Efter 225 dagars frånvaro av pappa log barnet med hela sitt ansikte den dagen vi träffades. Det var en obeskrivlig glädje som varade i två timmar… Barnet ville inte åka hem till mamman, så pappan blev en plågoande varje umgänge när tiden var ute. Vi hade inte lekt, myst eller gjort någonting färdigt. Allt bara hastades igenom… Det blev många tårar från såväl barn som pappa, och långa tråkiga farväl. Mamman var glad för hon hade ju vunnit!!! Hon brydde sig inte om att barnet mådde dåligt. Inte ens när familjerätten lyssnat till mig och kommit fram till att det var ett dåligt beslut från tingsrätten som inte var det minsta barnvänligt, ville mamman inte lyssna på oss. Hon hade vunnit, hon hade makten… Ny utredning från social och familjerättsmyndigheterna… Återigen falskt anklagad, sedan gå igenom utredningar, vänta på beslut, man är öppen för alla förslag och kämpar för att visa en god vilja, semestrar hos myndigheter, vänta ytterligare månader, och alla utredningar visar att: eftersom barnet varit stadigvarande boende hos mamman och föräldrarnas lämplighet förefaller likvärdiga, men att parterna inte närmat sig varandra något under utredningens tid, anser vi att boendet ska vara hos mamman och att hon även fortsättningsvis ska ha ensam vårdnad… Familjerätten föreslår umgänge med pappan varannan helg från fredag kl. 12.00- måndag kl. 17.00. Visst finns det fall där myndigheterna gör rätt, men hur ofta påverkas myndigheterna av alla falska anklagelser om våldtäkt, misshandel och övergrepp på barn, och dömer sedan därefter? Hur ofta och mycket förstör inte dessa falska anklagelser för de som verkligen behöver dessa utredningar? Och hur länge ska det vara så att majoriteten mammor vinner sådana tvister där det förekommer falska anklagelser? Och hur länge ska det vara mammorna som har ensamrätt till barnen för att de är mammor??? Jag befinner mig i en återvändsgränd… Som det är just nu får jag träffa barnet fyra dagar i månaden mellan kl. 10.00- 18.00, och varje gång det varit en tiodagarsperiod mellan umgänget så är barnet blyg för mig. Jag har inga rättigheter, bara skyldigheter… Det har familjerätten gjort väldigt klart för mig. När jag vill veta något om vårat barn så måste jag ha godkännande av mamman, men det får jag inte. När jag tar av kläderna på barnet ser jag märken på kroppen som inte är normala, och som kräver läkarvård. Mamman gör inget, och när jag vill göra något så kan jag inte för jag har inte mammans tillåtelse. Jag vill ta barnet till läkare för att de ska få en annan syn på uppkomsten av märken, eksem och sjukdomar, men då bryter jag mot lagen eftersom jag aldrig kommer att få tillstånd av mamman att göra detta. Mamman kan trots att hon gör barnet illa fortsätta med det för det finns ingen som har insyn i deras liv. Det är “bara” jag som VET hur det är eftersom jag bott ihop med mamman. Men jag kan inget göra för mamman har ljugit, anklagat mig på falska grunder, och fortsätter med det ännu. Mamman kan på grund av att hon har ensam vårdnad “tacka” nej till vissa utredningar som socialtjänsten vill göra trots att det är så stora saker att socialtjänsten måste söka tillstånd hos Länsstyrelsen för att få igenom detta. Och de utredningar som gjorts är så vinklade, och myndigheterna som utfört dessa har blivit förda bakom ljuset av mamman. Det räcker med att mamman sår ett frö som till exempel: han är våldsam… Då finns det där sen, och det spelar ingen roll om den pappan är from som ett lam. Fröet är sått och det gror med rasande fart. Det finns inget sätt för en pappa att komma någonstans när han blivit av med vårdnaden, och “bara” är pappa. Bara titta på och se hur barnet mår sämre. Inga rättigheter, bara skyldigheter… Myndigheternas svar till en vädjande pappa är: gör en skriftlig anmälan, för då finns din oro dokumenterad… När jag reflekterar på dessa kommentarer så tänker jag så här: jag undrar om de som fått sina barn skadade eller värre i liknade fall, eller de anhöriga till Estonia-offren skulle känna sig bättre till mods om de skrivit en anmälan innan olyckan var framme??? Det har gått så långt att jag vill fly med barnet. Gömma oss från alla. Men hur ska jag kunna kämpa då??? Snart finns det ingen annan utväg… Som förälder kan jag inte bara sitta och se på när barnet far illa, men vart jag än vänder mig så får jag samma svar, till och med min egen advokat som med lång erfarenhet VET hur det ligger till… Det är i stort sett omöjligt för en pappa att får rätt… Vänta på att det ska visa sig hur sjuk mamman är… Snart börjar barnet prata och då kanske det kommer fram… Eftersom utredningarna visar… Ni är likvärdiga som föräldrar men… Jag vet hur den här domaren kommer att döma för… Gävle 2003 Signatur TREBOR


Om mina två Stats mördade små barn. 
En invandrar kvinna som stödjade en diktaturisk politik och en kända dogmatiska religion i sitt ursprung land. En kvinna som hade ett fast jobb i Kyrkan. En kvinna från en familj som inte drabbad av fattigdom eller svält. Kom hon i vårt generösa Land, i Sundsvall och gifte sig med en äldre svenskt man. Kvinna åkte tillbaka till hemland i väntan på tillstånd för att komma tillbaka. Hon kom tillbaka i Sverige med 7 årige dotter, men mannen ville inte veta om henne mer. Kvinna viste redan då att den svenske mannen sade ifrån äktenskap, men hon tvingade sig ändå på honom. Från invandrarflyttningsförläggning flyttade hon i Gävle. Träffade mig, hon blev gravid och kort därpå gifte vi oss. Alla mina avstängningar för ger till denne mor och hennes dotter en chans för en ny familj och en god levnadsstandard i detta välkommen nya samhället blev ett dropp i havet. Integration problematik? Värre. Bedragare tankar och mycket värre var bakom hennes bisarra beteende. Som hon yttrycket sig ”Här i Sverige gör man vad man vill”, javisst, t.o.m. utnyttjar sexuell egna barn. Bisexuell incestuös kvinna, bedragare med högsta kriminell förmåga så att hon klarade få mig dömd för våldtäkt på henne som aldrig har hänt! Nu är hon gömt i Sverige med högt försvararbered med ny identitet för sig och barnen, allt tekniskt person skydd utrustning godkännande av vår politiker som har skapat sådana förutsättningar. Under vår korta samlevnad, var jag så förstoändlig att jag bad kvinnan besöka en psykolog för att kunna reda ut sin inre problematik, men hon avböjde. När interimistiskt beslut kom att kvinnan fick ensamvårdnad då blev nödvändigt upplysa invandrarverket om händelser. Lika nödvändigt blev en offentlig anmälan på lokala social kontor om att barnen får illa i närvaro till modern och med klar begäran att ingen läcka skulle sker annars skulle jag få illa ut av kvinnans hämnd. Enligt lag skall sociala myndigheter ta emot anmälan men de ger ingen upplysning om beslut fast jag är biologiske fadern! Blev då nödvändigt en polisanmälan av sexuellt umgänge med barn, sexuell övergrepp på barn osv. Hämnd kom, jag hamnade i finka och modern som ni vet fick medaljen, belöning med skadestånd upp till 100 000 S-kr!! Sociala myndigheter, invandrarverket, poliser, åklagare, advokater, kvinnojouren, kontaktfamiljen för kvinnan, kriminal vård, svensson med onöjd snack o skvaller, lekfulla lokala politiker och helt vansinniga beslut av lagar från våran valda regerande politiker upp i högsta Stats förvaltning… en symbol av livstidsförnedring för mig numera tillhörande utslagna folk och oskyldig drabbade, är det lite att säga, sanningen bakom medaljen är ren genocid! MINA BARN KRÄVER RÄTTVISA ingen folk mord!! Händelse ägde rum i Gävle år 1996-97. I Fagersta 1998-99. Västerås 1999-2000. I Göteborg 2000-2001. I Gävle 2003-2004 och än pågår.  Ansvariga: Bernt W. chef på familjerätten Gävle, Socialsekreterare och chef på Sätra norr Gävle Lars L. I Fagersta av socialsekreterare Ann Kristin P och Lars M., kontaktfamiljen kar. o Han. A., polis Stig Ö. Åklagare Nils H. i Västerås och många fler. Signatur JanantonssonPS. Sista utspelade juridiska grymma teater blev i Örebro. Artister var Lagmannen, nämndemän, kriminella mors advokat försvarare och offer pappa till försvunna barn. Bakom kulisserna som åskådare var det kriminella mor och alla fega som lagligt och olagligt stödjer och därmed godkänner moders kriminella handlingar. Teater spelades i Örebros domstolarna angående verkställigheter om umgänge. Teater blev en fiasko som var väntad och pappa-barn förblir förlorare. Jag funderar vad är det som händer i huvudet på ett barn eller vuxen som får ta reda på att han/hon är född efter en våldtäkt, påstådda våldtäkt och att erövrare skulle vara far till andra egna syskon, och att allt detta uppspelning var en lögn från egen mor! Vad skall de tro dessa barn av en politik som har stött sådana ofattbara grymma handlingar?! Än idag 2004 pågår min laglig kamp för framställa faderskap som skulle vara räddning för min påstådda barn och för mig. Om DNA skulle bevisa att jag inte är far till barnen, skulle jag frias från stämpel som våldtäktsman. Barnen skulle får veta att inte är resultat av en våldtäkt och kvarstår för denne att bearbeta moders lögner och levnadstid efter en sådan tokig mor. Jag vill därmed utanför alla spekulationer säga och trygga mitt barn att jag är den riktiga pappa till 99,9 procent för, i domstol står mor o far ord mot ord och sådant lidande skulle har kunna slopas om bara lagen var utformat så att inte man dömer folk om inte det finns bevis!

 

Åsa B. från Oppala.

1995 Mannen var på resande fot, så Åsa och fegis Tomas passade på för att… para sig (inget fel med det om de kunna har gjort på rätt sätt utan att utsätta mina barn). Interimistiskt beslut om vårdnad om barn och Åsa fick ensam vårdnaden av barnen A. och G., kvinnan fick belöning för sina svaghet och sitt stolthet att säga att hon, hon kan spela teater när det verkligen behövs. 2005 blir det 10 år som jag bad henne, sin kompanjon och alla inblandade till ett och fler samarbetssamtal med myndigheter i närvaro. I Sverige finns lag där skilda föräldrar inte tvingas till samarbetssamtal, så den förälder som vill undvika konsekvenserna för sina lögner får lätt för sig och barnen betalar notan av en olöst problematik. Åsa och Tomas med släkt gänget har kunna förändra barnens namn, förändra barnen syn om pappa, saboterar faders rätt till umgänge, inte ens låter barnen talar i telefon med mig… som är biologiskt far till barnen (!), sprider lögner så att genom att förstör mina aktiviteter skulle jag tvingas att flyttar. Jag har bevis hur man kan spela politiskt marionett, Åsa har bevisat detta genom att använda andra makthavarna på samma tro för vidare begår förföljelse brott, diskriminering m.m… Åsa har tagit efter den närsättande politisktarv från fars sida tok Olle! Stackars mina barn hur mycket dom kommer att lida rester av livet pga sådana dumheter. Jag älskar er mina små förlorade barn som är 10 och 11. Signatur Hammare

 

TORTYR AV NIO-ÅRIGA JEMIMA SOM BERÖVADES ALLA SINA RÄTTIGHETER

Detta är historien om min dotter Jemima som under sina första sju år bodde med mig i Stockholm, men tvingades med hjälp av TVÅ SOCIALARBETARE OCH SEX STORA, STARKA, SVENSKA POLISER ATT MOT SIN VILJA ÖVERFLYTTA TILL ÅBYGGEBY I GÄVLE. Jemima, nu nio år gammal var nästan sju år då hon och jag den 20 september 2001 överfölls av två socialarbetare och två civilklädda poliser utanför Björkhagens T-banestation i Stockholm.  Det var vid 18-tiden på kvällen. Poliserna fick förstärkning av fyra uniformsklädda poliser som anlände i en vanlig polisbil. Detta med uniformsklädda poliser var anmärkningsvärt, då det i länsrätten i Stockholm hade bedyrats av motpartens advokat Eva Nordenskiöld att, överflyttningen av Jemima S. skulle bli så skonsam så att bl.a. Inte några uniformsklädda poliser skulle förekomma. Detta yttrande och en del andra saker som hade sagts i de föregående rättegångarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt visade sig alltså vara rena, rama lögner. Vid överfallet av poliserna skrek jag till folk runt omkring som stannat: Jag har tagit ensam hand om den här flickan i sju år i Stockholm och nu har de kommit för att tvinga henne till fadern i Gävle, där hon aldrig har bott. Hjälp oss, ring till tidningarna, ring till nyheterna! Ingen vågade dock av naturliga skäl ingripa, de trodde kanske att här var det fråga om någon riktigt kriminell individ, då det var poliser inblandade. De kunde ju inte veta att här var det bara fråga om en helt vanlig mor med dotter och en maktdemonstration från det falskaste landet i världen, SOCIALSTATEN SVERIGE.  Det totalitära samhället, Sverige, där poliserna inget bättre har för sig än att åt socialen och domstolen jaga oskyldiga, små barn och deras lika oskyldiga mammor. Barnvänligheten som man blivit dagligen hjärntvättad med genom radio, tv och tidningar, lyste med sin frånvaro denna gudsförgätna kväll! Jemima och jag tvingades in i polisbilen och fann oss inringade av fyra uniformsklädda polismän. Vi fördes på krokiga omvägar till Västberga polisstation, Jemima skrek hela vägen dit och där framme berättade hon med egna ord att hon varit så rädd så att hon kissade på sig. Dessa robotar till poliser hade agerat som om de var från Mars, de verkade inte ha några känslor alls och de brydde sig inte ett dugg om att Jemima skrek: - Jag vill inte åka med! På polisstationen erkände poliserna att vi jagats ett 50-tal gånger på vår adress i Björkhagen, bla.a. hade de sett oss på en gårdsfest dagarna innan, men låtit oss vara, vi skulle ju få ha det lite trevligt först. De hotade mig med att om jag skulle få för mig att åka upp till Gävle för att kunna vara nära min dotter, skulle jag få besöksförbud. Slutligen mantrat: - Vi gjorde bara vårt jobb! Socialarbetarna försvann illa kvickt efter detta stordåd. Läkaren som kallats till stationen försäkrade oss om att han inte var där för varken polisens, socialen, min eller för faderns skull, utan för Jemimas skull! Han konstaterade att han inget kunde göra om poliserna valde att slutföra uppdraget "Överflyttning av Jemima S. till Gävle". Han sa konstaterade bara att Jemima skulle fara illa av en överflyttning, men gjorde absolut inget åt detta.  Läkaren lade som sagt var inte två strån i kors för att hjälpa detta stackars barn på något sätt utan försvann också han så fort han bara någonsin kunde. Efter ca tre timmar anlände J. E., Jemimas far Åbyggeby. Medan han iskallt stod där och tittade på medan den civilklädde polisen slet det skrikande barnet, JEMIMA, från sin mors armar och sprang iväg med henne till faderns bil, kunde jag, modern, absolut inget göra för att hjälpa min egen dotter. Jan E. hade däremot när som helst kunnat avbryta denna grymma tortyr av ett oskydligt barn. Poliserna berättade att bilen som skulle föra Jemima till Åbyggeby, Gävle, kördes av faderns syster, Eva S. Efter denna omskakande händelse då jag var helt slut både fysiskt och psykiskt, kunde jag inte ens gå in och försöka sova i min egen lägenhet, då min nyckel saknades. Polisen fick skjutsa mig till min mor i Roslagen. Och jag kunde inte få en blund på hela natten och jag hade inga sömnmedel eller något lugnande. Efter tre månader fick jag förklaringen till detta med de försvunna nycklarna. Jemima fick inte träffa mig alls under de tre första månaderna, HON VAR HELT ENKELT FÅNGE I GÄVLE !!! Under första månaden var hon helt förstörd, hon kunde inte ens prata ordentligt då jag ringde till henne. Men fadern bedyrade mig om att Jemima mådde bra, det gjorde även hans fru Camilla personal och socialtjänsten i Gävle. När vi träffades första gången efter tre månader i S:t Olofsgården, lokalen som socialen fixat, vaktades vi av två socialarbetare, Gunnel Samuelsson och Åse Brigell. Socialen hade hotat mig innan med polis om jag skulle försöka med något och "vakterna" låste dörren om oss. Jemima plockade upp något ur ryggsäcken, det var nycklarna till min lägenhet, fadern hade alltså haft de hela tiden, medan det var det sista stället jag trodde nycklarna hamnat hos. Det fanns också ett hotelsebrev från fadern som dottern överräckte till mig. Ännu en påminnelse om att betala summan 22.100 inom en månad annars skulle han vända sig till kronofogden. När jag inte betalade för att ha fått dottern kidnappad till Gävle, visade sig att fadern försökt lura mig att även betala 5.000 för polishämtningen, som han ej hade rätt att begära. När det var lite tid kvar av det s.k. umgänget, sa socialens vakter till Jemima-Din pappa kommer om 10 minuter, du kan börja plocka ihop dina grejor. -Jag vill inte gå! Sa Jemima (hon vågade säga detta trots att hon tre månader utsatts för en brottslig handling från den svenska polisens sida). Sedan satt vi i samma fåtölj och kramades, Jemima grät, hon hade min tröja i sin mun, sa en gång till: -Jag vill inte gå! Men inget hjälpte! Denna gång var det socialens vakter som började tvinga på Jemima hennes kläder. Jemima sparkade av sig ena skon, som för att visa att hon inte ville gå. Inget hjälpte! Socialens vakter slet Jemima från mina armar medan fadern; Jan E, ännu en gång stod där helt iskallt och bra tittade på medan socialstatens tjänare gjorde jobbet åt honom, socialen slet dottern från sin mors armar. FÖR ANDRA GÅNGEN I ORDNINGEN!  DETTA ÄR BARA FÖR MÄKTIGT FÖR EN SJUÅRING ATT BEHÖVA VARA MED OM I ETT LAND SOM SVERIGE! Rena tortyren! Rena maran som jag hoppas att inget, inget annat barn i Jemimas situation ska någonsin behöva uppleva i sitt liv! Ett barns liv är för värdefullt för att förstöras på detta ondskefulla sätt! Jemima och jag kommer aldrig någonsin att glömma vad vi utsattes för från maktgalna, hjärtlösa och prestigefulla svenska myndigheter. ALDRIG NÅGONSIN KOMMER VI ATT GLÖMMA HUR MAN FÖRSTÖR MÄNNISKORS LIV I DETTA MÄNNISKO- OCH BARNFIENTLIGA LAND! De första två åren fick jag träffa min dotter en gång per månad under fjuttiga fyra timmar, då socialen vaktade oss hela tiden. OCH SKATTEBETALRNA FÅR BETALA TROTS ATT FADERN HAR EN MILJONFÖRMÖGENHET. Socialen har ju bedömt att han har rätt till detta bistånd, men de som t.ex. söker bostadsbidrag får först ta av de små, sparade slantarna de har på sitt konto. Sommaren 2003 stämde jag fadern i min tur i Gävle tingsrätt. Under den mindre än en timme långa muntliga förhandlingen hann fadern säga en lögn om Jemima. På domarens fråga om hur Jemima mådde, sa fadern: -Hon mår jättebra, jättebra! Det hade han faktiskt hävdat direkt efter polishämtningen också!!Hans advokat, Eva Nordenskiöld vidarebefordrade tre lögner från fadern. För det första att J.E. nu var arbetslös, för det andra att Jemima S. aldrig hade fått besöka J.E. i Gävle förrän Jemima överflyttades till Gävle och för det tredje att det skulle ha funnits planer på att kidnappa Jemima till Filippinerna med hjälp av LiiJemi. och en äldste i hennes kristna församling. ALLT VAR LÖGN FRÅN FADERNS SIDA! Följden blev att det enda kravet lagmannen Karl-Axel Blad gick med på från vår sida var att Jemima skulle få träffa sin mor två gånger i månaden, sammanlagt åtta timmar och med vakter. Jemima har nu varit mot sin vilja fånge i Gävle i 2 1/2 år. Hon själv säger hela tiden att hon vill vara med mig, men ingen lyssnar ju på ett barn i Sverige år 2004, trots att Sverige har undertecknat FN konventionen om barnens rättigheter och åtagit sig att följa den. Ändå bryter man mot den och ingen tycks bry sig om det! Världsopinionen måste få upp ögonen för det faktum att SVERIGE BRYTER MOT MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH ANVÄNDER POLISER FÖR ATT HÄMTA/ÖVERFLYTTA BARN. DET SKA VARA FÖRBJUDET ATT BEHANDLA ETT BARN PÅ DETTA KRÄNKANDE, FÖRNEDRANDE SÄTT OCH ATT UTSÄTTA ETT BARN FÖR FÖRTRYCK I ETT LAND SOM SÄGER SIG VÄRNA OM BARNS RÄTTIGHETER!

Bakgrund: Jag och J. E. hade haft ett förhållande under tre års tid, då han varannan vecka nästan alltid hade kommit till oss i Stockholm. Jemima var ca två år gammal då han ville ta med Jemima ensam till Gävle. Jag trodde allt var frid och fröjd! Men när Jemima var ca fyra år gammal började kunna berätta hur det egentligen var när hon var hos fadern. Att hon hade svårt att somna om kvällarna, låg där ensam i sängen och längtade efter mig, att hon ville ropa eller skrika, men vågade inte. Jag tyckte inte att hon skulle behöva åka till Gävle om det var på det sättet. Men Jan E. nöjde sig inte med det. Han hade ju träffat en annan kvinna när Jemima var tre år gammal och hade verkade inte ha lust att åka till Stockholm längre. Han sa ofta att han var trött på att gå och trampa i Stockholm. Han stämde mig på vårdnaden i domstolen. Varken tingsrätten eller hovrätt tog dock hänsyn till Jemima och Jemima fick inte ens komma till tals där. Svea hovrätt tyckte inte de behövde göras någon barnpsykiatrisk utredning för att fastställa var Jemima skulle bo. De överflyttade helt sonika vårdnaden till Jan E., mycket beroende på att Jan E. lyckades genom sina lögner i domstolen ge en bild av mig som en olämplig mor. Bl.a. hade han redan sagt till socialens vårdnadsutredare att han trodde att Anita S. skulle begå utvidgat suicide. Något jag aldrig någonsin ens tänkt, än mindre sagt till någon. Till domstolen både skrev han och sa i rätten att han var orolig för att Jemima S. skulle växa upp med en psykiskt sjuk mor. Jag som aldrig ens använt varken lugnande medel eller sömnmedel, hur skulle jag ha klarat av ett sådant trauma, som den som Jemima och jag utsattes för, om jag varit schizofren, paranoid och psykiskt sjuk, som Jan E. redan i telefon påstått till min första advokat, Ia Sweger. Samma Ia Sweger hade till mig sagt att jag fick absolut inte kritisera J.E. i domstolen, bara svara på frågorna. Men jag fick inte ens svara på frågorna, jag blev avbruten hela tiden. J.E. däremot blev aldrig avbruten, fast han berättade om saker som var helt irrelevanta för detta mål.Man fick den uppfattningen som om det var redan bestämt på förhand hur domstolsbeslutet skulle bli. Jag anser att vi inte ska ha sådana "ett spel för gallerierna" förhandlingar i våra domstolar, där det tycks heta att hellre fälla än fria, så att barnet kan ryckas upp från sin invanda miljö och överflyttas med poliser. Helt emot brottsmål och helt emot det sunda förnuftet, som inte tycks finnas när det gäller oskyldiga barn och vårdnads mål. Vårdnads mål bör absolut inte behandlas i de svenska domstolarna, där det inte finns någon specialkompetens för barn och där barnens bästa sällan tycks komma i första hand. Det är bara munnarnas bekännelser att det handlar om barnets bästa.. JAG UPPMANAR SÅLEDES HELA SVENSKA FOLKET ATT ENGAGERA SIG I FALLET JEMIMA S. OCH ATT HON SKA FÅ UPPRÄTTELSE SÅ FORT SOM MÖJLIGT. HON SKA INTE BEHÖVA VÄNTA TILLS HON BLIR VUXEN FÖR ATT FÅ TRÄFFA SIN EGEN MAMMA SÅ OFTA HON VILL, SOM FADERN HADE SAGT TILL HENNE SOMMAREN 2002. TA PARTI FÖR JEMIMA S. OCH ALLA ANDRA BARN SOM BEHANDLATS ORÄTTVIST AV SOCIALEN, DOMSTOLEN, POLISEN OCH ÄVEN FOSTERHEMMEN, DE DÄR ONÖDIGA TVÅNGSOMHÄNDERTAGANDEN SOM SVENSKA SOCIALSTATEN MED SÅDAN FÖRKÄRLEK GÄRNA VILL HÅLLA PÅ MED.JAG KRÄVER ATT DETTA VANSINNIGA BESLUT OM VÅRDNADEN OCH JEMIMAS ÖVERFLYTTNING TILL GÄVLE MÅSTE SNARAST RIVAS UPP! OM INTE SÅ SKA MAN SLUTA LJUGA OM ATT SVERIGE ÄR ETT VÄLFÄRDSSAMHÄLLE, DEMOKRATI M.M. FÖR DET ÄR EN ENDA STOR LÖGN! Sverige kommer att framstå som ett skammens land om man inte rättar till alla misstag som de svenska myndigheterna, dvs. socialen, domstolen och den svenska polisen ställt till med. Sverige kommer att få skämmas inför hela världen som det falskaste landet där man hycklar om humanitet, om barnens rättigheter, rättvisa och f demokrati. Nu är det dags att visa sitt rätta ansikte! Svenska folket! TA BARNENS PARTI! Det gör nämligen varken BO, Bris eller Rädda Barnen! Det är vi gemene man som måste visa vem det är som bestämmer här, att vi inte längre tolererar detta barnfientliga beteende från de svenska myndigheterna. Makten ska utgå från folket och folket kommer inte att tycka synd om makthavarna, som likt psykopaten inte har tyckt synd om våra barn när de kommit fram till sina barnfientliga beslut som äventyrar våra barns hälsa och våra barns framtid. Hela vår existens!  SÄG IFRÅN - FÖR BARNENS SKULL! Signatur Anissa S. Händelse ägde rum i Stockholm.

 

TERVE YSTÄVAT! HEJ VÄNNER! HELLO FRIENDS!

Man kan gråta, skrika upp till himlens höjder och stånga huvudet blodigt mot väggen, men vad nytta gör det? De där ministrarna ni nämnde är som de här, makt sugna, det är därför de är ministrar. Man har här i landet ett talesätt, att när Fanden ville at ingenting skulle ske, da tillsatte han en kommitté, och detta har vi sett gång på gång under årens lopp. Jag har skrivit till nuvarande justitieministern och alla hans föregångare och ingen gitter ens tacka. Mona Sahlin har någon gång, Anna Lindh likaså, men då för att försvara systemet. Se hur MS agerar i fallen med alla hedersmorden, ställer upp i sorgkläder, går på begravning, talar, lovar att nu ska det bli bättre och så upprepas det hela utan att det finns någon handlingsplan. Trots de massiva berättelserna jag fick igår - tack så mycket - ska ni veta att Danmark är mycket, mycket värre. Ingen tröst, jag vet, men här i stan stormar 20 fullt och tungt beväpnade busar i polisuniform in för att kidnappa barnen till välfungerande föräldrar och de gör det därför att kollegan/vännen är f.d. polisman som bråkat med familjen om staket. Barnen blir offer. Polismästaren uppger sig inget veta. Polisen upprepar gång på gång och i Byrådet, Stadsfullmäktige ungefär, sitter ansvarig f.d. granne i maffian som styr trakasserierna och en av dem är borgmästaren som har mycket kritik på sig och därför? är bland de populäraste i landet som just borgmästare, inte att förväxla med de högt utbildade som avskaffades i Sverige på 60-talet som alla var jurister. Här kan vem som helst bli det och han är kung i sitt eget rike. Ni har väl hört om Peter Brixtofte i Farum som efter många års styre nu kan se fram mot domstolsundersökningar för bedrägeri mm? Socialen här i stan ljuger och intrigerar med samma maffias välsignelse. Där de också ingår. Det är ingen tillfällighet att just Socialministerium förbjudit lilla mig att skriva till dem. De kommer i framtiden aldrig att besvara mina brev och det de har gjort hitintills är inga svar man vill ha, intetsägande nonsens som att de har tagit del, men det tror jag inte. Man hade en morgon debatt mellan Villy Søvndal som var ordförande i socialt utskott och en präst med samma efternamn som kyrkoministern, Fergo, som just skrivit och givit ut en bok om tvångsomhändertagande där Danmark har europarekord. Han har i 25 år suttit med i styrelser och jag vet inte vad och han är skeptisk och negativt inställd. Politikern VS påstår motsatsen, välsignelse över alla välsignelse, en mycket dyr välsignelse taget i beaktande enbart ekonomi. Sen kommer liv och hur blev deras liv efteråt? Änglamakerskorna finns också i våra dagar och de använder sig bl.a. av dagis/lekis utan ansvar och tillsyn. I Lindome fanns ett trist parallellfall där far och hans barn hetsades av polis pga vaga antydningar från personal på dagis som sen påstod motsatsen. I Örebro ingrep polis och socialassistenter och tog barn från vårdnadshavaren till hysterisk mor som tog livet av barnet samma natt. Vem kan då hjälpa? Kyrkan? De som proklamerar giftermålet som ett heligt sakrament enbart med tanke på barnalstring? Jag har aldrig sett att kyrkan gått in och hjälpt. Inte ens tak över huvudet åt barn och deras hemlösa föräldrar, trots att kyrkorna står tomma alltid. Nej, det är inte deras bord. Den enda möjligheten som jag ser det just nu är Janne Josefsson, undersökande journalist knuten till Operation Granskning i SVT. Han ställer ansvariga till svars, använder dold kamera osv. I Oskarshamn-kidnappningen fick han socialnämnden till att ändra beslut men det fick vi lyssnare och tittare aldrig veta. Överhuvud taget är journalisterna idag alldeles för undfallande och mjäkiga. De borde ställa frågor som de krävde svar på. Varför har ni tagit det beslutet, hur tänkte ni då, vad ämnar ni göra för att neutralisera skadorna. För ni och alla andra ska veta att dessa sociala nämnder och politiker som skadar barnen och deras familjer en dag kommer att få stå till svars som alla vi andra. Det kusliga är att de tror att de gör nåt gott och sen kommer prestigen systemet till undsättning. Som ni också konstaterar hycklar man att man gör det för barnens bästa och bryter sen mot barnkonventionen. Organisationer som BRIS säger att de har massor med självmord i telefonen men de vill inte ha hjälp som talar med barnen. Anonymiteten betyder allt. Vi har barnorganisationer här i landet som tjänar pengar på barn men de agerar inte för att konkret hjälpa. Felet är att lagar måste ändras, obekvämt, oöverskådligt, svårt därför att många politiker ser lagar som ett slags monument över deras egen duktighet och då vill de inte se dem raserade som Stalin-, Lenin- och Saddam Hussein-monument. Besluten måste alltså komma underifrån, fånigt ord eftersom folk idag inte är några okunniga tölpar, pöllöt, som inte kan läsa och skriva men de är högre utbildade och duktigare än politikerna och därför aldrig valt den improduktiva politiken. Men där kommer den personliga karriären och girigheten i vägen. Här i landet vill alla ha barn och när de fått dem ska andra taga hand om dem. De är nämligen obekväma därför att de har krav. I dansk Borgerdebatt finns Annelise Rasmussen med likartade erfarenheter som du, Anita. Om ni inte redan känner varandra kanske ni kan hjälpas åt? Man har Rapporten m fl program i DR1 där motsvarande journaliser finns men jag vet inte om de ägnar sig åt andra missförhållanden än ekonomiska myndighetsöversitteri. De kanske kan bli? Lycka till! Jag tycker att ni gör ett gott och fint arbete. Ert arbete blir som dropparna som urholkar stenen inte genom sin kraft utan genom att falla ofta. Signatur Bo Nessling, Författare.  Helsingör Danmark.

 

En idag finns för många föräldrar som tvingas till att själva skapa rättvisan med egna händer och blir i många av dessa fall själva offer för Statens långa armar. En idag finns många föräldrar som tvingas at går till underjorden ytan eller med egna barn på grund av myndigheter fel bedömningar, makt missbruk eller pga. vansinniga lagstiftningar och andra på pga olösta personliga och sociala problem som provocerar våldsamma beteende osv osv.

En idag finns oskyldigt dömda i Svenska fängelser.

En idag cirkelvirvelvåld pågår ständigt inom familjer, i ett missbruk samhälle och ett symboliskt mental kannibalism pågår ständig. Svaret och RÄDDNING för dessa folk och för oss alla är INTE ATT KÄMPA BARA FÖR SITT EGET ENSKILD FALL, inte heller att vara med organisationer som gör direkt eller indirekt dem sittande makthavarnas makt starkare, vägen att följa är att du förena dig med oss för en radikalt och omedelbara förändringar om saker och ting. Det är via den grundliga och globala slaget som är den POLITISKA VAL.

En idag DET ÄNDA LÖSNING av svenskt samhällets kaos är att BLI MEDLEM och RÖSTA för VI-pr eller VI-SP!



SÅRADE 
TIGRAR GREN

En av VI-sårade tigrar grenen syfte är att spårar barn, försvunna i Sverige eller till annat land. Vi har redan klarat flera fall och andra är på spår…
 Bidrag, insättning på 
Pg ....


Det lönar sig att vara aktiva!


För kunna driva en effektiv verksamhet är vi i ständig behov av donationer/lån som t ex hus, tomter, lokaler, bilar, båtar,

husbilar, kopieringmaskiner, dataassistans, kontanter, språkkunniga, korrekturläsare, översättare, din information och

kunskap m.m. Därför emottages tacksamt ekonomiska bidrag och andra gåvor. Insättning på Pg...., markera kuvert Sårade tigrar.

 

 

Tor Svärdtorp

 

www.vi-pr.com